Muren Skogskyrkogården och ett kvarglömt hjul. Inte ren naturbild men inte heller stadsfoto. Och sedan frihetens ballong som svävar iväg över Södermalm. Små nedslag i vardagen. Tryck på bilderna så blir de större och bättre.
blogginlägg
Tyresta
Ena dagen stadsfoto nästa dag natur.
En skön dag i Tyresta tillsammans med naturfotogruppen.
Det är betydligt lättare med motiv som står stilla. Här är två mobilbilder i väntan på att min dator ska komma tillbaka hem igen så jag kan ladda upp dagens bilder från min systemkamera.
Photowalk
Lördagen har jag tillbringat till fots i Stockholms innerstad med kameran i handen. Drygt 50 glada fotografer tog sig i sakta mak från Sergelstorg till Medborgarplatsen. Mycket knäppande blev det på vägen. Nu är inte gatufotografering riktigt min grej men det går att hitta djur och natur även innanför tullarna. Sen är det inte fel att kliva utanför sin bekvämlighetszon och utsätta sig för lite lagom mycket utmaning. För man blir bättre på det som man övar. Och vill man bli en bättre gatufotograf (och det vill jag ju) då måste jag faktiskt träna på det. Då hjälper det inte hur många blommor jag än fotograferar jag måste ta tjuren vid hornen och ge mig ut bland folk hur läskigt det än är. Är det organiserat som idag blir det lite, lite mindre otäckt faktiskt.
Torsdag
Piggar upp mig med en matbild. Detta är förstadiet till en mycket god pumpasoppa.
Reklam
Jag bara måste göra lite reklam på bloggen. Jag har en fantastiskt kreativ vän. För några år sedan slutade hon jobba hos oss och började göra dataprogram. Som det står på hennes hemsida Leka Lära Kunna ”Det ska vara roligt att lära sig nya saker. Leka Lära Kunna gör dataprogram som på ett kul sätt tränar olika färdigheter.” Leka Lära Kunna har också en Facebooksida.
Min vän Sollan har gjort flera dataspel för rörelsehindrade men också matteprogram där man kan träna på addition eller multiplikationstabellen (det sista är helt klart något för mig). Sen har hon också gjort några appar. I en av apparna lär man sig att använda de och dem på rätt sätt. Jag tror att det är många som skulle behöva den appen. Om du vet någon som kan vara hjälpt av den kan du ju tipsa lite fint. Så du som har lite svårt för de och dem eller du som jobbar med barn i lågstadieåldern eller själv har barn i den ålder. Kolla in Sollans program och appar.
Det är ju inte bara för att programmen är så bra utan också för att det är så coolt med en tjej i min ålder som animerar, programmerar och fantiserar. Det ska vara en arbetsterapeut till det. Och som illustration till detta snor jag helt fräckt en av Sollans bilder.
Fruktkaka
När man som mest behöver det (eller egentligen inte) är det alldeles fantastiskt och underbart att det längst ner i frysen ligger en liten bit fruktkaka och bara väntar på att bli uppäten. För det var väl inte förrän i morgon eller kanske nästa vecka som jag ska sluta att äta kakor.
Fest
Sista sommarlovsdagen och 40 år sedan vi möttes. Vi firar med Carling Big Band i Vitabergsparken och sedan traditionsenligt hummer och champagne.
Att minnas:
De långsamma sommarfrukostarna i halvskuggan under äppelträdet. De som omärkligt övergår i förmiddagsfika och sedan lika stillsamt till sen lunch innan vi drar oss ner till sjön för ett eftermiddagsdopp.
De röda smultronen som vi plockar, tillsammans med sommarens första blåbär och lägger i vår frukostyoghurt.
Honungsrosornas underbara doft som tar vid där Shersminens slutar.
Myggbett och månsken.
Sommar på torpet är precis så som jag önskar att allas somrar skulle få vara. Full av bär, insekter, som ett oändligt äventyr.
Torpliv
Ensam på torpet, det är både arbetsamt och befriande. De första dagarna går åt till att bemästra jante. Mestadels genom att göra alla de där måstena som jag bär med mig. Jag arbetar med kroppen och gör goda dagsverken med lien. Det är något vilsamt när jag får in rytmen med lien.
Först på fjärde dagen kan jag börja tänka, först på fjärde dagen är det jag som bestämmer. Jag är förvånad över att det tar så lång tid att återerövra långsamheten, tankarna, sommarens små mirakel och den nära horisonten. Sitter länge på gräset på spaning efter var den lilla fågeln (som jag gissar är en grå flugsnappare) har sitt bo. Han är listigare och mer uthållig än jag är så jag vet fortfarande inte blev bara lite fuktig i baken. Själv boar jag på torptrappan eller i schersminbusken. Synlig för alla som kommer förbi.
Där på torptrappan tar jag paus och läser om människors vidrigheter i Majgull Axelssons bok ”Jag heter inte Miriam”. Förundras över att jag är en fri människa som kan sitta här på torptrappan mätt i magen bland fågelkvitter och humlesurr. Det finns så mycket i livet och i sommaren att ta tillvara.
