Strövtåg på torpet
Borta
Utan uppkoppling är det nästan som jag inte finns. Måste träna mer på detta. Surffridag kanske. Bild till inlägget är omöjligt att få till här i skogen.
Vardag
Nedslag i Stockholm
Att odla
Jag är ingen trädgårdsmästare, faktiskt inte ens en hängiven amatörodlare. Jag tycker om att peta ner frön i jorden och jag tycker om när det växer, men framför allt tycker jag om att skörda. Det där pysslandet där emellan är inte riktigt min grej. Därför har pallkragarna varit så fantastiska. Med minimal ansträngning blir det maximal skörd. Efter tre fantastiska odlingssäsonger i pallkrage blir jag lite övermodig och nöjer mig inte med att peta ner de där fröna direkt i jorden. Nej nu förgror jag i köksfönstret. Där växer tomater, fänkål, persilja, aubergine och pak choi i väntan på lite varmare väder.
Förra året satte jag zuccinin alldeles för sent så som motvikt förgrodde jag dem i år, alldeles för tidigt, nu tar de över trapphuset och håller redan på att gå i blom. Hur jag ska lyckas trassla ut dem från varandra och få med dem till torpet har jag ännu inte funderat ut.
Så idag när jag kikade på de som står i köksfönstret, persiljan, pak choi, aubergine och fänkål, jag har fått för mig att man måste titta till dem lite, så upptäcker jag till min fasa att de allihop fått löss. Inte vanliga gröna utan en äcklig brun lite större variant. Det är det här jag inte tycker om med att odla. Jag tar i alla fall tag i det hela och tvättar av varje litet blad. Sköljer bort alla synliga löss och duschar sedan varje planta med såpvatten. Känner mig duglig och lite som en riktig odlare efteråt. Alldeles för tidigt visar det sig, för när jag några timmar senare tittar till dem sitter där ett gäng nya löss. Nästa år ska jag nöja mig med att peta ner fröna direkt i jorden.
Plantera träd
Vi har ett körsbärsträd på gården som jag och en granne inhandlade och planterade för ett antal år sedan. Jag tror aldrig jag sett det blomma så vackert som i år. Det är stort på något sätt det där att ha planterat ett träd. Även om ingen annan vet att jag var delaktig i det så känns det i alla fall lite märkvärdigt. När jag tänker efter har jag planterat ett antal träd, alla fruktträd men nu är jag sugen på en japansk lönn måste bara hitta ett bra ställe för den.
Lästips på ämnet: Mannen som planterade träd av Jean Giono. En av mina pärlor från favoritförlaget Elisabeth Grate bokförlag.
Sparris
Pärlor
Jag har en speciell hylla för mina pärlor. Det är böcker som på något sätt är lite mer än andra. Det är ofta tunna men innehållsrika. Det är böcker där varje ord är vägt på guldvåg. Böcker med mellanrum där man som läsare kan reflektera och fundera. Det är böcker som gör livet lite större och mig som läsare lite visare. Det är böcker där jag, när jag läser om dem, för det gör jag, efteråt ser världen i ett nytt ljus. Det är som om jag får en ny utsikt.
Nu sist har jag läst Snö av Maxence Fermine. Det är en bok på 109 sprängfyllda sidor fulla med mellanrum.
”En morgon vaknar han. Det är dags att dra sig
tillbaka från världen för att bättre kunna förvånas
över den.
En morgon tar han sig tid att se på sitt liv.”
Han skriver också att:
”Det finns två sorters människor.
Det finns de som lever, leker och dör.
Och det finns de som aldrig gör något annat än håller balansen på livets höjder.
Det finns handlingsmänniskor.
Och det finns lindansare.”
Jag tror att jag ska satsa en del av mitt sommarlov på att dra mig tillbaka för att kunna se på världen med nya ögon. Och på att ta mig tid och reflektera lite över just mitt liv.
Fjäril i snö.
Bilden ser förskräckligt oskarp ut men om du klickar på den så blir den bättre.
Första maj
Jag trotsar regn och kyla. Resultat, två nysådda pallkragar och två stelfrusna händer. Täcker med fiberduk så att fröna ska få det lite varmare. Förstamajtåget går genom skogen där vi plockar upp en och annan murkla. Ja jag vet att de är giftiga och att det enligt nya rön inte räcker med att förvälla dem flera gånger. Vi trotsar vetenskapen och festar på murklor några gånger om åren. Ni vet, det är livsfarligt att leva och det enda man med säkerhet kan veta är att man en gång ska dö så varför inte förgylla den tid man har här på jorden med lax och murkelsås.
Trots kylan blir det grönare och grönare utanför fönstret, körsbärsträden är pågång men ännu inte fullt utslagna. Gullvivorna blommar, fåglarna håller konsert och livet är gott att leva.