Djur

Fåglar

Jag skriver hela tiden att jag inte bryr mig så mycket om fåglar ändå är det inte helt ovanligt med en eller annan fågelbild här på hemsidan. Jag tror att jag långsamt (mycket långsamt) kanske håller på att bli, om inte fågelskådare så i alla fall en som ibland tittar på fåglar. Så här är några iakttagelser från denna något motsträviga och okunniga ornitolog. Sädesärlan har återvänt till torpet men flyttat från sitt vanliga ställe bredvid skorstenen och huserar nu under en trasig tegelpanna högt uppe på härbretaket. Gissar att det är bättre utsikt däruppe. Vi tänker vänta med att byta ut den trasiga tegelpannan tills familjen flyttat ut. Vad gör man inte för sina hyresgäster. Den grå flugsnapparen som jag hade så stor behållning av att följa förra sommaren har vi inte alls sett till i år. Kanske tyckte den att vi var för närgångna och har bytt till ett mer ostöst boende. För det är klart att om man flyttar i på uteplatsen så riskerar man att de kan bli lite stojigt emellanåt och det var inte alltid vi brydde oss om föräldrarnas hojtande.

I går satt jag en stund nere vid bryggan och såg hur måsarna lekte i vinden. Det var två olika sorters måsar vilket jag nog inte uppmärksammat om jag inte varit så fokuserad på dem. Jag tränade på panorering dvs att följa med med kameran så att bakgrunden blir suddig och motivet skarp. Det är svårt och blev inte lättare av att de var tämligen oberäkneliga och bytte riktning hela tiden, fort gick det också. Men tar man ca en miljon bilder (inte riktigt men nästan) så ökar chansen att i alla fall någon ska bli ok. Så här kommer två fågelbilder. Jag tror att det är en skrattmås och en fiskmås men vet du bättre får du gärna tala om det. För som sagt mitt kunnande är tämligen begränsat på detta område.

 

Nya Zeeland II

Djur

Många olika sorters djur har vi sett under den här resan. Det allra konstigaste var nog de lysmaskar som håller till i grottor lite varstans i landet. Vi såg dem i Waitomo Caves på Nordön. Det var en fantastisk upplevelse att komma ner i de underjordiska kalkstensgrottorna. Den största ”The Cathedral” är en gigantisk underjordisk sal där det hålls julkonserter varje år, något den verkligen var som klippt och skuren för. Därifrån letade vi oss vidare till båten som skulle föra oss ut ur grottorna. Under den stilla båtturen i kompakt mörkret ser man lysmaskarna som stjärnor där de sitter uppe i taket. Lysmasken (Arachnocampa luminosa) spinner nät för att fånga sina föda och ju hungrigare masken blir ju starkare lyser den. I grottan fick man inte ta några bilder så ni får kika här om ni är nyfikna på hur det såg ut. 

På Nya Zeeland finns det flera olika pingvinarter.  Vi letade efter gulögd pingvin på en strand (Allans Beach) nära Dunedin på Sydön. Förmodligen letade vi på fel ställe för där hittade vi bara sjölejon. De låg och dåsade på stranden och på klipporna. Några öste sand över sig så att de i det nästa inte syntes, man kunde tro att det var sandhögar. De var helt oberörda av vår närvaro och brydde sig inte om att vi spatserade förbi. De tittade bara lojt på oss och fortsatte sedan slappa i solen. 
I Milford Sound som också ligger på Sydön i Fiordland National Park, åkte vi på en dygnskryssning. Då fick vi se Fjordpingviner på flera ställen. Vi såg också delfiner som lekfullt följde med båten och så fanns det sjölejon där också, men här kom vi inte alls lika nära dem som på Allans Beach. 

Fler djur

Den nyfikna och närgångna Kea (bergspapegojan) tiggde godsaker från bilarna som väntade på att få komma genom Homertunneln. Det är en 1200 meter lång tunnel som man passerar på väg till Milford Sound.

Nyazeelandsstrandskator trippar ofta omkring tillsammans två och två längs standlinjen. Och måsar av olika sorter finns förstås också på stränderna.

Överallt där det är regnskog, och det är det på nästan överallt, kan man höra det nästan öronbedövande ljudet av cicador. De är ca 5 cm långa och kan både knäppa och spela. Det är möjligt att det skiljer mellan hanar och honor men det lyckades vi inte klura ut. En av dem landade på Johnnys axel och då blev ljudet nästan outhärdligt högt. Så det där med att inte höra syrsor när man blir äldre gäller inte alls här. Man måste nog vara totalt döv för att inte höra dem.

Och så var det det där med Kivifågeln.  Det är ett nattaktivt djur så kan det vara svårt att få se någon i vilt tillstånd. Av alla kläckta kivierna lever bara 5% så länge att de blir könsmogna och merparten av dem dödas av  hermeliner, råttor och katter alltså djur som förts in till Nya Zeeland utifrån. Det pågår ett aktivt arbete med att föda upp kivier runt om i landet. Vi besökte att sånt ställe för att få se Kivifåglar på riktigt och inte bara som gosedjur.

På Otago Penisula nära Dunedin finns världens enda kungsalbatrosskoloni på fastlandet. Här häckar ett stort antal albatrosser. På Royal Albatross Center arbetar man med att skydda albatrosserna, forska om dem samt sprida kunskap om dem till allmänheten. Vi gick en 60 minuters minuter guidad ”wildlife tour” som inleddes med att guiden berättade om albatrosserna. Sedan fick vi se en kort film och efter det promenerade vi upp till utsiktsplatsen där vi hade turen att se inte mindre än 7 st häckande albatrosser plus en unge som kläckts bara dagen före. Kolonin består av ca 150 fåglar. Jag lärde mig massor om de fascinerande fåglarna. Som att de är ca 3 meter mellan vingspetsarna, att de kan bli upp till 70 år gamla och att de inte övar alls på att flyga utan när de väl är tillräckligt stora för att ger sig av är det första gången de flyger. Sedan kommer de inte tillbaka till fastlandet på 5 år utan kretsar runt sydpolen utan att någonsin på hela den tiden besöka land. Efter fem år kommer de tillbaka till födelseplatsen för att hitta en partner och bilda familj.

Musslan är ju också ett djur.  I Havelock ”The Greenshell mussel capital of the world” åt jag de godaste musslor jag någonsin ätit och i Abel Tasman National Park tog jag kort på de musslorna som satt i klungor på stenarna.

Bland de tama djur vi sett är jag inte helt säker på att fåren dominerar för det finns mycket nötkreatur här också. Lamor och hjortar finns det också ganska gott om. Men det var bara fåren som fastnade på bild.

 

 

Fågelliv

Under några spännande veckor har jag haft förmånen att följa familjen Grå Flugsnappare på nära håll. Från det första förvånande mötet då jag upptäckte att hade bo på en av stockarna på uteplatsen där de låg och ruvade tills dess att ungarna igår flög ur boet.

Det här är när jag först upptäckte dem. Jag tror att vi blev lika förvånade båda två.

Grå Flugsnappare

Så fort jag närmade mig uteplatsen var jag bevakad.

Grå Flugsnappare-2

Det visade sig att det var fyra ungar i boet.

Grå Flugsnappare-3

De blev  väldigt irriterade på att jag var där och fotograferade och försökte på alla sätt få mig därifrån.

Grå Flugsnappare 2

När jag smög bakom rullgardinen var det lättare att ta bilder utan att de märkte. För om de såg att jag var där varnade föräldrarna och då satt ungarna stilla som om de var uppstoppade. De kunde sitta så nästan hur länge som helst jag gissar att de inte började röra sig förrän föräldrarna sa till att det var fritt fram.

Grå Flugsnappare-6

Igår på förmiddagen började ungarna att flaxa i boet. Jag tänkte att nu flyger de snart iväg.

Grå Flugsnappare-5

Jag satt bakom rullgardinen när jag hörde en duns. det var den första ungen som vågat ta sig ur boet. Senare följde de andra efter. På kvällen var två försvunna och två satt högt uppe under taknocken.

Grå Flugsnappare 1

Imorse låg en av dem döda på golvet nedanför och den andra satt fortfarande kvar högt däruppe. Av föräldrarna syntes inte ett spår.  Fågeln satt där hela dagen men sent på kvällen när jag tittade efter var den borta.

Grå Flugsnappare-7

Vill du veta mer om Grå Flugsnappare klicka här

Fågel

Efter att ha jobbat hårt med att snigelsäkra mina odlingslådor satte jag mig en stund på uteplatsen för att läsa. Jag har en hängstol som det är så vilsamt att sitta i och på eftermiddagen är lite lagom soligt där. Bakom planket står två körsbärsträd. Vi tänker ta bort dem eftersom de skräpar ner så mycket och dessutom gör så att enarna bredvid inte alls mår bra. men ännu står de kvar och idag landade först en fågel och sedan två i ett av träden. De hoppade runt där i trädet och ibland flög en av dem lite närmare mig. Först tyckte jag bara att det var trevligt och försökte fånga dem på bild. Men efter ett tag upptäckte jag att de verkade bekymrade över min närvaro. Inte så att de lät och var riktigt oroade mer så att de inte vågade sig in under taket på uteplatsen fast jag märkte att det var dit de ville.  Jag kikade på ena sidan men inget anmärkningsvärt där. Men när jag gick till den andra sidan och ställde mig så att jag nådde upp att kika över kanten på den översta stocken så svischade en fågel iväg över mitt huvud. Nu vet jag varför de var så bekymrade. Så jag flyttade mig till en annan läshörna för att de skulle få lite lugn och ro. Jag tror att det är grå flugsnappare men är osäker så om du vet vad det är för fågel berätta gärna.

 

219 Grå flugsnappare_

219 Grå flugsnappare_-2

Fåglar

Jag har inte förstått tjusningen med fågelskådning. Men nu i helgen började jag fatta att det kan vara riktigt roligt.
En första kull sädesärlor (för det tror jag bestämt att det är men om någon vet bättre så får man absolut rätt till min okunskap) har lämnat boet och sitter fastklamrade i plommonträdet ängsligt pipande efter någon förälder som kanske kan ge lite vägledning hur man tar sig fram på denna höga höjd. Här kommer några bilder.

Sädesärla-2

Sädesärla

Tillbaka i stan

Nu går tiden så där rysligt fort igen. Efter en helt underbar långhelg på torpet är vi tillbaka i stan. På torpet är uppkopplingen inte den bästa så där blir det mest annat gjort än att blogga eller lägga upp en massa bilder.  Jag hade tänkt lägga upp ett gäng nya bilder men det är kaos i mitt bildbibliotek så nu går det åt en massa tid för att försöka få ordning igen.
Växterna skriker efter att få bli omplanterade men det får bli till helgen. Två av min auberginplantor har i alla fall fått ett nytt hem. Det var min bloggvän Ditte som förbarmade sig över dem. Det var jätte skoj att träffas även om det bara blev en kort stund. Och nu har en av plantorna fått flyga med till främmande land, jag gissar att den kommer att trivas bra där i värmen.

Här kommer en bild från mitt morgonmöte. Vi sågs vid cykelstället utanför huset när jag var på väg till jobbet.  Ekorren var lika nyfiken på mig som jag var på den.

62 Ekorre

 

 

 

Hönsliv

Idag hade jag förmånen lämna jag staden och åka iväg en bit söderut. Inte långt alls faktiskt, i alla fall inte om man ser till resvägen, men väldigt långt bort från asfalt, tunnelbana och stadsliv.  Det var en av mina arbetskamrater som stod som värdinna. Vi grillade korv och umgicks med varandra i regnet. När vi var så där lagom nedkylda gick vi in i värmen och torkade. Där gosade vi med de små och de lite större kycklingarna. Utomhus lite här och där gick de stora hönsen och tupparna och sprätte.
Jag har alltid tänkt att jag någon gång i mitt liv ska ha höns, jag har till och med köpt en bok i ämnet. Efter den här utflykten blev jag väldigt sugen att göra något av den funderingen. Men jag inser att det kanske krävs mer än jag just nu är villig att satsa. Men någon gång i framtiden borde det gå att realisera.

Hönsporträtt