Gott Nytt År
Soffor
För snart 35 år sedan investerade vi i två Chesterfieldsoffor. På tok för stora för vår lägenhet och sanslöst dyra men vi tyckte verkligen om dem. Och har så gjort mer eller mindre ända sedan dess. Eller om sanningen ska fram, maken lite mer och jag lite mindre. Att vi tycker lite olika beror till stor del på att vi sitter så olika skönt i dem. Eftersom mannen i familjen är begåvad med ovanligt långa ben och jag inte är det utan tvärt om har ben som är lite mer taxlika kan du förstå att det är lite knepigt det här.
Nu är dynorna i sofforna helt utslitna och en rundringning visar att det kostar lika mycket om inte mer att laga dem som att köpa en ny soffa. Så nu i mellandagarna har vi roat oss med att prova soffor. Det är häpnadsväckande så många obekväma soffor där finns. Det rådande modet på soff-fronten verkar vara djupa soffor som man ska krypa upp i. Att jag kryper upp i soffan när jag tittar på tv eller läser en bok känns helt ok. Men jag har svårt att se mig och mina vänner kravla oss in i soffan när vi ska inta vårt kaffe efter en god middag. Det är bara med en rejäl hög kuddar bakom ryggen man kan sitta någorlunda normalt.
Jag vill ha en soffa som man kan sitta bekvämt i utan att behöva extra kuddar bakom ryggen. Vi har faktiskt hittat några alternativ men då kommer nästa problem. Det är det här med valfrihet, det finns alldeles för många olika saker att ta ställning till. Vi trodde vi var klara när vi valt att vi vill ha en hörnsoffa och att den inte ska vara för djup. Men det var det enklaste. Nu ska vi välja vilken typ av ben den ska ha, raka, sneda, trä metall jag det finns en hel del här att ta ställning till. Och sedan var det armstöden. Ska de vara raka och smala eller kanske svängda och lite fylligare eller något mitt emellan? På några soffor kan man också välja hårdhet i sitsen och i ryggdynorna. Och så är det det här med klädsel vilket tyg och vilken färg. man blir helt snurrig i huvudet. Tur att vi inte byter soffor så ofta. Vi räknar kallt med att de här sofforna blir de sista vi kommer att köpa.
Jul
Mörkret har sänkt sig där ute och här inne råder en stillsam julfrid så här dan före dan. En riktigt skön och avkopplande Jul önskar jag er alla som tar sig tid att titta in här.
December
Tiden gick, för det gör den ju oavsett vad vi har för oss vi människor. Almanackan visade plötsligt december som den gör, varje år vid den här tiden. Och för varje år blir jag mer och mer överraskad, hur kan det redan vara december? Men dag läggs till dag och vi trasslar på med alla de där vanliga sakerna, de där inte så märkvärdiga sakerna som tillsammans utgör livets väv. Som vanligt känner jag mig lite yrvaken när jag ställs inför faktum.
Bloggen har blivit som en lite vanvårdad igenvuxen trädgård eller ändå hellre en ofruksam jordplätt där ingenting grott på länge. Jag skulle kunna lova bot och bättring. Men det är så många löften man ger som man sedan inte kan hålla. Värst är det när man försöker lura sig själv. Jag lovar ingenting men just idag har jag många kreativa tankar om hur man skulle kunna få jordplätten att blomstra och ogräset att bli precis så vackert som ogräs kan vara. Lite vilt, lite otuktat, kaxigt och vackert underbart. Måste skynda mig att sätta spaden i jorden innan jag hittar på något annat. Tack govänner för att ni har ett sådant tålamod med mig och plommenad.
November
Bilder och sång i novembermörkret.
”Sen blev det vardagar som bara kom och gick
Inte visste de då att det var livet som de fick”
I ljuset
Fler bildbedömningar
Det klumpar ihop sig så som allt skoj verkar göra. Efter förra helgens bild- bedömning fortsatte det under måndagen när jag och två fotokompisar dömde i en norsk fotoklubbs klubbtävling. Eftersom det endast var fråga om 77 bilder kändes uppdraget enkelt. Men det blev en hel del diskussioner oss emellan innan vi kunde spika resultatet. Och eftersom det är så roligt och dessutom så mycket lättare att diskutera andras bilder ska vi imorgon på Bildspråksgruppen, som jag är med i, döma i en annan stockholmsklubbs klubbtävling. Vi har redan sett bilderna och satt poäng utifrån eget huvud. Imorgon gäller det att argumentera och motivera inför de andra. Det ska bli spännande att se vad vi kommer fram till.
Hårt arbete
Idag har jag tillsammans med två andra agerat jury för de monokroma (svartvita) bilderna i 4Th Nordic International Digital Circuit 2019. Det var lite drygt 1700 bilder vi hade att ta ställning till. Efter avslutat arbete kände vi oss mycket nöjda med resultatet. De var absolut det bästa bilderna som vann. Men det är klart att det är en viss sorts bilder kommer i fråga i sådana här tävlingar. De bilder som växer när man ger dem tid har ingen chans, man måste fastna för bilden på en gång. Men eftersom vi var tre och hade lite olika preferenser täckte vi ändå in olika motivområden och olika typer av bilder. Men som jag sagt förut man kan egentligen inte tävla i bild men det är ändå väldigt roligt att göra det.
After Work
Idag blev det en tur till Fotografiska efter jobbet. Där är det ca en gång i månaden ”Fotoklubb” som leds av fotograf Göran Segeholm. Temat för dagen var ”Innocent Bystander- Rätten till våra ansikten”. Vad får man och vad får man inte fotografera. Och bör man ha en inre etisk kompass som gatufotograf. Intressant och mysig kväll. Häng med trevliga fotoklubbskompisar. En kväll som dessutom slutade föredömligt tidigt för oss gamlingar som ännu inte är pensionärer.
