Kaprifol

En underbar blomma att både älska och hata. Den är vacker och doftar ljuvligt men den sprider sig också ohämmat. Slingrar sig runt ungträden och skär djupa skåror i barken. Den har ett gigantiskt nät av rötter som stäcker sig mycket längre än man kan ana. Vi har den snart i hela backen ner mot sjön. Vi drar och drar upp rötterna men det verkar som om den växer fortare än vi klarar av att dra upp den. Det är tur att den i alla fall doftar gott när den blommar. Aklejan sprider sig också men tar inte över och hotar ingen annan så den låter vi vara.

Nära i det gröna

Undersöker färgen grönt. Försökte ta en bild på brännässlor där jag tänkte förmedla det stickiga och ogästvänliga med dem. Det gick inte. Grönt är en lugn, harmonisk färg och det verkar omöjligt att ta en bild som är grön och oharmonisk, stickig och bråkig. Men jag fortsätter att försöka.

Trädgårdsland

För många år sedan köpte jag Annas örtagård av min favorit kokboksförfattare Anna Bergenström. Det blev början på mitt odlingsintresse. Jag gjorde en kryddträdgård, en rund med kantsten runt om. Rundeln fylldes med timjan, lavendel, gräslök, isop, citrommeliss och malva. Länge kändes det fullt tillräckligt och jag var inte intresserad av att utöka med något mer. Sedan vet jag inte riktigt vad som hände men helt plötsligt utökades trädgården med, två eller kanske tre lådor stora som pallkragar. Det var magiskt att se hur de små frön jag stoppade i lådorna kom upp som sockerärtor, sallad och morötter. Och det utan att jag egentligen gjorde något mer än att vattna någon gång ibland. Så såg det ut i några år men så utökades landet och blev en stor låda till med mer plats för sallad och nu även rödbetor. Sedan blev det två lådor sparris.
När sonen flyttade tillbaka till stan ”ärvde” jag hans odlingsplats. Där fanns plats för kål och vitlök.

Men allt låg opraktiskt utspritt utan någon riktig tanke. Förra året när vi lät göra nytt avlopp och tog ner ett antal träd blev plötsligt en tidigare helt oanvänd del av tomten möjlig att använda. Läget var bra med sol och nära till vatten. Så i en lerig slänt har nu en helt ny köksträdgård börjat ta form. Sex långa odlingslådor plus några mindre har det blivit. Ett rejält sparrisland med 30 plantor och gott om plats för blommor av både vilda och tama sorter. Det ska bli så spännande att se om det kommer att bli så där fint som jag drömmer om. Nu är det mesta är planterat så det är bara att vattna och vänta.

Vardag

När jag efter 10 dagars feber kommit ut på andra sidan. När jag så smått börjar känna doft och smak igen. När solen skiner och koltrasten sjunger. Då blir jag ödmjuk inför livet och inser hur oändligt mycket jag har att vara tacksam för.

Sysselsättning

Man kan säga att veden värmer två gånger. En gång när man hugger den och en gång när man eldar upp den. Idag har vi jobbat hårt med att fylla på vedförrådet. Härligt att stå i solen och svinga yxan. Nu är vedlåren i köket fylld till brädden och brasan sprakar muntert i vedspisen. Och tänk det är fortfarande inte mörkt trots att klockan är nästan fem. Vi går verkligen mot ljusare tider.

Tiden går

När man (jag) blir helt uppfylld av att fundera på var, vad och hur jag ska odla i sommar. Då har jag till och med glömt bort att jag har en blogg och helt förlorat mig i olika trädgårdssidor istället för att blogga.
Jag har ju en yta där jag planerar att ha trädgårdslandet. I höstas satte jag ut ett gäng pallkragar och matade dem med godsaker för att kunna så i dem nu i vår. Men efter en del tankearbete så kommer jag att stuva om och göra på ett annat sätt. Men måste såklart vänta till våren, som just nu känns väldigt avlägsen. Men jag undrar om det inte är själva funderandet och planerandet som är själva grejen. Det och så de tomater jag frösådde den 15 november och som nu börjar få riktiga tomater. Det är något helt magiskt med allt som växer. Förutom tomaterna har kronärtskockorna börjat titta upp och purjolöken. Ja ni hör, att man kan bli så glad för så lite.

Sen kan man ju också glädjas åt vintern och att kunna åka skidor för första gången på många år. Det är helt fantastiskt att vara ute i solen. Tänk att jag kommer ihåg hur man gör när man åker längskidor trots att det var så länge sedan. Det är lycka!

I senaste laget

Jag kom på att jag kan dela resultatet av körens Zoom-övningar här på Plommenad. Även om det borde ha gjorts för flera veckor sedan så bättre sent än aldrig. Det var ett roligt projekt lite trixigt att få till men resultatet är helt ok tycker i alla fall jag. Så håll tillgodo med lite skönsång.