Tid

Höst

Försöker hitta en rytm att vila i, det vill sig inte riktigt. Jag undrar vad det beror på. Skalar av och skalar ner men ändå tycks tiden knapp. Jag övar på att välja bort eller jag ska kanske säga att jag tränar på att omprioritera. Funderar på vad det egentligen är som gör att jag upplever tiden som knapp? Kanske har jag svårare att fokusera nu än förr, eller är det så att saker verkligen tar längre tid för mig nu? Eller är det fler saker som tävlar om min uppmärksamhet.
Ransonera tänker jag, ransonera och ge plats för luft och ljus. Men jag hittar inte riktigt tid för det.

Visst har vi tid

Jag har så många tankar om tid på olika sätt som jag av och till går och grunnar på. I år är det 20 år sedan Bodil Jönssons bok ”Tio tankar om tid” kom ut. Fortfarande lika aktuell och väl värd en omläsning, om man har tid. I genomsnitt varar en människas liv 30000 dygn, skriver hon. Så nog hinner man med både att läsa och att ha lite tråkigt. Det borde till och med finnas utrymme för att gå lite långsammare, tänka efter lite mer och för att vara lite onyttig. För att bejaka lättjan och lättsinnet i höghastighetens tidevarv. Det kan komma väl till pass och vara en smula enklare så här i sommar- och semestertider. Utmaningen är att hålla kvar känslan när hösten kommer och inte rusa på i sina gamla hjulspår. I dag är fösta dagen på resten av ditt tidskapital så passa på att utmana dig lite. Prova att göra saker på ett annat sätt. Gå en annan väg till jobbet, ät något nytt till frukost eller ta lite större plats än du brukar. Vem vet, det kanske börjar hända oväntade spännande saker om du vågar försöka

Följ en ny stig, få en ny utsikt och vem vet kanske också en ny insikt.

Heltid

Jag har nog inte förrän nu riktigt förstått hur det är att arbeta heltid. Att det går åt mer tid när man ska vara på plats fyrtio timmar i veckan istället för trettio är det inte så svårt att begripa. Men hur det verkligen blir, på riktigt, är det svårare att föreställa sig. Jag kan bara säga att det tar tid. En sak som jag upptäckt är att det skulle vara bra om man, dvs jag, är mer organiserad än jag är på min fritid. Det är i alla fall en teori jag har. Att jag skulle känna mig mer ledig tid om jag hade struktur på mina ”måsten”. Samtidigt som det känns så trist att schemalägga sin lediga tid. Sedan vill jag inte ta bort de som är roligt och som ger energi. Det är en knepig ekvation har jag upptäkt att få tiden att räcka till. Hur gör du?

Tidszon

Att förflytta sig mellan tidszoner fungerar olika lätt för olika människor. Jag har haft relativt lätt för att hitta in och ut i de olika tiderna. Kanske för att jag (oftast) har lätt för att sova. Den här gången gick det relativt enkelt att åka iväg och hamna rätt, vi var lite trötta i början men ganska snart var vi så att säga rätt i tid. Men nu när vi har återvänt hem har det hänt något med min inre klocka. Jag brukar vara morgon trött och kvälls pigg. Men min inre klocka har låst på minst en halvtimme fel. Jag vaknar innan klockan ringer på morgonen och redan innan klockan är nio på kvällen känner jag hur ögonlocken blir tunga och jag längtar efter att få sova. Vad har hänt? Det är helt obegripligt och inte så lite knepigt. Att vakna tidigt på morgonen känns helt ok men att vara så trött på kvällen är opraktiskt, ineffektivt och väldigt störande för en inbiten nattuggla. Jag hinner inte med någonting, vilket är ytterligt irriterande.  Så ni kvällströtta hur gör ni för att få dygnet att räcka till. Alla knep mottages med tacksamhet för det här tillståndet verkar inte ge sig i första taget.

Långsamt

Jag funderar ofta på det här med tid, det vet du som följer mina inlägg. Just nu undrar jag varför  det ibland känns som om den flyger iväg och ibland som den rör sig som en snigel. Den här arbetsveckan har varit späckad med aktiviteter. Hembesök, besök på hjälpmedelscentralen och andra besök på jobbet. En bra vecka har det varit så här långt men ändå det känns som om den pågått i åtminstone en och en halv. Var dag för sig har gått fort men idag kändes det som om det borde vara minst torsdag.  I vanliga fall brukar veckor där jag har riktigt mycket att göra kännas som om de går fort så vad det är som gör att just den här veckan känns så långsam har jag inte lyckats klura ut.  Det är kanske är en liten vink om det där att ta det lugnt och välkomna långsamheten.