Snö

Sommarens sista fjäril

Det var inte ett löv som låg på trottoaren. Jag trodde det först och gick förbi men något gjorde att jag vände om och tog en närmare titt. Det var en fjäril som låg där i blötan och kämpade för att komma upp och iväg. Jag lyfte försiktigt upp den och satte den på min jackärm. Den fick följa med flera kvarter medan jag funderade på vad jag skulle göra av den.  Det blev tillslut så att jag satte av den i en varm och ombonad port. Troligtvis klarar den sig inte men det kändes bättre att den fick sluta sina dagar inne värmen.  

Nedanför, utsikt från mitt fönster på jobbet så som det såg ut i dag. 

240-the-first-snowfall

Snö och funderingar i Enskede

Idag faller det snö över Enskede. Konvalescenten gör framsteg och blir allt piggare så att motstå en promenad i det fallande vita var helt enkelt inte möjligt. På med alla lager kläder trots att det inte alls är så kallt. Följaktligen ingen såpbubbelfotografering idag utan bara en promenad med hunden. Ja och så med kamera förstås. Inser att jag glömde mobilen hemma men undrar i nästa tanke vad jag egentligen ska med den till.
Många är barnen i Margaretaparkens pulkabacke. Glada rop från barnen och lite oroligare från fröknarna när en bil kommer smygande förbi på Margaretavägen. Glad hund i yrsnö och en glad matte med kalla fingrar.  Så kan man i korthet sammanfatta promenaden som varade mindre än 20 minuter.

Nu håller mörkret sakta på att sänka sig utanför mitt fönster. Jag redigerar bilder, dricker varm choklad och lyssnar på Dave Brubeck och undrar för mig själv hur i hela friden det ska gå att börja jobba igen.  Det är så välgörande att känna dagarna komma och gå i egen lunk och låta varje dag fyllas av ett lagom stort projekt där jag själv bestämmer takten utan stress och jäkt. Jag funderar på hur och om det är möjligt att behålla den här känslan av lugn och tillförsikt när jag börjar jobba igen. Jag gissar att det kan fungera bra här i hemmets trygga vrå men att det är betydligt tuffare när jag sticker ut huvudet i verkligheten. Där ute väntar en utmaningens termin med stora förändringar och många medarbetare som inte mår så bra.  Jag kommer att behöva allt de där som ger mig energi och jag kommer att behöva tanka hos dig som kan hjälpa mig att se möjligheter istället för hinder och som fyller på med positiva tankar. Men än så länge är det några dagar kvar och jag impregnerar mig i härlig musik och lugnt tempo. För just nu och just här är det gott att leva.

Ensam cykel