Jag tror att det var snart 10 år sedan jag tog initiativ till att starta Teknikgrupp för tjejer en temagrupp i min fotoklubb. De första åren höll jag i mycket även om vi hjälptes åt att fylla programmet med innehåll. Men sedan ett antal år hjälps vi åt med allt och turas om att hålla i mötena. Vi brukar träffas den 14:de i varje månad. Dagens träff gick till Scenkonstmuseet ett ställe där inge av oss varit och som jag inte ens visste fanns. Vi tittade på Christer Landegrens fina portätt av musiker. Det är framförallt jazzmusiker han porträtterade. Vi var 8 stycken som hade en mycket trevlig stund tillsammans. Naturligtvis blev det fika på caféet bredvid och efteråt hann vi också med lite gatufotografering innan vi skildes åt.

309Tjejgruppen

309Tjejgruppen-2

Efter en lång tids uppehåll är jag nu långsamt på väg tillbaka när det gäller rörlighet. Gjorde en axeloperation i september och har nu inte alls ont så då vågar jag mig på lite yoga på morgonen innan jobbet.

Det skulle bli enkelt tänkte jag, 10 minuter är nästan ingenting. Men puh det är både jobbigt och svårt. Ingen kraft ingen smidighet för att inte tala om balansen. 10 minuter känns fullt tillräckligt just nu. Nu gäller det bara att håll i så att det verkligen blir en vana. Det blir lite drygt en timme yoga i veckan inte så pjåkigt. Idag var dag 11.

Ensam hemma ikväll. Middagen var ingen höjdare. Men så kom jag på att det fanns efterrätt i skafferiet, vilken lycka. Mätt glad och belåten njuter jag nu av lugnet här hemma.

I dag har jag lagt upp min 2500 bild på Blir. Det blev en vardagsbild från morgonen på tunnelbanestationen.

Jag hörde på radio idag att det är tre månader kvar till nästa röda dag som är långfredagen. Reportern gick ut på stan och frågade människor hur de ska göra för att härda ut fram tills dess. För mig kändes det konstigt att hon antog att människor bara leva för semestern eller de lediga dagarna och kämpa sig igenom alla de andra. Livet består ju mest av vardagar så om man bara ska sitta och längta till nästa röda dag så borde man försöka göra något åt sin situation. Men reportern verkade förutsätta att alla har de förfärligt på sina arbeten och bara längtar efter ledigt. Jag hoppas att det är fler än jag som tycker om sitt arbete, som gillar att gå dit och inte lider varje arbetsdag. Sen är det förstås skönt med sovmorgon. Men kanske det är med det som med årstider. Att man njuter desto mer när man får pröva på att gå upp tidigt eller när året har mer än en oändlig sommar.

Julledig och hur mycket tid som helst att bara vila. Hur mycket tid som helst att bara vara och att göra det som jag helst av allt vill och längtar efter. Men vad är det då, det som jag helst vill? När jag saktar in och försöker känna efter så vet jag verkligen inte alls vad det är, det som jag helst vill. Det är så mycket annat som ställer sig vägen. Andras behov och andras åsikter. Det krävs mer än ett jullov för att verkligen veta känner jag nu. Mer än ett jullov för att förstå. Men det är skönt att vara ledig, skönt att ta dagen som den kommer och tids nog har jag listat ut det vad jag egentligen vill.

Lång promenad idag förbi stallet. Stallet där min pappa var regelbunden besökare, då en gång fö länge sedan.