Skapa andrum

Visst är det ett vackert ord , andrum.
I Svenska Akademiens Ordbok läser jag: ”fritt rum, hvarigenom tillfälle till andning, tillgång till luft beredes; lufttillgång; gm fritt utrymme beredt tillfälle att andas. Man giorde med en jernstör andrum för elden rundt omkring Mijlan .., lagandes altid så at röken kunde gå ut gienom thesse hålen. Linné Gotl. 329 (1745);

I veckans avsnitt av Spanarna reflekterar Po Tidholm över den nya tekniken och hur vi använder den som en barriär mot vår egen tomhet. Den tillför hela tiden material som ska processas. Det gör att det inte finns något utrymme för att tänka egna tankar. Hans konklusion är att ”om det i framtiden ska skapas någon som helst konst eller om man ska tänka några nya tankar måste människan ta bort stimuli” . Vi behöver skapa andrum helt enkelt.

Från och med förra veckan är jag ledig på fredagar, jag har gjort plats för tankar och vila. Redan nu, efter endast två lediga fredagar känner jag att mitt utrymme har vuxit och att det finns plats att vara och inte bara göra. Vem vet det kanske också kan födas några nya tankar i mitt andrum.

Merlänna

Redo för vintervila

Efter dagens trädgårdsarbete börjar det se riktigt prydligt ut i trädgårdslandet. I den här delen av trädgården tänker jag odla vitlök, bönor och potatis. Vitlöken ska snart ner i jorden. Sen är det bara att hålla tummarna för att det blir en lika bra skörd nästa år som det var i år.

Jag fick ett gäng höstärtor av en odlings intresserad arbetskamrat. Vi har letat men inte hittat någon information om dem. Det enda vi vet är att de ska gå att sätta dem på hösten. Idag så petade jag ner ett gäng i jorden. Ska bli spännande att se om de kommer upp i vår.

Ett helt gäng blomlökar hann jag också få ner innan det blev mörkt. Känner mig nöjd med dagens arbete och lite mör i kroppen.

Nu är det bara pallkragarna kvar som ska fixas innan jag kan ta vinterledigt från trädgården och istället för fysiskt arbete ägna mig åt att planera.

Morgondimma

Trots att den inte går att ta på lägger sig morgonens dimma som en våt filt över kläderna. De små dropparna känns och glasögonen immar igen vid varje rödljus. Märklig känsla att sedan efter bara någon timme titta ut genom fönstret på jobbet och konstatera att det är en sagolikt vacker höstdag med strålande sol. Det är som en påminnelse om att inget tillstånd varar för evigt.

Att vara ledig är att göra något annat. Det är precis det vi pysslat med under mina fem lediga veckor. Även om mannen gjort det mesta har jag servat och varit behjälplig med det jag kunnat.

Så efter den här sommaren kan vi bocka av en hel del på vår ”att göra lista” för torpet. Vi har:
-Målat vindskivor på Härbret och Nybygget
-Kittat och målat 7 fönster
-Fixat inredning i trädgårdsboden
-Fixat det som vi nu kallar skafferitvätten så där finns skåp och bänk.
-Bytt golvet på altanen
-Oljat bryggan
-Renoverat taket till grillen
-Och sist men inte klart har vi rivit ut allt det ruttna trät i stora huset och håller på att ersätta med friska timmerstockar. Det blir en lite enklare knut än på övriga ställen men nu utan röta.

Nu har jag de sista dagarna i frihet men nästa vecka är det dags igen att grensla cykeln. Det känns som om det hade varit skönt med några fler veckor ledigt men nu är det som det är.

Sommar

Även det här året kom en sommar. En sommar som vi kommer att tillbringa på torpet. Efter en vår och försommar med vatten som luktade ruttna ägg och ett avlopp som inte fungerade är nu ordningen återställd. Ingen underlig doft på vattnet och ett fungerande och av kommunen godkänt avlopp ligger nu nedgrävt utanför huset. Att vi också har ett helt nyrenoverat badrum gör inte det hela sämre.

Avloppsjobbet lämnade oss med en stor söderlutande lerig yta där jag tänker anlägga en köksträdgård. Jag odlar redan nu till husbehov men det är odlingar som slumpvis och tämligen oorganiserat vuxit fram på lite olika ställen på tomten. Nu tänkte jag samla allt på ett ställe och försöka få det lite mer genomtänkt och organiserat.

Så är tanken. Så varje dag sitter jag en stund på trappan till trädgårdsboden och tittar ut över leran och försöker föreställa mig hur det skulle kunna bli. Det enda jag än så länge riktigt klarar av att visualisera är den syrenhäck som ska avskärma trädgården mot vägen. Sen är det stopp. Min fantasi och kunskap räcker inte längre. Men jag hoppas att om jag bara ger det lite tid och kanske också tänker igenom vad det är som jag faktiskt vill odla så kommer det att komma en tanke, en vision som jag kan bygga vidare på. Tills dess sitter jag där på trappan och mår gott i sommaren.

Så här fin är kålen i år.

Läget

Idag cyklade jag till jobbet utan hjälm. Upptäckte det först när jag var på väg hem från jobbet. Då kunde inte komma på om jag hade haft hjälmen på morgonen eller om jag helt glömt den hemma. Det visade sig att jag inte hade tagit med den hemifrån. Jag kan fortfarande inte riktigt förstå hur jag kunde cykla så länge utan att märka något.

Häromdagen hände det som Bodil Jönsson skriver om i sin bok Tio tankar om tid, jag tappade alla mina bollar. Man kan jonglera med ganska många bollar men det finns en gräns, när den överskrids tappar man samtliga. Så de närmaste dagarna har jag varit fullt upptagen med att plocka upp bollarna en och en och försöka bringa någon form av ordning i det kaos som uppstår när man glömt allt man sysslat med och måste ta ett nytt avstamp i verkligheten. Inte vet jag om det hjälper att flytta runt pappren på skrivbordet och stoppa in ett och annat på sin rätta plats men det känns bättre och ser lite renare ut.

Jag vet inte om det är för att all energi går åt till att förhålla sig till den verklighet vi hamnat i som jag är så trött. Att det är därför jag inte använder all tid till sådant som jag vet att jag gillar. Träffa vänner på distans, skriva i bloggen, tänka, läsa, fotografera osv. Istället blir det mest att försöka hålla stånd mot oordningen med varierad framgång.

Men det finns ljusglimtar. Sparrisen växer både i landet och på min fönsterbräda. Jag har några uppdrag på jobbet som verkligen är stimulerande och utvecklande. Och att cykla i ca en timme om dagen gör gott för kropp och själ. Om nu bara de där andra cyklisterna kunde hålla sig hemma.