Om så bara för en helg men så välgörande. Det är en lisa för själen att skrota runt i grönskan. Att sitta på trappan och äta frukost, att så några frön, att smyga runt med kameran, att vattna lite, att sitta på trappan igen och titta på allt och inget. Och sen på kvällen kom regnet (kanske för att jag vattnade så ordentligt). Jag är en lyckligt lottad människa som kan få vara här och njuta av våren.
En långsam rörelse från frö till planta. Idag var det tid för omplantering. Mjölkkartongerna kommer väl till pass, tomater gillar djup.
Det känns som om det varit en lång sommar trots att jag bara varit ledig i tre veckor. Min sommar har varit fylld av trevliga utflykter och långsamma frukostar på torptrappan. Den började egentligen redan innan semestern. Med den traditionella ångbåtsturen på Blidösund tillsammans med goda vänner där Sky High bjöd på musikunderhållningen.
Vi har också varit på ett mycket trevligt 90-årskalas här hemma i stan och fotoklubbens tjejgrupp (teknikgrupp för tjejer) gjorde en kvällsutflykt tillsammans på Djurgården som var mycket lyckad. Vi hittade ett helt gäng vitkindade gäss med ulliga ungar som villigt poserade för oss. Jag fick också flera morgnar i rad se hur man övade inför Kronprinsessans födelsedags kortege.
Men så blev det tillslut dags för att vara lite ledig. En ledighet som inleddes med att syster min och jag var på konsert på Sundbyholms slott och lyssnade till Sousou & Maler (en ny och väldigt trevlig bekantskap) samt Lisa Ekdahl och Laleh. Det var en bra inledning på torpsommaren. Men sommaren började egentligen redan på Djurgården och Galärvarvsparken där Lotta och Mikael Ramel underhöll oss med sin pappa Povels musik. Tänk att man kan få gå på konsert helt gratis, Parkteatern är fantastiskt och i år fyller den 75 år. Vår kulturella skatteåterbäring som Sissela Kyle, parkteaterns konstnärlige chef brukar säga. Jag har faktiskt utnyttjat den två gånge i år, redan tidigt i juli var jag i Rålambshovsparken och lyssnade på Arja Saijonmaa. Förhoppningsvis hinner jag med ytterligare några besök innan sommaren och Parkteatern packar ihop för den här säsongen.
På torpet har vi målat fönster och monterat hängrännor på stora huset. Vi och vi, men lite glada tillrop har jag i alla fall bidragit med. Och så har jag äntligen tagit bort den stora Berberisbusken, en stickig verksamhet som (så klart) inte var så enkel som jag trott. Jag har invigt mina nya vandringskängor på Sörmlandsleden där vi passerade bottallen, naturligtvis kröp vi igenom så nu är vi förhoppningsvis botade från alla sjukdomar men kan tänka sig. En dag gjorde vi ett besök i Vrena och tittade på ångbåten Munter. Sedan har jag latat mig också vilket i stor utsträckning betyder att jag smyger omkring med kameran och försöker fånga det lilla på bild.
Trevligt besök har vi också haft på torpet, det hör liksom till om sommaren ska vara komplett.
Sen har jag ju också varit i väg som du vet, bilder från den resan hamnar i ett eget inlägg.
Här kommer lite bilder från sommaren
I tystnaden, i fågelsången och humlesurret. Där har jag varit och arbetat med kroppen. Där har jag vilat på trappan och bara varit i våren. Andats, följt citronfjärilens färd från vårlök till vårlök. Sett sädesärlan dyka ner från härbretaket på jakt efter byggmaterial till det nya boet. Lyssnat på rödhakens fantastiska drillar och försökt få syn på honom där högt upp i körsbärsträdet. Plockar murklor i skogen. Jag vet att man inte bör äta dem men struntar i det. Förväller dem fyra gånger och njuter av såsen. Brännässlorna invaderar så som de gör varje vår. If you can’t beat them join them, men hur applicerar man det på brännässlor? Och om man skulle göra något bra av dem så finns där gränser för hur mycket nässelsoppa man klarar av att sätta i sig på en säsong. Jag har nässlor som mer än väl täcker en livstids behov av nässelsoppa. Vänder nässlorna ryggen och kryper omkring bakom huset för att fånga den optimala vitsippsbilden, ger upp och återvänder till trappan. Lyckas få syn på rödhaken som dessutom fastnar på bild. Sitter på trappan, i solen med en kopp te och njuter av våren.
Så var det vår i luften. Och som alltid är världen helt plötsligt full av människor som ler. Det måste vara något med värmen och ljuset som gör det. Och jag blev sugen på att äta glass men gick på yoga istället. Var sak har sin tid.
På kören är det julsånger som gäller och snön fortsätter att falla. Det kom lite plötsligt efter den långa milda hösten men det känns trots det lite mysigt att pulsa iväg till tunnelbanan på morgonen. Vinter med snö är helt ok vinter med slask är jag gärna utan. Och eftersom slask är mer vanligt förekommande här på min breddgrad så gäller det att njuta så mycket man kan när det är lite minus och vitt därute. Annars lunkar det på, livet. Det är måndag och så är det fredag. Där emellan allt det som ännu inte blivit rutin och som känns nytt och spännande och ibland lite läskigt. Men på ett bra sätt som är hanterbart. Och så läser jag guideböcker och samlar information och det är riktigt spännande.
Jag vet inte vad det här är för växt men kunde inte låta bli att sno med mig en bit från grannen. Som ängsull men det är det inte. Fascinerande är det med växtlighetens finurlighet hur de gör för att sprida sig. På den här blir blommorna som små knoppar (ganska lika renfanans blommor) innan de mognade och blir till ”ulltottar” med frön i.
Fantastiskt höstväder. Mycket färg har det varit idag med blå himmel och alla de olika nyanser av orange, gult och rött som höstlöven har antagit. Det gjorde dagen till en sprudlande, livsbejakande fest. Vinden har fört löven i häftig dans här utanför så att de virvlat ner till marken och lagt sig som ett färgsprakande täcke. Sakta lägger sig mörkret. Nu är det dags att kura skymning innan gästerna anländer och det rosa bubblet hamnar i glasen. Trevlig lördag alla människobarn.
