Morgondimma
Trots att den inte går att ta på lägger sig morgonens dimma som en våt filt över kläderna. De små dropparna känns och glasögonen immar igen vid varje rödljus. Märklig känsla att sedan efter bara någon timme titta ut genom fönstret på jobbet och konstatera att det är en sagolikt vacker höstdag med strålande sol. Det är som en påminnelse om att inget tillstånd varar för evigt.
Att vara ledig är att göra något annat. Det är precis det vi pysslat med under mina fem lediga veckor. Även om mannen gjort det mesta har jag servat och varit behjälplig med det jag kunnat.
Så efter den här sommaren kan vi bocka av en hel del på vår ”att göra lista” för torpet. Vi har:
-Målat vindskivor på Härbret och Nybygget
-Kittat och målat 7 fönster
-Fixat inredning i trädgårdsboden
-Fixat det som vi nu kallar skafferitvätten så där finns skåp och bänk.
-Bytt golvet på altanen
-Oljat bryggan
-Renoverat taket till grillen
-Och sist men inte klart har vi rivit ut allt det ruttna trät i stora huset och håller på att ersätta med friska timmerstockar. Det blir en lite enklare knut än på övriga ställen men nu utan röta.
Nu har jag de sista dagarna i frihet men nästa vecka är det dags igen att grensla cykeln. Det känns som om det hade varit skönt med några fler veckor ledigt men nu är det som det är.
Sommar
Även det här året kom en sommar. En sommar som vi kommer att tillbringa på torpet. Efter en vår och försommar med vatten som luktade ruttna ägg och ett avlopp som inte fungerade är nu ordningen återställd. Ingen underlig doft på vattnet och ett fungerande och av kommunen godkänt avlopp ligger nu nedgrävt utanför huset. Att vi också har ett helt nyrenoverat badrum gör inte det hela sämre.
Avloppsjobbet lämnade oss med en stor söderlutande lerig yta där jag tänker anlägga en köksträdgård. Jag odlar redan nu till husbehov men det är odlingar som slumpvis och tämligen oorganiserat vuxit fram på lite olika ställen på tomten. Nu tänkte jag samla allt på ett ställe och försöka få det lite mer genomtänkt och organiserat.
Så är tanken. Så varje dag sitter jag en stund på trappan till trädgårdsboden och tittar ut över leran och försöker föreställa mig hur det skulle kunna bli. Det enda jag än så länge riktigt klarar av att visualisera är den syrenhäck som ska avskärma trädgården mot vägen. Sen är det stopp. Min fantasi och kunskap räcker inte längre. Men jag hoppas att om jag bara ger det lite tid och kanske också tänker igenom vad det är som jag faktiskt vill odla så kommer det att komma en tanke, en vision som jag kan bygga vidare på. Tills dess sitter jag där på trappan och mår gott i sommaren.
Läget
Idag cyklade jag till jobbet utan hjälm. Upptäckte det först när jag var på väg hem från jobbet. Då kunde inte komma på om jag hade haft hjälmen på morgonen eller om jag helt glömt den hemma. Det visade sig att jag inte hade tagit med den hemifrån. Jag kan fortfarande inte riktigt förstå hur jag kunde cykla så länge utan att märka något.
Häromdagen hände det som Bodil Jönsson skriver om i sin bok Tio tankar om tid, jag tappade alla mina bollar. Man kan jonglera med ganska många bollar men det finns en gräns, när den överskrids tappar man samtliga. Så de närmaste dagarna har jag varit fullt upptagen med att plocka upp bollarna en och en och försöka bringa någon form av ordning i det kaos som uppstår när man glömt allt man sysslat med och måste ta ett nytt avstamp i verkligheten. Inte vet jag om det hjälper att flytta runt pappren på skrivbordet och stoppa in ett och annat på sin rätta plats men det känns bättre och ser lite renare ut.
Jag vet inte om det är för att all energi går åt till att förhålla sig till den verklighet vi hamnat i som jag är så trött. Att det är därför jag inte använder all tid till sådant som jag vet att jag gillar. Träffa vänner på distans, skriva i bloggen, tänka, läsa, fotografera osv. Istället blir det mest att försöka hålla stånd mot oordningen med varierad framgång.
Men det finns ljusglimtar. Sparrisen växer både i landet och på min fönsterbräda. Jag har några uppdrag på jobbet som verkligen är stimulerande och utvecklande. Och att cykla i ca en timme om dagen gör gott för kropp och själ. Om nu bara de där andra cyklisterna kunde hålla sig hemma.
April i maj
Det är definitivt inte skoj att cykla i regn och motvind, men det ger bra kondition. När vi tittade ut i dag på förmiddagen och såg att det snöade blev det än mindre lockande att cykla hem. Trevligt att upptäcka vid arbetsdages slut att snö och regn övergått till växlande moln och motvinden till medvind och livet blev med ens uthärdligt. Att jag dessutom gjort ett besök hos min frisör gjorde inte det hela sämre. Fin i håret, god middag, besök av äldsta dottern som bor kvar över natten, klar med senaste stickprojektet (en tröja) får mig att inse att ja ibland är det inte så illa det här livet trots allt.
Ogräs
Här växer det ogräs tänkte jag när jag öppnade sidan och det var 8 uppdateringar som väntade. Men kanske är det så att här inte växer alls. Tiden är ur led och så även jag.
Jag tar min dagliga bild och laddar upp på Blipfoto men så mycket med blir det inte. Men då är jag inte helt rättvis mot mig själv. Så vad är det då jag gör? Jo jag cyklar till och från jobbet och det tar sin tid, drygt en timme om dagen i ren investering. Ger förhoppningsvis både kondition och välmående. Jag petar ner en väldigt massa frön i krukor, de flesta haft vänligheten att sticka upp så de har jag skolat om i större krukor. Bland annat sparrisar som jag inte ens vet var jag ska sätta när de väl vuxit sig så stora att det kan bli aktuellt att plantera ut dem. Jag har nästan stickat klart en tröja. Ett av mina många stickprojekt. Läst en del har jag också gjort och talat i telefon med de man inte får träffa.
Sedan blir det ett och annat distansmöte inte bara på jobbet utan även på fritiden. Körövning via datorn är en rolig sysselsättning där den sociala biten kanske är den som är mest givande. Bildspråksgrupp med bilddiskussion visade sig vara nästan bättre på distans än när vi ses på riktigt. Klubbmöte i fotoklubben fungerade också att ha digitalt även om det är mycket roligare att ses på riktigt.
Ja så tuffar livet på inte alls som vanligt men ända i någon sorts vardag.
Jag kanske ska gödselvattna lite här så att det kommer igång att gro lite här inne inne också och inte bara på min fönsterbräda.
Vår
Det är som om hela jag sattes å sparlåga. Trots att det är många saker som har pausat och att det egentligen finns en hel mängd tid över är det som om all energi och ork försvann. Vi pusslar och trixar på jobbet för att våra patienter ska få så bra men säkra insatser som möjligt. Det är svårt. Vi balanserar mellan en massa olika variabler där kravet sekretess gör att vi inte alltid lyckas gå i mål fast tekniken finns. Det är frustrerande och tröttande. Vi håller distans och cyklar istället för att åka kommunalt. Vi tvättar och spritar och jobbar hemifrån när så är möjligt. Det är ett helt nytt landskap som växer fram. Distansmöten i Skype eller Teams. Telefonrådgivning och helt nya utmaningar när det gäller journal och det som hör därtill. Det som tidigare var undantag är nu regel och tvärt om. Och hela tiden känner vi efter hur vi mår vi sväljer och tar tempen. Plötsligt kom där upp en ny skylt vid en av hissarna Endast för Coronafall, jag tar trappan. Men på min väg till jobbet ser jag små tuvor av vitsippor och en hägg som börjar skifta i grönt. Jag hör inte bara bilar (för det är många färre av dem i dessa dagar när alla jobbar hemma) utan också småfåglar som sjunger i buskarna som jag cyklar förbi. Det kommer en vår, det kommer en sommar och mitt i allt måste jag stanna cykeln och bara njuta av våren.
Fresia
