Nytt år, passar på att lära mig lite nytt. Blir glad av både det och färgen.
Januari
Gott Nytt År
Julrim
I vår familj var det många år sedan vi slutade med julklappar. Men det är en sanning med modifikation för minst två julklappar delas ut varje år. En till min mamma och en till mig. Julklapparna är alltid försedda med ett julrim som ska ge ledtrådar till innehållet i paketet (som alla redan vet vad det är). Julrimmet är hos oss själva grejen med julklappar ja det som egentligen är det viktigaste.
I år var min julklapp försedd med ett av de absolut bästa julrimmen någonsin. Ni som känner mig vet att vi här hemma tittar på ”På spåret” och ni som någon gång också gjort det vet hur det går till. Att man får ledtrådar till var resan går. Den första, som är klurigast är värd 10 poäng, nästa 8 och så vidare.
Julrimmet till mig var så här:
Nu hoppas jag att du också listat ut vad som gömde sig i mitt paket.
Jag är redan på gång med att foga ihop bitarna.
Lek med ljus i mörkret
Belgien
September
Ovanlig värme, otaliga myggor. Långsamt och fort, lite och mycket. Ett inre kaos. Jag läser Mikael Berglunds Ovanjorden och fångas i orden och stämningen. Älskar vemodet mellan raderna.
Börjar ana en röst i mig som pockar på och vill ut vill bli satt på pränt. Köper en anteckningsbok och en ny penna men tar mig inte tiden att sitta ner och lyssna. Anteckningsboken blir liggande orörd i väskan och pennan används till att pricka av sakerna på att- göra-listan. Tappar tråden och har ingen ro att stanna i ögonblicket, hoppar från det ena till det andra som i en film med snabba klipp. Offer för det brådskande som pågår överallt omkring mig. Försöker stanna upp men blir rastlös och lite stressad över av att ”slarva bort” tiden.
Smiter in i fotograferandet, jobbar med ND-filter för att kunna fotografera när det bli för ljust med de inställningar jag vill ha så att kameran inte klarar av det. Dubbelexponeringar och rörelse, tappar tiden, det är så roligt och jag har inte en aning om vad jag gör. Ibland blir det bra oftast blir det skräp men kanske jag till slut kan få kläm på det här.
Skrivandet finner nog också sin plats så småningom. Jag ska försöka vara lite snäll mot mig själv. Börja med att äta lunch till exempel och kanske meditera.
Tillbaka i stan
Det är smått förvirrande att vara tillbaka i stan efter fyra veckor på landet. Bilar, människor och någon som kliver ovanför mitt huvud klocka sex på morgonen. För att ytterligare bättra på upplevelsen av trängsel tog vi idag en tur till IKEA. Det är helt fel sak att göra en regnig dag i semestertider i alla fall om man vill slippa känslan av att bli invaderad av människor. Vi klarade inte av trängseln i restaurangen så till lunch blev det två korvar var (de smakade faktiskt förvånansvärt gott). Lunch för två personer ca 60 kronor. Sedan åkte vi till ICA kvantum eftersom vi var så nära. Jag fixar inte de där jättebutikerna. Det är något rent fysiskt stötande med mängden av varor. Hyllmeter efter hyllmeter med bröd, konserverade tomater, ost och allt annat man både behöver och inte. Visst är det tillfredställande att hitta precis det man vill ha men den sammantagna upplevelsen är ett lätt illamående. Är det helt nödvändigt med så många olika sorters tandkräm eller schampo? Kommer på mig själv att längta efter konsums blåvita produkter men blir samtidigt glad över att de har osten Folke. Människan är en dubbel natur och så också jag. Jag kan leva utan Folke och tror mig kunna anpassa mig efter utbudet.
Torpliv
Nu växer det äntligen. Allt har stått och stampat men nu med lite regn så får hela naturen fart. Även om jag saknar de ljumma kvällarna är det lite skönt att solen inte skiner precis hela tiden.
Odling
Inte lätt att vara odlare. I år är det inte sniglarna som ställer till den värsta förödelsen utan nu är det råddjuren som orsakar största skada. De gillar både bönor, ärtor, rotselleri och betor. De smyger in om natten och mumsar glatt från de dukade borden som mina odlingsbäddar är. Jag har tyckt att jag är en hyfsat generös person som gärna delar med mig av det jag har men nu har jag reviderat den självbilden. Jag vill inte ge dem så mycket som en ärta när hela skogen är full med godsaker som de kan mumsa i sig. Nej jag vill ha mina odlingar för mig själv. Vill de ha får de hitta det någon annanstans. Man kan kalla det krig. Nu täcker jag noga alla bäddar inför natten så att de inte ska komma åt minsta smula. Kalla mig gärna snål det kan jag leva med.
