Nya Zeeland I

Nya Zeeland är ungefär hälften så stort som Sverige och har ca 4,4 miljoner invånare. De flesta bor på Nordön (3 miljoner). En tredjedel av alla nyazeeländare bor i Auckland. Tidsmässigt ligger de 12 timmar före oss så det är lätt att känna sig lite förvirrad när det gäller tiden. 

Det var i Auckland vi landade tidigt torsdag morgon. Jag hade en bild av att solen alltid skiner i Nya Zeeland, en bild jag fick revidera redan från början. Det regnade i Auckland, ja hela första dagen regnade det så vi fick god användning för paraplyet som jag packat ner som allra sista sak. Att åka upp i det berömda Auckland Sky Tower var liksom ingen idé när dimman låg som en tjock filt över staden så vi nöjde oss med att titta på det på avstånd, det lilla som gick att se genom dimman. Efter en bastant frukost på ett av Aucklands stora hotell tog vi oss istället till Aucklands museum. Där vi fick se många exempel på Maoriernas hantverksskicklighet och tusen föremål som vi till slut inte riktigt lyckades engagera oss i. En smula trötta var vi allt så här på slutet av första dagen,När den inre klockan tycker att tiden är fem på morgonen kan det vara lite svårt att vara fokuserad så efter en god middag somnade vi gott trots ösregnet som trummade mot plåttaket.

 

 

Nästa dag lämnade vi storstaden och satte kurs mor Coromandel en halvö som ligger österut från Auckland sett. Här körde vi fram på smala krokiga vägar väldigt nära vattnet. När vi åkte från Auckland var det soligt men under dagen kom det en och annan regnskur. Coromandel town ligger på västra sidan av halvön men vi stannade inte där utan tuffade över bergen till östra sidan och Whitianga en liten ort i den innersta vrån av Mercury Bay där vi skulle bo över natten. Sent på eftermiddagen begav vi oss till Cathedral Cove där en naturlig stenbåge skiljer de två sandstränderna åt. Det var en promenad på ca 30 minuter i vardera riktningen som slingrade sig upp och ner genom grönskan med bitvis fantastisk utsikt över vattnet.

 

 

 

 

 

Resa

Det är inte lätt att hålla allting uppdaterat när man är på resa. Dessutom är tiden ur led och jag har gett upp att på något sätt ens försöka hålla ordning på den. Resan fortskrider och efter att man nogsamt tvättat våra skor och fått försäkra att vi inte hade någon honung eller färsk frukt med oss blev vi insläppta i landet. En bil fick vi, mycket större än vi beställt och med en GPS som lade av nästan meddetsamma (gick att byta men det är en egen historia). Att komma ut på nätet har lyckats lite olika så därav har inte heller den här sidan uppdaterats något vidare.

Jag ska skriva mer men det får vänta tillsdess får du hålla tillgodo med några bilder.

Auckland

Cathedral Cove

På väg mot Wellington

 

 

 

På väg

Alla resor börjar med ett första steg. Så nu har jag tagit både ett och två och hunnit ända till Arlanda. Försöker njuta i loungen men vill helst bara sitta på planet och vara på väg på riktigt. Semesterkänslan har ännu inte innfunnit sig. Men det är klart att ett glas vin halv ett en tisdag inte hör till vanligheterna. Om en knapp timme svävar vi förhoppningsvis bland molnen. Funderar på hur jag ska hålla reda på tiden.  Go wild and  crazy och ge tusan i den viskar en liten röst i mitt inre.

 

O

Planering

Om en inte alltför avlägsen framtid (ett och ett halvt år sådär) fyller jag jämnt igen. Länge har jag haft en fundering på att hyra ett hus i främmande land och vara där en längre tid. I huset ska finnas plats för de besökare (som jag hoppas) vill ta sig dit och tillbringa lite tid tillsammans med mig och min familj. När jag presenterade idén för delar av familjen tyckte min äldsta dotter (hon som för några år sedan cyklade från Stockholm till Barcelona) att vi, dvs hon och jag skulle kunna cykla dit. Ju mer jag tänker på det desto mer lockande tycker jag att tanken är. Så nu har jag börjat fundera både på ny cykel och möjliga cykelvägar.  Att cykla till Frankrike måste väl till största delen vara nerförsbacke eller hur. Jag tänkte lite på det idag på långpromenaden med hunden. Eftersom jorden är rund så borde man alltid ha lite utförsbacke var man än befinner sig och i alla väderstreck. Så ser det ut så om man sticker en nål i en jordglob och tänker sig att nålen är just där man befinner sig. Om det inte är sydpolen eller så för då blir det en väldigt jobbig uppförsbacke istället. Men jag tänker att man bara snurrar lite på globen och så ordnar det sig. Och om mina tankar stämmer borde det ju bara vara att rulla ner till Medelhavet. Det måste vara någon hake men inte någon jag kan komma på  just nu.
Trevlig lördagskväll alla människobarn.

 

Iaktagelse på tunnelbnan

Man kan använda sin morgontidning på många olika sätt. En del läser i dem och andra sitter på dem.  Man kanske kan suga i sig innehållet med rumpan, vad vet jag. Eller så var det bara för att inte få andras bacillusker på sina fina byxor som hon la tidningen på sätet och sedan satte sig på den. Jag frågade aldrig och inte heller tog jag någon bild. Men jag tog en bild ut genom fönstret på jobbet idag. Solen sken, om det inte vore så kallt kunde man tro att våren är på väg.

äg. 

Nya Zeeland

Nya Zeeland är målet för vår resa. Det kommer att vara både kallt och varmt, soligt och regnigt, så det är inte alldeles lätt att packa rätt. Men eftersom vi kommer att åka bil så är vi inte så begränsade till att packa lätt vilket är tur eftersom det verkligen inte är min starka sida.  Sedan november har jag varit helt upptagen med att ta reda på så mycket som möjligt om vårt resmål . För när man nu åker till andra sidan jorden (för det är verkligen så) känns det snopet att missa precis det som man verkligen ville se.  Nu känns det som om vi börjar få kläm på det hela och det verkar vara en alldeles utmärkt mix av olika saker vi fått ihop och dessutom ganska mycket möjlighet för att ändra sig och göra annorlunda. Vi bokade resan och bil först och har sedan fyllt på med lite boende efter vägen. Det är högsäsong nu så på de riktigt turistiga ställena var det inte alldeles enkelt att hitta boende till rimligt pris om man inte vill bo i sovsal på vandrarhem förstås. Inget fel i det men vi känner att vi vill ha ett snäpp bekvämare om det är möjligt. 
Jag har velat åka till Nya Zeeland så länge jag kan minnas och om drygt en vecka ger vi oss iväg. Än känns det faktiskt lite overkligt.  Så för att hålla sig till det jag vet och begriper blir det ett nytt tulpanfotografi. Glad söndagkväll alla vackra människor.

Prylar

Ibland undrar jag om alla de där männen som pratar så mycket om tekniken. De som diskuterar med försäljare om distorsion och hyperfokalavstånd de som kollar in och läser allt om alla de nya prylarna. Ibland undrar jag om de också fotograferar. Om det blir några bilder eller om de helt enkelt är alldeles nöjda med att få grotta ner sig i detaljerna när det gäller utrustningen.

Jag var och köpte ett nytt objektiv igår. I affären var säljarna upptagna av att diskutera saker som jag inte ens försökte att förstå med män som verkade väldigt insatta. Det var mycket prat om prylar och lite prat om bilder så mycket kunde jag klura ut. Att stå där och lyssna inte helt osynlig men inte långt ifrån gav mig samma känsla som jag får när jag är på en brädgård. Att jag inte kan koden. Fördelen nu var att jag var ensam, jag hade ingen man med mig. De gånger jag haft maken med vänder sig säljaren undantagslöst till honom. Nu begrep de faktiskt att det var jag som skulle handla och jag fick bra hjälp när det väl blev min tur. Så nu är jag med objektiv och med en bra kamera och ett nytt objektiv så måste det väl bli väldigt bra bilder eller?