En liten glimt av Enskede så här en av sommarens sista dagar.
Det känns att hösten är på väg. .
Enskede
Det känns att hösten är på väg. .
Det känns att hösten är på väg. .
Korsspindel
Jag hittade en korsspindel i grönsakslandet. Det är första gången jag ser en. Den var oväntat vacker på sitt sätt. Sedan fotograferade jag några höstanemoner, de är vackra på ett helt annat sätt.
Jag lät både anemonerna och spindeln stanna utomhus, tänker att de gör sig bäst där.
Lek med ljusbord.
Förkylningen gör att jag håller mig inomhus och i någorlunda stillhet. Men en bild var dag att ladda upp på blipfoto blir det. Passar på att använda mitt ljusbord. Här är resultatet.
Sommarens sista
Lin
Jag vet inte alls hur den svenska linproduktionen ser ut idag. Men om nu bomull är så miljöovänligt som jag tycker mig ha förstått att det är. Kanske vi skulle satsa på linet. Från min spånadskurs, som jag gick för mycket länge sedan, minns jag att det var väldigt roligt att spinna lin. Men det är en ganska lång process innan man kommit så långt. Vackert är det hur som helst med linfält som blommar. Just nu blommar det lin utanför min ytterdörr men inte i tillräcklig mängd för att göra textil av. Vi får helt enkelt nöja oss med att njuta av de vackra blommorna.
Upptagen med annat
Eller kanske snarare upptagen med inget. Tar mig tid att vara frånkopplad. Tar mig tid att vara utan mobil och internet. Tänker att jag är på avgiftning och långsamt hittar tillbaka till tystnaden och det där mellanrummet jag tjatar så om. Det tar tid att ingenting göra. Det tar tid att landa och hitta tillbaka till orden bortom de snabba kickarnas värld. Jag har små svarta anteckningsböcker som det börjar bli dags att fylla med funderingar igen. Så som jag gjorde förut innan allt det där digitala på allvar fick mig i sina klor. Jag kommer inte att stänga av eller stänga ner utan (som du redan märkt) bara vara lite mer sparsam med tiden här i den virtuella världen. Sticka klart kofta nummer två, läsa klart en hel drös med böcker och skriva ett och annat inlägg när andan faller på.
Det finns ljus i mörkret
Åkervädd
Kalhygget har hela sommaren varit täckt av vackert gräs. Först var där blåklockor som blommade i gräset nu har åkervädden gjort entre. Fjärilarna är tycker lika mycket om den som jag.
Fortfarande paus
Boken Yes är utläst. Den stämmer till eftertanke, där fanns mycket att fundera över. Det är väl hög tid att jag börjar tänka på hur jag vill leva mitt liv, vad jag vill ägna mina återstående dagar till. Jag vet att jag är lyckligt lottad som har utrymme att fundera över det. Det märkliga är att trots att jag verkligen har en paus blir det inte mycket tänkt. Dagarna följer någon sorts lunk och det borde finnas hur mycket utrymme som helst att tänka de där djupa tankarna, att fundera och filosofera. Men det blir morgon och vips är det kväll. Kanske att en del av energin går åt att fundera på annat, sådant som jag egentligen inte kan göra så mycket åt.
Uppkopplingen här på torpet är inte den snabbaste så därför blir det inte många inlägg. Det finns roligare saker att ägna sin ledighet åt än att sitta och stirra på skärmen som långsamt, långsamt kopplar upp.
Men lite blir gjort även om det går långsamt. Nya gardiner i härbret. En sommarkofta färdig-stickad och en ny på gång. Lite blåbär är plockade. Röjer i backen ner till sjön. I år för vi krig mot kaprifolen som ligger som ett täcke på marken och långsamt sprider sig över ett allt större område.
Vattnar, skördar och fotograferar. Och det är väl det som är semester.
