Torpet

I trädgårdslandet

I trädgårdslandet växer det så att det knakar. I alla fall i delar av det. Ser fram emot sockerärtor, butternutpumpa, fänkål och vattenmelon. I natt ska det regna så jag slipper vattna det är extra bra på alla sätt.  Idag skördar vi sallad, ruccola och senap.

Trädgårdslandet 2016

Fönster

Gamla hus, gamla fönster och ständigt något som behöver lite mer omvårdnad. Att renovera fönster är inte alls min grej men en sådan sak som med jämna mellanrum behöver göras. Man måste vara så försiktig och det ligger inte riktigt för mig. Det känns som om jag när som helst kommer att spräcka en ruta sa jag till maken. Det tog inte ens en minut så var det ett faktum, en ruta spräckt. Nu blir det ett besök hos glasmästaren imorgon. De ska väl också leva, glasmästarna.

Fönster (1 av 1)

Tillbaka på topet

Efter Skottlandsresan har jag nu landat. Det vill säga jag är tillbaka på torpet. Idag har Sörmland ( i alla fall den del där jag är) visat sig från sin allra bästa sida. Det har inte bara bjudits på sol och ett visst mått av värme utan också en backe full av kantareller och  ett trädgårdsland fyllt av morötter, sockerärtor, sallad och pyttesmå väldigt goda sommarsquash. Och som om det inte skulle vara nog växer det blåbär i överflöd precis utanför knuten.  Idag blev det en riktig gourmetmiddag i trädgårdsmöbeln med utsikt över sjö och hagar.

Middag (1 av 1)

 

Torpliv

Ensam på torpet, det är både arbetsamt och befriande. De första dagarna går åt till att bemästra jante. Mestadels genom att göra alla de där måstena som jag bär med mig. Jag arbetar med kroppen och gör goda dagsverken med lien. Det är något vilsamt när jag får in rytmen med lien.
Först på fjärde dagen kan jag börja tänka, först på fjärde dagen är det jag som bestämmer. Jag är förvånad över att det tar så lång tid att återerövra långsamheten, tankarna, sommarens små mirakel och den nära horisonten. Sitter länge på gräset på spaning efter var den lilla fågeln (som jag gissar är en grå flugsnappare) har sitt bo. Han är listigare och mer uthållig än jag är så jag vet fortfarande inte  blev bara lite fuktig i baken. Själv boar jag på torptrappan eller i schersminbusken. Synlig för alla som kommer förbi.
Där på torptrappan tar jag paus och läser om människors vidrigheter i Majgull Axelssons bok ”Jag heter inte Miriam”.  Förundras över att jag är en fri människa som kan sitta här på torptrappan mätt i magen bland fågelkvitter och humlesurr. Det finns så mycket  i livet och i sommaren att ta tillvara.

Shersmin (1 av 3)

Shersmin (2 av 3)

Shersmin (3 av 3)