Jag vet inte vad det här är för växt men kunde inte låta bli att sno med mig en bit från grannen. Som ängsull men det är det inte. Fascinerande är det med växtlighetens finurlighet hur de gör för att sprida sig. På den här blir blommorna som små knoppar (ganska lika renfanans blommor) innan de mognade och blir till ”ulltottar” med frön i.
Fantastiskt höstväder. Mycket färg har det varit idag med blå himmel och alla de olika nyanser av orange, gult och rött som höstlöven har antagit. Det gjorde dagen till en sprudlande, livsbejakande fest. Vinden har fört löven i häftig dans här utanför så att de virvlat ner till marken och lagt sig som ett färgsprakande täcke. Sakta lägger sig mörkret. Nu är det dags att kura skymning innan gästerna anländer och det rosa bubblet hamnar i glasen. Trevlig lördag alla människobarn.
Å så var det redan fredag igen. Jag har löst ett problem och lärt mig en massa nya saker. Kvällen inleds med hämt-pizza (mycket ruccola) och ett glas rött. Vad kan man mer begära. Livet är gott att leva.
Jag har en googlekalender i min telefon (den privata som håller laddning). Jag försöker ta steget in i den världen men känner mig högst osäker på om jag är mogen för det. Trots att det kändes lite svekfullt köpte jag en almanacka för 2017. Jag tog en som är hälften så stor som den jag har. Jag tänkte att jag kanske kan minska storleken successivt så att den om några år är så liten att jag inte ser vad det står i den och då måste använda en elektronisk almanacka.
Igår fick jag lära mig en ny finess med google-kalendern. Det finns en funktion som heter Mål. Där kan man få hjälp med att schemalägga olika aktiviteter. Säg att jag har svårt att få till städningen hemma. Då kan jag ”tala om det” för min kalender. Jag knappar in vilken aktivitet, hur ofta och hur länge samt vilken tid på dagen. Sedan letar google upp lämpliga lediga tider i min kalender och planerar in det där. Jag får också en påminnelse lite innan så att jag ska komma ihåg att utföra det som är planerat. Under lunchen på jobbet provade vi att lägga in lite olika aktiviteter sedan glömde jag bort det. På kvällspromenaden med hunden ca kl 23 på kvällen fick jag en påminnelse om att jag skulle tvätta så det fungerade ju på sätt och vis väldigt bra. En hake bara, programmet hade inte bokat tvättstugan. Men man kan kanske inte räkna med full support, inte ens av Google.
Utsikt från mitt arbetsrum på jobbet. Det är första gången i mitt liv jag inte delar kontor med någon. Här har jag ett höj- och sänkbart skrivbord, det är rena himmelriket att både kunna sitta och stå och jobba. Vad gör det då att telefonen laddar ur sig så fort jag vänder ryggen till. Nu gäller det bara att hålla liv i blomman.
Det finns sysselsättningar som ger mer energi än de tar. För ett antal år sedan startade jag en teknikgrupp för tjejer i fotoklubben jag är med i. Herrarna gnisslade en smula men vi körde på i alla fall. Under åren har vi lärt oss ett och annat både om fotografering och efterbehandling, vi har haft bildprat och gjort fotoutflykter och framför allt har vi haft kul och skrattat mycket tillsammans. Det är prestigelöst och vi lär av varandra. Igår hade vi möte, på agendan stod bland annat att göra en poster som ska presentera gruppen och som ska sättas upp på fotomässan senare i höst. Vi hade en ide om vad vi skulle göra men som så ofta är det en sak att spåna fram en ide och en annan när det ska realiseras. Det blev helt enkelt inte alls bra. Efter mycket plåtande och många skratt fick vi i alla fall till en poster som inte alls var lik vår första ide.
Här är några bilder från arbetet mot färdig produkt.
Av förklarliga själ är det inte jag som är fotografen den här gången. Bilderna är tagna av Monica Kindbladh, Marie Håkansson och Barbro Julstad. Vill ni se det färdiga resultatet får ni ta er till Fotomässan som går av stapeln 10- 12 november på Älvsjömässan.
Hösten är inte bara vemodig. Det kan också vara en tid där man saktar ner och hinner med att reflektera och fundera. Det kan vara en tid för värmande brasor och varm choklad. En tid för djupa samtal och berikande böcker, långa promenader och underhållande filmer. Så ta vara på allt det fina, går ut och njut av det sprakande färgerna och den kylande vinden. Snart nog kommer frosten och snön och det blir dags att krypa i ide. Då blir det tillåtet att gå på sparlåga och dyka in i sig själv för en tid. Jag har bunkrat stearinljus och böcker så att det ska räcka vintern ut. Jag har varma tröjor, sockor och en halsduk som jag gillar så nu är det bara att krypa upp i bästa läsfåtöljen och sätta igång att bejaka årstiden. Och innan jag vet ordet av är det redan vår.
Det är händerna som avslöjar mig, och så det faktum att allt liksom faller ner. Mungiporna, kinderna och magen, alla följer de tyngdlagen och dalar långsamt neråt. Så långsamt att det knappast märks förrän jag en dag ser mig spegeln och noterar att jag är förändrad. Det finns andra tecken också som att jag, till min egen förvåning, ofta sätter mig ner för att knyta skorna. Det gjorde jag aldrig förr. Jag vet inte riktigt när den förändringen inträffade. På tunnelbanan händer det att yngre män reser sig upp och låter mig sitta och jag tar oftast tacksamt emot erbjudandet.
Ett annat tecken är att många av de där självklara människorna, de som funnits där i hela mitt liv, inte längre finns. En efter en blir de till minnen. Och livet är oåterkalleligt förändrat.
Nu är det försent att ställa frågor och de funderingar och undringar jag bär på kommer för alltid att vara obesvarade. Mina minnen är en tunn rännil av alla aspekter av de liv som en gång funnits. Kanske är det hösten som tynger mitt sinne med sitt vemod. En insikt om förgänglighet samt att det är en ensam sysselsättning att vara människa.
