Det är årets längta dag och det regnar. Liksom jag kan njuta av soliga dagar njuter jag av den här regndagen. Imorgon är det midsommarafton och det ska regna då med. Precis så som det så ofta gör just den här dagen på året. Det gör inte så mycket eftersom vi inte blir så många och att vi kan sitta under tak. Precis hur många vi blir är lite oklart eftersom sonen inte riktigt kan ge besked. Men precis som med vädret är det som vanligt och något man inte riktigt kan göra något åt.  Helt säkert är att det kommer att bli trevligt hur det än blir. 

Det finns mycket som kan ta på krafterna. Allt från att omorganisera och samtidigt evakuera till att cykla till jobbet i nästan full storm (det kändes i alla fall så). Samtidigt finns många ljusglimtar och av att cykla blir man både stark och vältränad, det är i alla fall vad jag inbillar mig. Men att röja och packa ihop en hel verksamhet kan gör även den mest uthålliga lite matt. Och att samtidigt fundera över hur det ska bli när fyra enheter ska bli en kan vissa dagar te sig helt övermäktigt. Så bland flyttkartongerna och slänghögarna börjar jag alltmer längta efter semester.

Cykelvägen