Det händer ganska ofta att jag funderar på saker som jag tänker att jag ska skriva om här på bloggen. Men när jag väl är hemma och sätter mig ner för att sätta dem på pränt är själva tanken puts väck. Det är så förargligt för ofta är det, naturligtvis, en alldeles enastående fyndig betraktelse som slunkit ur greppet och ålat iväg utom räckhåll. De hjälper inte att i tanken vandra tillbaka och försöka hitta spår efter den. Funderingen är helt enkelt lika borta som informationen på en kraschad hårddisk. Eller så är det som med en hel del information nuförtiden, den finns där någonstans det är bara jag som tappat sökvägen och inte har rätt adress.
Jag läste idag att några vetenskapshistoriker beskrivit hur ”den ökande kapaciteten att hantera information leder till att mer information skapas, vilket i sin tur skapar ett informationsöverflöd, som kräver nya uppfinningar för att tyglas” . Det fick mig att fundera på vad information egentligen är och vem som blir informerad. Kan det inte snarare vara så att tillgången till information och möjligheten att snabbt sprida den gör att mängden ökar fr var och en av oss men kanske inte på det stora hela.
Jag tänker att det är som med materia. Det kommer inte till någon i universum utan den bara ombildas till något annat, mängden är konstant. En tanke som alltid har haft en tröstande effekt på mig. Man försvinner inte från jordens yta utan man bara omvandlas till något annat. En solros kanske eller lite bördig jord där det kan växa spetskål. Möjligheterna känns oändliga. Undrar just om man får tillfälle att välja.
