Lewis

Lewis är den nodligaste ön i ögruppen Yttre Hebriderna. Här ligger huvudorten Stornoway där Museum nan Eilean ligger. Här fick vi se Lewispjäserna på riktigt. Ja inte alla 93 men några stycken av dem som var tillfälligt utlånade till museet. Lewispjäserna har blivit kända tack vare Peter Mays deckare med samma namn. Man vet inte precis när schackpjäserna hittades och av vem. De är troligtvis tillverkade av flera olika hantverkare i Trondheim för mer än 800 år sedan och är gjorda av valrosselfenben och valtänder.  De 93 schackpjäser man hittat tros komma från fyra olika shackspel. Elva av pjäserna finns på National Museum of Scotland i Edinburgh och 82 stycken finns på British Museum i London.

Efter museebesöket for vi vidare på Lewis. Vi besökte Dun Carloway som är en broch eller i alla fall resterna av en.  En Broch är ett hus av stenmurar från järnåldern. Man hittar dem huvudsakligen i norra och västra Skottland.

På västra Harris kan man besöka De stående stenarna i Callanish. När man går runt ibland stenarna kan man inte riktigt se att de från ovan bildar ett keltiskt kors. I mitten står en 5 meter hög monolit. Det känns lite som om de bevakar en när man kliver runt bland dem. 

Sedan måste vi såklart kolla in hur ett Svarthus ser ut. Svarthuset är den typ av hus som funnits mycket länge på öarna. Det var det traditionella boendet på vissa håll i bruk ända in på 1960-talet.  Ett Svarthus är en låg stenbyggnad med halmtak där människorna bodde i ena änden och djuren i den andra. Från början saknade husen skorsten, röken fick leta sig ut genom taket. På i stort sett varje tomt på öarna kan man se ruiner efter svarthus.

Innan vi lämnade Harris åkte vi upp till den nordligaste punken The Butt of Harris. Nu var det det var strålande sol och vi fick se både häckande fåglar och sälar.

Sedan var det dags att ta färjan från Stornoway till Ullapool och vidare mot Inverness.  Vi landade några dagar hos våra vänner i Findhorn där jag fick sköta om mig och min förkylning som vägrade släppa taget. Febern behöll sitt grepp så jag höll mig mest stilla i trädgården. Nässprej och Champagne är kanske inte den optimala mixen men hjälper i alla fall upp humöret för en stund. 

Äntligen lite regn

Så kom då det efterlängtade regnet till torpet. Idag har det till och från regnat ett stilla vänligt sommarregn som är så välgörande för både natur och människor. Varmt är det fortfarande och mellan skurarna har vi badat. 

Isle of Skye och Harris

Alla resor börjar med ett första steg brukar man säga. Vår resa började med den värsta förkylning jag kan minnas att jag haft. Men trots hosta, snuva och feber satte vi oss på planet till Edinburgh. Väl där plockade vi ut en hyrbil och satte kurs mot Isle of Skye som är den största och nordligaste ön i Inre Hebriderna. Jag var för sjuk för någon vandring men vi åkte i alla fall förbi Old Man of Storr. Det är en samling spetsiga klippor som påminner om raukar.


 

Morgonen efter tog vi båten från Uig till Tarbert som ligger på ön Harris i Yttre Hebriderna. Efter en dyrbart stopp i  Tarbert där vi besökte the Harris Tweed shop och Isle of Harris Distilleri styrde vi kosan söderut för en tur runt södra Harris. Här är lanskapet kargt och stenigt. Inte ett träd så långt ögat når och så plötsligt en sandstrand med turkosfärgat vatten. Vackert men ingen direkt badtemperatur.  Efter en lång dag på smala slingrande vägar där fåren obekymrade travar fram hittade vi fram till vårt B&B The Old Post Office, vid vägs ände.

 

Trädgårdslandet


Det växer så att det knakar. Jag kan inte upphöra att fascineras av att det kan bli så frodigt grönt av några små, små frön. Allt verkar ta sig i år. Sallad, kål, morötter, senap, potatis och sparris. Och så kronärtskockorna som jag är så nyfiken på hur de kommer att bli. På en undangömd plats grävde jag ner ett gäng jordärtskockor och har också tagit sig trots torkan.  Nu skulle jag vilja sitt där i allt det gröna och bara mumsa på min sallad men imorgon är det en cykeltur till jobbet som gäller. 

 

 

Regn

Det är årets längta dag och det regnar. Liksom jag kan njuta av soliga dagar njuter jag av den här regndagen. Imorgon är det midsommarafton och det ska regna då med. Precis så som det så ofta gör just den här dagen på året. Det gör inte så mycket eftersom vi inte blir så många och att vi kan sitta under tak. Precis hur många vi blir är lite oklart eftersom sonen inte riktigt kan ge besked. Men precis som med vädret är det som vanligt och något man inte riktigt kan göra något åt.  Helt säkert är att det kommer att bli trevligt hur det än blir. 

 

Lite trött

Det finns mycket som kan ta på krafterna. Allt från att omorganisera och samtidigt evakuera till att cykla till jobbet i nästan full storm (det kändes i alla fall så). Samtidigt finns många ljusglimtar och av att cykla blir man både stark och vältränad, det är i alla fall vad jag inbillar mig. Men att röja och packa ihop en hel verksamhet kan gör även den mest uthålliga lite matt. Och att samtidigt fundera över hur det ska bli när fyra enheter ska bli en kan vissa dagar te sig helt övermäktigt. Så bland flyttkartongerna och slänghögarna börjar jag alltmer längta efter semester.

Cykelvägen
 

Kandidatexamen

Vi firade äldsta dotterns kanidtatexamen med champagnefrukost och sedan öppet hus här hemma hos oss. Vädret var perfekt, människorna trevliga och maten god. Helt klart en dag att minnas. Att all mat  skulle vara veganskt satte en extra press på mig som fixade maten. Men jag fick gott betyg och lärde mig en del på vägen som kan komma till användning i framtiden. Nu är vi glada för dottern som har jobbet klart i augusti och nu sak njuta av ett välförtjänt sommarlov.