Det är helt ofattbart att det kan produceras så mycket snuva i en alldeles vanlig näsa. Åtgången på pappersnäsdukar har skjutit i höjden och nämnda näsa börjar anta en allt med rödaktig ton. Jag undrar om detta är priset jag får betala för att lite kaxigt trott att jag skulle hålla mig frisk resten av året. Jag hade en föreställning om att man vid min ålder hade haft de förkylningsvirus som existerar, i alla fall på våra breddgrader. Så var det helt tydligt inte alls för just nu härbärgerar jag en för mig helt okänd sort. Den typen som istället för att låna husrum och lite stillsamt ordna det bekvämt för sig, slår på stora trumman och lever ut allt vad man kan tänka sig, ja förutom feber, och det ska jag kanske vara glad för. Jag tycker i ärlighetens namn att det räcker alldeles utmärkt med hosta och snuva, i alla fall när de är så här genomgripande. Inte alls försynta och försiktigta utan fullt ös från början. Ryggläge kommer strax att intas och så hoppas jag att näsdroppet avtar så att jag kan gå till jobbet imorgon för då är det dags för årets medarbetarsamtal. Inget jag ser fram emot men jag antar att det är med det som med förkylningen, något jag måste igenom.
Idag var det i alla fall vår ute. Solen sken, temperaturen steg och fåglarna kvittrade.
