Krägga

Den här helgen hamnade vi norr om Stockholm närmare bestämt på Krägga Herrgård. En konferensanläggning med anor så långt tillbaka som 1300-talet. Nuvarande herrgårdsbyggnaden uppfördes mellan 1830 och 1840 i nyklassicistisk stil med tegelstomme och ljus putsad fasad. Byggnaden var en brudgåva till Agnes Seton från fadern Patric Seton inte illa med en sådan present. På 1850 talet anlades här ett tegelbruk som var i gång ända in på 1940-talet. Här tillverkades en del av de tegel som användes för att bygga Stockholms stadshus. Sedan 1985 har Krägga varit ett konferens- och weekendhotell.

Vi har haft en härlig övernattning tillsammans med delar av släkten. Totalt var vi åtta stycken. Efter en god middag styrde vi stegen ner till det som på hemsidan benämns som Sjöspa. På bryggan kunde vi njuta av spapoolens varma vatten. Fyra av oss (inte jag) travade iväg i snön till den flytande vedeldade sjöbastun. Alla fyra vågade använda sig av luckan i golvet och hoppade rakt ner i Mälarens kalla vatten. Vet inte om det kan kallas modigt eller dumdristigt.
Sen slappade vi alla i lusthuset framför den öppna spisen med öl och skumpa, innan det var dags att dra sig tillbaka till rummet.

På morgonen bjöds det på en härlig frukost buffé. Mätta och nöjda for vi så tillbaka hem med en förhoppning om att göra om det nästa år igen.

Spapoolen
I lusthuset
Söndagmorgon

På väg

Vi åker tåg söderut. Det är vilsamt att låta sig transporteras genom ett vintrigt landskap. Snötyngda granar och rimfrostsmyckade träd susar förbi utanför tågfönstret. Helst vill jag bara fortsätta åka och aldrig komma fram. Jag stickar på en vante som blir för liten. Det gör inget, det är vilsamt det också. Kanske, om en stund när vi är framme att jag repar upp den och börjar om från början.

Morgon

Det är sömn kvar i kroppen. Jag har förflyttat mig till underjorden, där som pendeltågen stannar. Människor här nere rör sig långsamt i väntan på nästa tåg. När tåget kommer och dörrarna öppnas blir det lite mer fart. De inne i tåget vimlar ut och går med snabba steg mot utgångarna. De väntande vimlar ombord. Dörrarna stängs och det blir åter tyst. De flestas steg låter lite tassande. Men rätt som det är klapprar några lite högre klackar förbi. Eller broddar som låter högt och obekvämt. Det är oväntat spännande att blunda och bara ta in ljuden. Mitt tåg är försenat så allt jag kan göra är att sitta här och lyssna. Det är faktiskt helt ok.

Nya färdigheter

Jag hade nästan glömt hur tillfredställande det är att lära nytt. Den där känslan när man helt plötsligt förstår det man inte förut begripit och när man lyckas bemästra det som tidigare tett sig helt omöjligt och obegripligt.

För många år sedan hamnade jag och några kollegor i en situation där vi behövde arbeta med excel-formulär. Vi hade inte mycket tid och ingen av oss behärskade excel. Uppgiften blev i mångt och mycket en kamp med redskapet istället för att ägna tid åt det som var vår egentliga uppgift. Vi svor och förbannade och jag tänkte att jag ska aldrig någonsin använda excel igen. Men man är väl inte sämre kvinna än att man kan ändra sig. Så för något år sedan, när tillfälle gavs, anmälde jag mig som medhjälpare när det gällde statistiken på mitt arbete (som förs i excel-formulär). Bara för att jag verkligen inte kan. När min kollega som hade huvudansvaret slutade stod jag helt plötsligt ensam i detta som först tedde sig helt oöverstigligt och ointagligt. Men bit för bit klarnade det och sakta bemästrade jag det som tidigare verkade omöjligt. Och till min stora förvåning tycker jag att det är väldigt roligt.

Utsikt från mitt arbetesrum på jobbet

Fånga fåglar i rörelse på bild

Att fotografera fåglar i flykten var svårare än jag föreställt mig. Jag tyckte att jag hade alla förutsättningar det vill säga:
1. Jag hade fåglar som flög hit och dit framför kameran.
2. Ett hyfsat bra objektiv och en bra kamera.
Men det som fattades var ljus. Tillräckligt med ljus för att ha ett lågt ISO =brusfria bilder. Ett stort skärpedjup = stort bländartal och snabb tid = för att få fåglarna skarpa. Mina prylar var helt enkelt inte tillräckligt bra för att få till det. När jag hade snabb tid och stort bländartal var jag tvungen att öka ISO så mycket att bilderna blev (i mitt tycke) alldeles för brusiga. Jag tog förfärligt många bilder utan att lyckas. Här nedan är några av alla suddiga fåglar i rörelse och en stillasittande skarp.

Torpliv

Vi är på landet och efter operation ”stänga mössen ute” kan vi med glädje konstatera att mössen det här året håller till någon annanstans.
Vi gör inte mycket vilket var själva meningen med vår torpvistelse. Vi läser, eldar, promenerar, bär in ved, mycket ved och så stickar jag medan mannen löser korsord. Helt plötsligt blev det fart på stickorna igen efter flera år i träda. Kanske är det för ansträngande att ingenting göra. Resultatet hittills är ett par vantar som blev klarar lagom till nyårsafton.

Idag årets första dag bjöd på strålande sol en sol som faktiskt värmde. Någon snö finns inte kvar men isen ligger blank på sjön. Jag kollade och den är nog i alla fall ca 4-5 cm tjock, jag provade inte att gå ut på den, trots att grannens pojkar åkte skridskor på sjön igår kändes det lite osäkert.
Jag har sett en del fåglar i körsbärsträdet. Talgoxe, blåmes, liten hackspett och en domherre (hona) är de jag lyckats identifiera.
Fotograferat har jag också gjort en del så länge ljuset tillåter. Det finns mycket vackert även om färgskalan är mest grå med inslag av grönt.

Så mycket mer händer inte här där det mest spännande är vad vi ska hitta på att äta till middag. Och just nu känns det alldeles nog med den typen av spänning.
Om man trycker på bilderna blir de större och lite bättre.