Natur

Söndag på torpet

Publicerad 3 juni, 2018 av kersko

Det är söndag på torpet och termometern i skuggan visar närmare 30 grader. Då rör man sig långsamt. Det fläktar från åkern så jag har parkerat mig i halvskuggan i trädgårdsmöbeln med utsikt över åkrarna och sjön. Jag låtsas att jag har semester. Det är inte alls svårt och vädret ursäktar att ingenting särskilt blir gjort. Fågelkvitter och humlesurr och då och då ett kukeliku från grannens tupp är det enda som hörs. Det är vilsamt att bara sitta och vara i verkligheten. Det är väldigt långt ifrån alla människor i stan men ändå relativt tättbefolkat. Här är invånarna av ett annat slag, lite skyggare och svårare att få syn på. Mest spanar jag på de som flyger. Allt från de små, bin och humlor till de lite större som talgoxen, flugsnapparen och hackspetten. Jag har lärt mig hur det låter i luften när talgoxen är på ingång och hur det ser ut när hackspetten flyger. Jag sitter tyst och stilla för att se flugsnapparen krypa in och ut i holken och jag spanar i körsbärsträdet för att försöka få syn på de som sjunger så vackert. Att ingenting göra är att fylla dagen med små observationer och sedan emellanåt ta en tur ner till sjön för ett dopp.

Fuktig morgon

Publicerad 1 maj, 2018 av kersko

Söndag

Publicerad 25 mars, 2018 av kersko

Taloxen sjunger högt över våra huvuden. Krokusarna öppnar sig mot solen som värmer där vi sitter på bänken utanför porten och njuter vårt eftermiddagste. Så här kan det också vara, livet.

En myra

Publicerad 25 maj, 2017 av kersko

Det är välgörande för själen att krypa runt och upptäcka det lilla i det stora hela.

På riktigt

Publicerad 21 maj, 2017 av kersko

För många år sedan skrev jag hur jag satt på torptrappan och tittade på ett råddjur som betade i kohagen. Hur dottern lånade kikaren och gjorde sin egen utflykt i våren. Hur hon säger att här kunde jag sitta i evigheter bara för att nästa sekund skutta iväg för att borsta tänderna. Nu sitter jag återigen här på torptrappan och tänker just så. Här vill jag sitta i i evighet och bara glo. Solen som värmer kroppen, körsbärsblommen, glittret från sjön som anas mellan björkarna, fågelsång och humlesurr. Det är som en bubbla att vila i, som ett andningshål i verkligheten. Men det här är på riktigt även om jag är medveten om att alla inte har tillgång till en torptrappa att sitta och glo på. Och rätt som det är är det dags att packa ihop och åka tillbaka till stan och det som också är min verklighet. Den kan vara irriterande är kort den där evigheten.

Om du är nyfiken så finns texten jag skrev för länge sedan här.

Nya Zeeland V

Publicerad 5 mars, 2017 av kersko

Naturen

Geotermik

Nya Zeeland är verkligen kontrasternas land med regnskogar, glaciärer och vulkaner, slätter, kullar och berg, sjöar, floder och fjordar. Landskapet kunde skifta, liksom vädret, flera gånger under samma dag.

Rotorua är ett av de mest aktiva geotermiska områdena i hela Nya Zeeland, överallt i området finns påminnelser om den aktivitet som pågår i jordens inre. På många ställen ryker det både från land och vatten. När vi stannat på en liten avtagsväg för att fotografera Rainbow Mountains fick vi av några förbipasserande tips om Kerosene Creek en varm bäck inne i skogen. Vattnet var så varmt att till och med jag badade.

Orakei Korako

Ett spännande område är Orakei Korako. Här fräser och bubblar det överallt. På filmen hörs också ljudet av det ständigt närvarande cicadorna.

Här är några bilder från området.

Bildspel

Vi har sett när glaciären möter regnskogen och vi har sett ett 150 meter högt vattenfall. Det säger kanske inte så mycket men det är tre gånger så högt som Niagarafallen. Att vara nära det var en mäktig upplevelse.
Vi har badat i Tasmanhavet och doppat fötterna i Stilla havet. Vi har stretat upp mot glaciärerna och klivit runt i regnskogen. Här kommer lite fler bilder på hur det kan se ut.

Fröställning

Publicerad 30 oktober, 2016 av kersko

Jag vet inte vad det här är för växt men kunde inte låta bli att sno med mig en bit från grannen. Som ängsull men det är det inte. Fascinerande är det med växtlighetens finurlighet hur de gör för att sprida sig. På den här blir blommorna som små knoppar (ganska lika renfanans blommor) innan de mognade och blir till ”ulltottar” med frön i.

Fågelliv

Publicerad 21 juli, 2016 av kersko

Under några spännande veckor har jag haft förmånen att följa familjen Grå Flugsnappare på nära håll. Från det första förvånande mötet då jag upptäckte att hade bo på en av stockarna på uteplatsen där de låg och ruvade tills dess att ungarna igår flög ur boet.

Det här är när jag först upptäckte dem. Jag tror att vi blev lika förvånade båda två.

Så fort jag närmade mig uteplatsen var jag bevakad.

Det visade sig att det var fyra ungar i boet.

De blev väldigt irriterade på att jag var där och fotograferade och försökte på alla sätt få mig därifrån.

När jag smög bakom rullgardinen var det lättare att ta bilder utan att de märkte. För om de såg att jag var där varnade föräldrarna och då satt ungarna stilla som om de var uppstoppade. De kunde sitta så nästan hur länge som helst jag gissar att de inte började röra sig förrän föräldrarna sa till att det var fritt fram.

Igår på förmiddagen började ungarna att flaxa i boet. Jag tänkte att nu flyger de snart iväg.

Jag satt bakom rullgardinen när jag hörde en duns. det var den första ungen som vågat ta sig ur boet. Senare följde de andra efter. På kvällen var två försvunna och två satt högt uppe under taknocken.

Imorse låg en av dem döda på golvet nedanför och den andra satt fortfarande kvar högt däruppe. Av föräldrarna syntes inte ett spår. Fågeln satt där hela dagen men sent på kvällen när jag tittade efter var den borta.

Vill du veta mer om Grå Flugsnappare klicka här

Fåglar

Publicerad 13 juni, 2016 av kersko

Jag har inte förstått tjusningen med fågelskådning. Men nu i helgen började jag fatta att det kan vara riktigt roligt.
En första kull sädesärlor (för det tror jag bestämt att det är men om någon vet bättre så får man absolut rätt till min okunskap) har lämnat boet och sitter fastklamrade i plommonträdet ängsligt pipande efter någon förälder som kanske kan ge lite vägledning hur man tar sig fram på denna höga höjd. Här kommer några bilder.