Blogg

Nya Zeeland II

Publicerad av kersko

Djur

Många olika sorters djur har vi sett under den här resan. Det allra konstigaste var nog de lysmaskar som håller till i grottor lite varstans i landet. Vi såg dem i Waitomo Caves på Nordön. Det var en fantastisk upplevelse att komma ner i de underjordiska kalkstensgrottorna. Den största ”The Cathedral” är en gigantisk underjordisk sal där det hålls julkonserter varje år, något den verkligen var som klippt och skuren för. Därifrån letade vi oss vidare till båten som skulle föra oss ut ur grottorna. Under den stilla båtturen i kompakt mörkret ser man lysmaskarna som stjärnor där de sitter uppe i taket. Lysmasken (Arachnocampa luminosa) spinner nät för att fånga sina föda och ju hungrigare masken blir ju starkare lyser den. I grottan fick man inte ta några bilder så ni får kika här om ni är nyfikna på hur det såg ut. 

På Nya Zeeland finns det flera olika pingvinarter.  Vi letade efter gulögd pingvin på en strand (Allans Beach) nära Dunedin på Sydön. Förmodligen letade vi på fel ställe för där hittade vi bara sjölejon. De låg och dåsade på stranden och på klipporna. Några öste sand över sig så att de i det nästa inte syntes, man kunde tro att det var sandhögar. De var helt oberörda av vår närvaro och brydde sig inte om att vi spatserade förbi. De tittade bara lojt på oss och fortsatte sedan slappa i solen. 
I Milford Sound som också ligger på Sydön i Fiordland National Park, åkte vi på en dygnskryssning. Då fick vi se Fjordpingviner på flera ställen. Vi såg också delfiner som lekfullt följde med båten och så fanns det sjölejon där också, men här kom vi inte alls lika nära dem som på Allans Beach. 

Fler djur

Den nyfikna och närgångna Kea (bergspapegojan) tiggde godsaker från bilarna som väntade på att få komma genom Homertunneln. Det är en 1200 meter lång tunnel som man passerar på väg till Milford Sound.

Nyazeelandsstrandskator trippar ofta omkring tillsammans två och två längs standlinjen. Och måsar av olika sorter finns förstås också på stränderna.

Överallt där det är regnskog, och det är det på nästan överallt, kan man höra det nästan öronbedövande ljudet av cicador. De är ca 5 cm långa och kan både knäppa och spela. Det är möjligt att det skiljer mellan hanar och honor men det lyckades vi inte klura ut. En av dem landade på Johnnys axel och då blev ljudet nästan outhärdligt högt. Så det där med att inte höra syrsor när man blir äldre gäller inte alls här. Man måste nog vara totalt döv för att inte höra dem.

Och så var det det där med Kivifågeln.  Det är ett nattaktivt djur så kan det vara svårt att få se någon i vilt tillstånd. Av alla kläckta kivierna lever bara 5% så länge att de blir könsmogna och merparten av dem dödas av  hermeliner, råttor och katter alltså djur som förts in till Nya Zeeland utifrån. Det pågår ett aktivt arbete med att föda upp kivier runt om i landet. Vi besökte att sånt ställe för att få se Kivifåglar på riktigt och inte bara som gosedjur.

På Otago Penisula nära Dunedin finns världens enda kungsalbatrosskoloni på fastlandet. Här häckar ett stort antal albatrosser. På Royal Albatross Center arbetar man med att skydda albatrosserna, forska om dem samt sprida kunskap om dem till allmänheten. Vi gick en 60 minuters minuter guidad ”wildlife tour” som inleddes med att guiden berättade om albatrosserna. Sedan fick vi se en kort film och efter det promenerade vi upp till utsiktsplatsen där vi hade turen att se inte mindre än 7 st häckande albatrosser plus en unge som kläckts bara dagen före. Kolonin består av ca 150 fåglar. Jag lärde mig massor om de fascinerande fåglarna. Som att de är ca 3 meter mellan vingspetsarna, att de kan bli upp till 70 år gamla och att de inte övar alls på att flyga utan när de väl är tillräckligt stora för att ger sig av är det första gången de flyger. Sedan kommer de inte tillbaka till fastlandet på 5 år utan kretsar runt sydpolen utan att någonsin på hela den tiden besöka land. Efter fem år kommer de tillbaka till födelseplatsen för att hitta en partner och bilda familj.

Musslan är ju också ett djur.  I Havelock ”The Greenshell mussel capital of the world” åt jag de godaste musslor jag någonsin ätit och i Abel Tasman National Park tog jag kort på de musslorna som satt i klungor på stenarna.

Bland de tama djur vi sett är jag inte helt säker på att fåren dominerar för det finns mycket nötkreatur här också. Lamor och hjortar finns det också ganska gott om. Men det var bara fåren som fastnade på bild.

 

 

Nya Zeeland I

Publicerad av kersko

Nya Zeeland är ungefär hälften så stort som Sverige och har ca 4,4 miljoner invånare. De flesta bor på Nordön (3 miljoner). En tredjedel av alla nyazeeländare bor i Auckland. Tidsmässigt ligger de 12 timmar före oss så det är lätt att känna sig lite förvirrad när det gäller tiden. 

Det var i Auckland vi landade tidigt torsdag morgon. Jag hade en bild av att solen alltid skiner i Nya Zeeland, en bild jag fick revidera redan från början. Det regnade i Auckland, ja hela första dagen regnade det så vi fick god användning för paraplyet som jag packat ner som allra sista sak. Att åka upp i det berömda Auckland Sky Tower var liksom ingen idé när dimman låg som en tjock filt över staden så vi nöjde oss med att titta på det på avstånd, det lilla som gick att se genom dimman. Efter en bastant frukost på ett av Aucklands stora hotell tog vi oss istället till Aucklands museum. Där vi fick se många exempel på Maoriernas hantverksskicklighet och tusen föremål som vi till slut inte riktigt lyckades engagera oss i. En smula trötta var vi allt så här på slutet av första dagen,När den inre klockan tycker att tiden är fem på morgonen kan det vara lite svårt att vara fokuserad så efter en god middag somnade vi gott trots ösregnet som trummade mot plåttaket.

 

 

Nästa dag lämnade vi storstaden och satte kurs mor Coromandel en halvö som ligger österut från Auckland sett. Här körde vi fram på smala krokiga vägar väldigt nära vattnet. När vi åkte från Auckland var det soligt men under dagen kom det en och annan regnskur. Coromandel town ligger på västra sidan av halvön men vi stannade inte där utan tuffade över bergen till östra sidan och Whitianga en liten ort i den innersta vrån av Mercury Bay där vi skulle bo över natten. Sent på eftermiddagen begav vi oss till Cathedral Cove där en naturlig stenbåge skiljer de två sandstränderna åt. Det var en promenad på ca 30 minuter i vardera riktningen som slingrade sig upp och ner genom grönskan med bitvis fantastisk utsikt över vattnet.

 

 

 

 

 

Resa

Publicerad av kersko

Det är inte lätt att hålla allting uppdaterat när man är på resa. Dessutom är tiden ur led och jag har gett upp att på något sätt ens försöka hålla ordning på den. Resan fortskrider och efter att man nogsamt tvättat våra skor och fått försäkra att vi inte hade någon honung eller färsk frukt med oss blev vi insläppta i landet. En bil fick vi, mycket större än vi beställt och med en GPS som lade av nästan meddetsamma (gick att byta men det är en egen historia). Att komma ut på nätet har lyckats lite olika så därav har inte heller den här sidan uppdaterats något vidare.

Jag ska skriva mer men det får vänta tillsdess får du hålla tillgodo med några bilder.

Auckland

Cathedral Cove

På väg mot Wellington

 

 

 

Planering

Publicerad av kersko

Om en inte alltför avlägsen framtid (ett och ett halvt år sådär) fyller jag jämnt igen. Länge har jag haft en fundering på att hyra ett hus i främmande land och vara där en längre tid. I huset ska finnas plats för de besökare (som jag hoppas) vill ta sig dit och tillbringa lite tid tillsammans med mig och min familj. När jag presenterade idén för delar av familjen tyckte min äldsta dotter (hon som för några år sedan cyklade från Stockholm till Barcelona) att vi, dvs hon och jag skulle kunna cykla dit. Ju mer jag tänker på det desto mer lockande tycker jag att tanken är. Så nu har jag börjat fundera både på ny cykel och möjliga cykelvägar.  Att cykla till Frankrike måste väl till största delen vara nerförsbacke eller hur. Jag tänkte lite på det idag på långpromenaden med hunden. Eftersom jorden är rund så borde man alltid ha lite utförsbacke var man än befinner sig och i alla väderstreck. Så ser det ut så om man sticker en nål i en jordglob och tänker sig att nålen är just där man befinner sig. Om det inte är sydpolen eller så för då blir det en väldigt jobbig uppförsbacke istället. Men jag tänker att man bara snurrar lite på globen och så ordnar det sig. Och om mina tankar stämmer borde det ju bara vara att rulla ner till Medelhavet. Det måste vara någon hake men inte någon jag kan komma på  just nu.
Trevlig lördagskväll alla människobarn.

 

Iaktagelse på tunnelbnan

Publicerad av kersko

Man kan använda sin morgontidning på många olika sätt. En del läser i dem och andra sitter på dem.  Man kanske kan suga i sig innehållet med rumpan, vad vet jag. Eller så var det bara för att inte få andras bacillusker på sina fina byxor som hon la tidningen på sätet och sedan satte sig på den. Jag frågade aldrig och inte heller tog jag någon bild. Men jag tog en bild ut genom fönstret på jobbet idag. Solen sken, om det inte vore så kallt kunde man tro att våren är på väg.

äg. 

Nya Zeeland

Publicerad av kersko

Nya Zeeland är målet för vår resa. Det kommer att vara både kallt och varmt, soligt och regnigt, så det är inte alldeles lätt att packa rätt. Men eftersom vi kommer att åka bil så är vi inte så begränsade till att packa lätt vilket är tur eftersom det verkligen inte är min starka sida.  Sedan november har jag varit helt upptagen med att ta reda på så mycket som möjligt om vårt resmål . För när man nu åker till andra sidan jorden (för det är verkligen så) känns det snopet att missa precis det som man verkligen ville se.  Nu känns det som om vi börjar få kläm på det hela och det verkar vara en alldeles utmärkt mix av olika saker vi fått ihop och dessutom ganska mycket möjlighet för att ändra sig och göra annorlunda. Vi bokade resan och bil först och har sedan fyllt på med lite boende efter vägen. Det är högsäsong nu så på de riktigt turistiga ställena var det inte alldeles enkelt att hitta boende till rimligt pris om man inte vill bo i sovsal på vandrarhem förstås. Inget fel i det men vi känner att vi vill ha ett snäpp bekvämare om det är möjligt. 
Jag har velat åka till Nya Zeeland så länge jag kan minnas och om drygt en vecka ger vi oss iväg. Än känns det faktiskt lite overkligt.  Så för att hålla sig till det jag vet och begriper blir det ett nytt tulpanfotografi. Glad söndagkväll alla vackra människor.

Prylar

Publicerad av kersko

Ibland undrar jag om alla de där männen som pratar så mycket om tekniken. De som diskuterar med försäljare om distorsion och hyperfokalavstånd de som kollar in och läser allt om alla de nya prylarna. Ibland undrar jag om de också fotograferar. Om det blir några bilder eller om de helt enkelt är alldeles nöjda med att få grotta ner sig i detaljerna när det gäller utrustningen.

Jag var och köpte ett nytt objektiv igår. I affären var säljarna upptagna av att diskutera saker som jag inte ens försökte att förstå med män som verkade väldigt insatta. Det var mycket prat om prylar och lite prat om bilder så mycket kunde jag klura ut. Att stå där och lyssna inte helt osynlig men inte långt ifrån gav mig samma känsla som jag får när jag är på en brädgård. Att jag inte kan koden. Fördelen nu var att jag var ensam, jag hade ingen man med mig. De gånger jag haft maken med vänder sig säljaren undantagslöst till honom. Nu begrep de faktiskt att det var jag som skulle handla och jag fick bra hjälp när det väl blev min tur. Så nu är jag med objektiv och med en bra kamera och ett nytt objektiv så måste det väl bli väldigt bra bilder eller?