blogginlägg

Onsdag

Onsdag och vitt av frost utanför fönstret. Så vacker världen blir när vi slipper det bruna. våta, leriga. Det är som att komma till någon annanstans. Det blev för mörkt att fotografera frosten ute så jag tog in några blomställningar. Det var svårt att vara tillräckligt snabb men några bilder blev det i alla fall.

Idag har jag haft min första sjukdag på sexton månader det kan man väl tycka är helt ok. Men efter att medicinerat och sovit i nästan 12 timmar så känner jag mig så gott som frisk så det blir nog till att kliva iväg i ottan imorgon. Men då är det ju redan torsdag och nästan helg.  Dessutom har jag roliga saker att ta itu med på jobbet. Hoppas att du också får en trevlig torsdag.  

Nytt år

Nytt år och det har redan gått en hel vecka. Det blev ingen nyårshälsning på bloggen och det blev dåligt med besöken hos alla mina vänner på nätet. Vi kurade i mörkret på torpet. Spelade Mah Jong, åt och drack gott och klev in i en annan rytm i en annan verklighet. Att uppkopplingen på torpet är av snigelkaraktär gjorde det mycket enkelt att släppa taget om livet på de sociala nätverken och hänge sig åt här och nu. Det blev en sådan framgång att det fortsatte här hemma av bara farten. Jag startade en stickning med komplicerat mönster som gjorde det helt omöjligt att göra något annat än att sticka. Jag har också ägnat en hel del tid åt julpusslet som trots det är långt ifrån klart. Båda dessa aktiviteter har gjort att datorn lämnats i stort sett orörd på skrivbordet. Men inte helt, för jag laddar fortfarande upp en bild om dagen på Blip en helt klart beroendeframkallande  sysselsättning. 

Vad jag kan konstatera när jag blickar tillbaka på 2017 är att det var ett riktigt bra år. Kanske inte sett ur globalt, eller ens regionalt perspektiv men rent privat var det ett lyckat år. Jobbet är fortfarande fantastiskt skoj och det fungerar faktiskt bättre än väntat att arbeta heltid. Vi reste till Nya Zealand, en resa som jag länge velat göra och som verkligen blev lyckad på alla sätt. Jag klarade av att ha semester istället för sommarlov och upptäckte att det inte alls är så tokigt att arbeta på sommaren. Vi var en del på torpet och hade en väldigt lyckad sommarfest där i augusti. Vi fick besök av vänner och åt många trevliga middagar både här hemma och ute på restaurant. Jag var inte sjuk en enda dag, inte ens förkyld, på hela året. Så nog kan jag konstatera att så mycket mer kan man inte önska sig. Nu ser jag fram emot ett spännande 2018 med allt vad det kan föra med sig. 

En rolig sak hände idag då jag fick se en domherre för första gången på 28 år. Det är som du förstår inte så frekventa här hemma hos oss. Fåglarna var snabbare än jag så bilden är lite suddig. Men man ser i alla fall att det är en domherre. 

 

Onsdagsfundering

Utveckling är det alltid positivt?  Jag kan ibland känna mig så trött på att man alltid ska blicka framåt, alltid vara på väg. Jag tänker på barnens utvecklingssamtal där man varje år skulle sätta mål för det kommande året. Där det kändes som de aldrig fick vila i att det faktiskt var bra som det var. Att resultaten var goda och att de gjorde ett gott arbete. Istället för att rusa iväg och tappa bort det som faktiskt håller måttet och som är bra kan utveckling vara att vi återupptäcker det och använder oss av det som fungerat. Jag kan tycka att vi alltför ofta kastar oss över förändringen, ut med det gamla in med det nya. Istället för att göra ett avstamp i att vi kanske behöver ändra på vissa saker för att…..och då fundera över vad kan fungera att vi tar med och vad måste vi faktiskt göra på något annat sätt. Är det här alltid utveckling eller kan det istället handla om anpassning till den verklighet som råder. Man ska inte vara så rädd för att återanvända goda idéer, det som fungerar ska man vara rädd om.

I sista minuten

Jag brukar säga att jag inte är någon tävlingsmänniska. Jag påstår att jag inte bryr mig om hur det går för mig i tävlingar och att jag egentligen inte alls vill vinna. Länge trodde jag att det var så, men nu har jag blivit tvungen att erkänna det som jag förmodar att min omgivning redan känner till, att jag tycker om att vinna. Så nu när jag ligger på en tredje plats i klubbmästerskapet och det endast är en etapp kvar är det med stor vånda jag försöker välja ut de bilder som jag ska tävla med.

Jag beställde utskrift på ett antal men kände mig inte helt nöjd så jag beställde några fler. De skulle hinna komma precis i tid. Jag hade möjlighet att hämta dem nu på eftermiddagen och skulle sedan kunna välja och montera nu i kväll. Så blev det nu inte, när jag kom till butiken så fanns där inga bilder trots meddelande om att de hade kommit. De hade levererats till fel ombud men när det uppdagades var det försent att hämta dem där. Jag hoppas att jag kan hämta dem på lunchen och kanske hinna montera dem också. Hur jag nu ska klara av att välja vet jag inte riktigt. Men till kvällen måste det vara klart. Jag är trippelbokad i morgon kväll men ska försöka hinna förbi  klubbmötet för att lämna in dem. Lite irriterande är det nu när jag faktiskt hade planerat så bra. Men varför frångå en gammal vana att alltid göra detta i sista minuten. Det har ju fungerat hittills. 

Fredag

Redan fredag. Flexade ut tidigt efter en minst sagt hektisk vecka.  Tog en promenad förbi Gamla Stan. Där var fortfarande massor av turister och så jag smet in en stund i storkyrkan för att få lite tystnad. Där tog de entré men jag fick komma in utan att betala. Tände ett ljus och lyssnade på musiken en stund innan jag åter gav mig ut i folkvimlet.  

Funderar

Det händer ganska ofta att jag funderar på saker som jag tänker att jag ska skriva om här på bloggen. Men när jag väl är hemma och sätter mig ner för att sätta dem på pränt är själva tanken puts väck. Det är så förargligt för ofta är det, naturligtvis, en alldeles enastående fyndig betraktelse som slunkit ur greppet och ålat iväg utom räckhåll. De hjälper inte att i tanken vandra tillbaka och försöka hitta spår efter den. Funderingen är helt enkelt lika borta som informationen på en kraschad hårddisk. Eller så är det som med en hel del information nuförtiden, den finns där någonstans det är bara jag som tappat sökvägen och inte har rätt adress. 

Jag läste idag att några vetenskapshistoriker beskrivit hur ”den ökande kapaciteten att hantera information leder till att mer information skapas, vilket i sin tur skapar ett informationsöverflöd, som kräver nya uppfinningar för att tyglas” . Det fick mig att fundera på vad information egentligen är och vem som blir informerad.  Kan det inte snarare vara så att tillgången till information och möjligheten att snabbt sprida den gör att mängden ökar fr var och en av oss men kanske inte på det stora hela. 
Jag tänker att det är som med materia. Det kommer inte till någon i universum utan den bara ombildas till något annat, mängden är konstant. En tanke som alltid har haft en tröstande effekt på mig. Man försvinner inte från jordens yta utan man bara omvandlas till något annat. En solros kanske eller lite bördig jord där det kan växa spetskål.  Möjligheterna känns oändliga. Undrar just om man får tillfälle att välja. 

Mono Monday

Idag var temat ”Favoritminne”. Jag har tre minnen som kommer högt upp på min lista och det är födelsen av mina tre barn.  Det är otroligt att den yngsta redan fyllt 21. Här är en bild på de kläder som barnen hade på sig när vi lämnade BB. Den med Kalle Anka figurer på var det storasyskonen som valt ut. 

Förövrigt är det spännande det här med minne. Ett som är helt klart är att minnet inte alls är att lita på men i fallet med mina barns födelse är jag helt säker på att det är sant.