Fotografier

Trädgårdslandet


Det växer så att det knakar. Jag kan inte upphöra att fascineras av att det kan bli så frodigt grönt av några små, små frön. Allt verkar ta sig i år. Sallad, kål, morötter, senap, potatis och sparris. Och så kronärtskockorna som jag är så nyfiken på hur de kommer att bli. På en undangömd plats grävde jag ner ett gäng jordärtskockor och har också tagit sig trots torkan.  Nu skulle jag vilja sitt där i allt det gröna och bara mumsa på min sallad men imorgon är det en cykeltur till jobbet som gäller. 

 

 

Kandidatexamen

Vi firade äldsta dotterns kanidtatexamen med champagnefrukost och sedan öppet hus här hemma hos oss. Vädret var perfekt, människorna trevliga och maten god. Helt klart en dag att minnas. Att all mat  skulle vara veganskt satte en extra press på mig som fixade maten. Men jag fick gott betyg och lärde mig en del på vägen som kan komma till användning i framtiden. Nu är vi glada för dottern som har jobbet klart i augusti och nu sak njuta av ett välförtjänt sommarlov. 

 

Nationaldag

Jag har inget förhållande till nationaldagen, vet inte vad jag ska göra av den.  Så jag njöt av att få sovmorgon och har sedan ägnat hela dagen åt förberedelser inför ett annat firande som kommer att gå av stapeln på lördag.  Men eftersom vädret fortfarande är jämförelsevis kyligt var det ingen uppoffring att vistas i det varma köket. 

Söndag på torpet

Det är söndag på torpet och termometern i skuggan visar närmare 30 grader. Då rör man sig långsamt. Det fläktar från åkern så jag har parkerat mig i halvskuggan i trädgårdsmöbeln med utsikt över åkrarna och sjön. Jag låtsas att jag har semester.  Det är inte alls svårt och vädret ursäktar att ingenting särskilt blir gjort. Fågelkvitter och humlesurr och då och då ett kukeliku från grannens tupp är det enda som hörs.  Det är vilsamt att bara sitta och vara i verkligheten.  Det är väldigt långt ifrån alla människor i stan men ändå relativt tättbefolkat. Här är invånarna av ett annat slag, lite skyggare och svårare att få syn på. Mest spanar jag på de som flyger. Allt från de små, bin och humlor till de lite större som talgoxen, flugsnapparen och hackspetten.  Jag har lärt mig hur det låter i luften när talgoxen är på ingång och hur det ser ut när hackspetten flyger. Jag sitter tyst och stilla för att se flugsnapparen krypa in och ut i holken och jag spanar i körsbärsträdet för att försöka få syn på de som sjunger så vackert. Att ingenting göra är att fylla dagen med små observationer och sedan emellanåt ta en tur ner till sjön för ett dopp.

Svartvit flugsnappare

Födelsedag

Den 24 maj fyllde Plommenaden 11 år. Det är en aktningsvärd ålder och även om aktiviteten på sidan går lite upp och ner så kommer det ett nytt inlägg rätt som det är. Jag hoppas att Plommenaden kommer att finnas många år till och att du fortsätter att titta in här. Som födelsedagsblomma blir det en kaprifol som är en av mina favoritblommor. I helgen doftade den förföriskt i skymningen på torpet. 

Kontrast

Från det skira, gröna, från fågelsången och björksuset till storstadens oväsen vilken kontrast. Det är människor och ljud överallt. Jag blir alltid överväldigad och lite trött av att byta mellan ”mina” två miljöer.
Jag promenerar nästan hela vägen hem från att ha jobbat sent ikväll. Luften är ljum, människorna många. Här kan man verkligen känna sig ensam tänker jag när jag går förbi en uteservering där alla verkar vara med någon. Jag traskar förbi många fler uteserveringar och många fler människor och funderar på om jag verkligen behöver både staden och landet och hur jag skulle välja om jag var tvungen.