blogginlägg

Dartmoor och Winchester

Dagen efter hamnade vi på Dartmoor. Heden som kanske är mest känd som hemvist för Baskevilles hund och de fångar som flytt från Dartmoors fängelse och irrar runt på heden i dimman. Vi såg varken hund eller fångar men däremot några av de halvvilda hästar som finns på heden. Dimmigt var det inte heller utan solen sken från en klarblå himmel. Vi parkerade bilen i byn Two Bridges som ligger mitt i Dartmoors nationalpark. Nu var jag så pass frisk att det blev en liten vandring på heden i det strålande solskenet. Innan vi kommer ut på heden passerar vi en fin stenhällsbro (clapper bridge). Bron har funnits där ända sedan medeltiden, den tid då man tog sig fram till fots eller häst.Efter promenaden och en välförtjänt öl på puben åkte vi vidare till Winchester.

I Winchester blev visade runt av Miranda.  Ännu en av alla de trevliga bliparna som finns runt om i världen. 
(För dig som inte vet kan jag berätta att Blip är en social nätverkstjänst som tillåter sina medlemmar att dela bilder och berätta sina historier en dag i taget. Blipfoto har medlemmar från mer 170 länder. Tjänsten är medlemsägd och drivs helt ideellt.)

Morgonen efter tittade vi ordentligt på Katedralen som är en av Englands största. Jane Austen är en av de som är begravda här och som gör att många turister letar sig hit.
När man tittar på Katedralen utifrån kan man tydligt se att en del av den ser ut att sjunka. Och så var det verkligen i början av 1900talet. Men dykaren William Walker förstärkte en del av den sanka grunden med mer än 25000 säckar betong, 115000 betongblock och 900000 tegelstenar. Han arbetade 6 timmar om dagen från 1906 till 1912 i totalt mörker på 6 meters djup och hindrade på så sätt kyrkan från total kollaps.  En riktig hjälte.

Regn

Det är årets längta dag och det regnar. Liksom jag kan njuta av soliga dagar njuter jag av den här regndagen. Imorgon är det midsommarafton och det ska regna då med. Precis så som det så ofta gör just den här dagen på året. Det gör inte så mycket eftersom vi inte blir så många och att vi kan sitta under tak. Precis hur många vi blir är lite oklart eftersom sonen inte riktigt kan ge besked. Men precis som med vädret är det som vanligt och något man inte riktigt kan göra något åt.  Helt säkert är att det kommer att bli trevligt hur det än blir. 

 

Lite trött

Det finns mycket som kan ta på krafterna. Allt från att omorganisera och samtidigt evakuera till att cykla till jobbet i nästan full storm (det kändes i alla fall så). Samtidigt finns många ljusglimtar och av att cykla blir man både stark och vältränad, det är i alla fall vad jag inbillar mig. Men att röja och packa ihop en hel verksamhet kan gör även den mest uthålliga lite matt. Och att samtidigt fundera över hur det ska bli när fyra enheter ska bli en kan vissa dagar te sig helt övermäktigt. Så bland flyttkartongerna och slänghögarna börjar jag alltmer längta efter semester.

Cykelvägen
 

Nationaldag

Jag har inget förhållande till nationaldagen, vet inte vad jag ska göra av den.  Så jag njöt av att få sovmorgon och har sedan ägnat hela dagen åt förberedelser inför ett annat firande som kommer att gå av stapeln på lördag.  Men eftersom vädret fortfarande är jämförelsevis kyligt var det ingen uppoffring att vistas i det varma köket. 

Kontrast

Från det skira, gröna, från fågelsången och björksuset till storstadens oväsen vilken kontrast. Det är människor och ljud överallt. Jag blir alltid överväldigad och lite trött av att byta mellan ”mina” två miljöer.
Jag promenerar nästan hela vägen hem från att ha jobbat sent ikväll. Luften är ljum, människorna många. Här kan man verkligen känna sig ensam tänker jag när jag går förbi en uteservering där alla verkar vara med någon. Jag traskar förbi många fler uteserveringar och många fler människor och funderar på om jag verkligen behöver både staden och landet och hur jag skulle välja om jag var tvungen. 

Dag två

Äventyret fortsatte med nya insikter och avsikter som kanske inte alltid blev precis så som man tänkt från början. Ny kamera med inbyggd slutare såg dagens ljus och många blev turerna in i mörkrummet. Nu ska jag landa och försöka förstå vad det var vi gjorde, egentligen. Jag ska också försöka lära känna mina två kameror lite bättre. Och så jag ska spana efter den optimala plåtburken att bygga om till kamera nr tre jag har en bestämd idé om hur den ska se ut. 

Min nya ”Penn” kamera

Bilder tagna med Pennkameran


Bilden tagen med den blå kameran