Funderingar

Prat

Jag tycker om att få vakna i tystnad, jag njuter av stillheten på morgonen när jag långsamt vaknar i min egen takt utan en massa prat. Pratet får komma senare. Klockan är strax före sju på morgonen och jag sitter på tunnelbanan omgiven av människor som pratar i telefon. Det är inte så att de sitter och surfar på mobilen eller skriver meddelanden utan de pratar verkligen. Vilket i sin tur måste betyda att det någon annanstans finns andra människor som också pratar i telefon klockan 7 på morgonen. Jag funderar på hur det kan komma sig att så många sitter och pratar så här tidigt, vad är det egentligen de pratar om? Sedan försöker jag fundera ut vem jag skulle kunna ringa och prata med vid den här tiden på dagen, jag kan inte komma på en enda som skulle vilja konversera med mig så tidigt. Men det gör mig ingenting jag sparar på pratet tills jag är framme på jobbet där blir det betydligt med av den varan.

Regn

Idag fyller mitt yngsta barn 22. Det känns helt overkligt att jag har så stora barn. Tiden flyger men jag står stilla mitt i stormens öga.
Regn idag. Efterlängtat och skönt. På ett sätt vill jag ha sommaren kvar och på samma gång längtar jag efter kalla regniga dagar och härliga kvällar framför brasan. 
Jobbet tar massor med energi. Inga invanda mönster att luta sig mot. Allt är under förvandling. Som askungens pumpa står vi plötsligt i en helt ny verklighet. Och ute går det mot höst. 

Regn

Det är årets längta dag och det regnar. Liksom jag kan njuta av soliga dagar njuter jag av den här regndagen. Imorgon är det midsommarafton och det ska regna då med. Precis så som det så ofta gör just den här dagen på året. Det gör inte så mycket eftersom vi inte blir så många och att vi kan sitta under tak. Precis hur många vi blir är lite oklart eftersom sonen inte riktigt kan ge besked. Men precis som med vädret är det som vanligt och något man inte riktigt kan göra något åt.  Helt säkert är att det kommer att bli trevligt hur det än blir. 

 

Lite trött

Det finns mycket som kan ta på krafterna. Allt från att omorganisera och samtidigt evakuera till att cykla till jobbet i nästan full storm (det kändes i alla fall så). Samtidigt finns många ljusglimtar och av att cykla blir man både stark och vältränad, det är i alla fall vad jag inbillar mig. Men att röja och packa ihop en hel verksamhet kan gör även den mest uthålliga lite matt. Och att samtidigt fundera över hur det ska bli när fyra enheter ska bli en kan vissa dagar te sig helt övermäktigt. Så bland flyttkartongerna och slänghögarna börjar jag alltmer längta efter semester.

Cykelvägen
 

Söndag på torpet

Det är söndag på torpet och termometern i skuggan visar närmare 30 grader. Då rör man sig långsamt. Det fläktar från åkern så jag har parkerat mig i halvskuggan i trädgårdsmöbeln med utsikt över åkrarna och sjön. Jag låtsas att jag har semester.  Det är inte alls svårt och vädret ursäktar att ingenting särskilt blir gjort. Fågelkvitter och humlesurr och då och då ett kukeliku från grannens tupp är det enda som hörs.  Det är vilsamt att bara sitta och vara i verkligheten.  Det är väldigt långt ifrån alla människor i stan men ändå relativt tättbefolkat. Här är invånarna av ett annat slag, lite skyggare och svårare att få syn på. Mest spanar jag på de som flyger. Allt från de små, bin och humlor till de lite större som talgoxen, flugsnapparen och hackspetten.  Jag har lärt mig hur det låter i luften när talgoxen är på ingång och hur det ser ut när hackspetten flyger. Jag sitter tyst och stilla för att se flugsnapparen krypa in och ut i holken och jag spanar i körsbärsträdet för att försöka få syn på de som sjunger så vackert. Att ingenting göra är att fylla dagen med små observationer och sedan emellanåt ta en tur ner till sjön för ett dopp.

Svartvit flugsnappare

Kontrast

Från det skira, gröna, från fågelsången och björksuset till storstadens oväsen vilken kontrast. Det är människor och ljud överallt. Jag blir alltid överväldigad och lite trött av att byta mellan ”mina” två miljöer.
Jag promenerar nästan hela vägen hem från att ha jobbat sent ikväll. Luften är ljum, människorna många. Här kan man verkligen känna sig ensam tänker jag när jag går förbi en uteservering där alla verkar vara med någon. Jag traskar förbi många fler uteserveringar och många fler människor och funderar på om jag verkligen behöver både staden och landet och hur jag skulle välja om jag var tvungen. 

Förändring

Plötsligt tystnar skogsmaskinens entoniga ljud och byts mot fågelkvitter och björksus. Maskinen är i full fart med att rita om min barndoms karta. Träd efter träd faller och blottar en tidigare, delvis dold topografi. Landskapet blir på en gång både större och mindre på något underligt vis. Jag håller mig fast vid det som är konstant, torptrappan, där utsikten över gärdet och sjön inte förändras av skogsmaskinens framfart. Men jag vet att även torptrappan har förändrats genom åren. Förr vad det bara en trappa, nu är det en förstukvist med plats att sitta. 

Det som skogsmaskinen gör kallas för skogsbruk. Jag kan inte riktigt bestämma mig för vad jag tycker om det. Jag kan alldeles för lite för att bedöma om det är bra eller dåligt. Men jag vet att allt blir annorlunda och att de personliga känslorna, de som vill att inget ska förändras, reser ragg. Och så kan jag inte sluta undra vad som händer med lysmaskarna vid stigen, stigen genom skogen som leder till brevlådan. Här kommer det inte längre att finna någon skog men förhoppningsvis en stig att följa. 

Mannen som kör skogsmaskinen berättar att det är inte bara jag som blir desorienterad när träden försvinner. Havsörnen vid Ånhammar tvekade förvirrat vid inflygning efter det att träden fällts. 

Men medan skogsmaskinen nu återupptagit sitt arbete med att äta sig igenom landskapet och lämna efter sig berg av stockar, landar sädesärlan på gräsmattan framför mig som en påminnelse om att det finns vissa saker som är sig lika år efter år. 

Torsdag mitt i våren.

Alldeles yrvaken kände jag mig när jag tittade upp och såg körsbärsträdet i full blom. Det är märkligt att jag varje år blir så överrumplad när våren väl kommer trots att jag väntat otåligt ända sedan början av mars. Nu verkar den i alla fall ha kommit för att stanna. Men det innebär inte tropisk värme och sol hela tiden. Den kan vara nog så nyckfull och inte alls alltid så ljum och inställsam som man skulle önska. Nåväl när jag kommer till torpet nästa gång hoppas jag att pallkragarna tinat upp så att det i alla fall är grävbart.  De små plantorna i mitt köksfönster får växa till sig ett antal veckor till innan det blir utplanterade i den kalla verkligheten men kanske att jag kan peta ner en eller annan potatis.

 

Den samlande bokläsaren

Jag tror att jag kommit till en punkt där jag mer samlar än läser böcker.  Jag liksom frossar i tanken på olika böcker jag tänker mig att läsa men kommer sällan dit. Blir ibland så trött på mig själv som vill hitta den där optimala läsupplevelsen, den som man så sällan råkar ut för istället för att bara hugga in på en bok nära mig (den skulle ju kunna innehålla en okänd pärla). Och under tiden irrar jag omkring i bokhandeln, på biblioteket (finns två där jag kan återfinnas mot beskrivning) eller letande på Bokus, Adlibris eller bibliotekets hemsida för e-böcker. Jag laddar hem böcker jag aldrig kommer att läsa, jag plockar med mig böcker från jobbets hylla med lästa böcker och köper utgallrade biblioteksböcker för 1 kr styck. Trängseln i hemmet bokhylla är stor, det ligger snart böcker överallt. Med ojämna mellanrum bestämmer jag mig för att beta av mina bokhögar och inte bära hem någon ny bok förrän jag är klar med det. Men på något obegripligt sätt letar sig böckerna med hem ändå, jag kan helt enkelt inte stå emot.

Och sedan när jag någon gång sätter mig för att läsa somnar jag, det känns alltid lika snopet. Bok-samlandet och  letandet blir som en strategi för att hålla mig vaken och ändå upprätthålla illusionen av att vara en läsande människa.  Jag undrar hur andra gör för att hålla sig vakna men inser i nästa andetag att de förstås kommer i säng i dräglig tid och inte sitter uppe och ugglar.  Så då tänker jag att mitt genidrag är att gå och lägga mig. Jag undrar just hur många kvällar det kommer att fungera.