Vinter

Torpliv

Vi är på landet och efter operation ”stänga mössen ute” kan vi med glädje konstatera att mössen det här året håller till någon annanstans.
Vi gör inte mycket vilket var själva meningen med vår torpvistelse. Vi läser, eldar, promenerar, bär in ved, mycket ved och så stickar jag medan mannen löser korsord. Helt plötsligt blev det fart på stickorna igen efter flera år i träda. Kanske är det för ansträngande att ingenting göra. Resultatet hittills är ett par vantar som blev klarar lagom till nyårsafton.

Idag årets första dag bjöd på strålande sol en sol som faktiskt värmde. Någon snö finns inte kvar men isen ligger blank på sjön. Jag kollade och den är nog i alla fall ca 4-5 cm tjock, jag provade inte att gå ut på den, trots att grannens pojkar åkte skridskor på sjön igår kändes det lite osäkert.
Jag har sett en del fåglar i körsbärsträdet. Talgoxe, blåmes, liten hackspett och en domherre (hona) är de jag lyckats identifiera.
Fotograferat har jag också gjort en del så länge ljuset tillåter. Det finns mycket vackert även om färgskalan är mest grå med inslag av grönt.

Så mycket mer händer inte här där det mest spännande är vad vi ska hitta på att äta till middag. Och just nu känns det alldeles nog med den typen av spänning.
Om man trycker på bilderna blir de större och lite bättre.

Fåglar

Nu har fåglarna hittat till vår fågelmat. De är skoj att kunna se dem på nära håll. Idag var det talgoxe, blåmes och nötväcka som siktades vid fågelbordet. Två av dem fastande på bild.

244-talgoxe

 

244-extra-notvacka

Sommarens sista fjäril

Det var inte ett löv som låg på trottoaren. Jag trodde det först och gick förbi men något gjorde att jag vände om och tog en närmare titt. Det var en fjäril som låg där i blötan och kämpade för att komma upp och iväg. Jag lyfte försiktigt upp den och satte den på min jackärm. Den fick följa med flera kvarter medan jag funderade på vad jag skulle göra av den.  Det blev tillslut så att jag satte av den i en varm och ombonad port. Troligtvis klarar den sig inte men det kändes bättre att den fick sluta sina dagar inne värmen.  

Nedanför, utsikt från mitt fönster på jobbet så som det såg ut i dag. 

240-the-first-snowfall

Fredag

Svårt att släppa det här med såpbubblor. Idag är det vindstilla och -12 så då gäller det att passa på.  Fingrarna fryser, bubblorna går sönder och försöket att färga dem blir inte särskilt lyckosamt. Men några bilder blir det i alla fall. Om du tröttnat på såpbubblor får du blunda och koncentrera dig på sista bilden som är en tulpanbild för idag är det tulpanens dag och jag är lyckligt lottad som fick två fina buketter.

Fredag-2 Fredag-3

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Fredag

 

Fredag-4

Vinter i stan

Idag är det vinter i Enskede. Ja inte så där som längre norrut men i alla fall så pass kallt att det knarrar lite under fötterna när man går och vägarna slipper att bli saltade. Det fina vita ligger kvar utan att förvandlas till brungrå sörja. Det lyser upp världen utanför mitt fönster.  Förvånansvärt många har dessutom klätt sig för minusgrader.  Idag tror jag att det hade varit möjligt att åka spark här utanför. Trist att jag inte äger någon.  Jag träffade på en bekant i affären nu på kvällskvisten. En av de där som alltid cyklar, året runt. Min cykel står sorgligt nedisad i cykelstället och borde få komma in och tina upp sig. Jag tycker det är lite läskigt att cykla när det är halt men det är också så svårt att klä sig rätt när man cyklar i kylan. Fast det är svårt att klä sig rätt när man ska gå till jobbet också. Som min vän och arbetskamrat beskrev det. ”Den första kvarten fryser jag, sedan är det lagom varm i en kvart och sista kvarten är jag alldeles för varm”. Jag det är inte lätt med vinter men vackert är det.

Cyklar

Snö och funderingar i Enskede

Idag faller det snö över Enskede. Konvalescenten gör framsteg och blir allt piggare så att motstå en promenad i det fallande vita var helt enkelt inte möjligt. På med alla lager kläder trots att det inte alls är så kallt. Följaktligen ingen såpbubbelfotografering idag utan bara en promenad med hunden. Ja och så med kamera förstås. Inser att jag glömde mobilen hemma men undrar i nästa tanke vad jag egentligen ska med den till.
Många är barnen i Margaretaparkens pulkabacke. Glada rop från barnen och lite oroligare från fröknarna när en bil kommer smygande förbi på Margaretavägen. Glad hund i yrsnö och en glad matte med kalla fingrar.  Så kan man i korthet sammanfatta promenaden som varade mindre än 20 minuter.

Nu håller mörkret sakta på att sänka sig utanför mitt fönster. Jag redigerar bilder, dricker varm choklad och lyssnar på Dave Brubeck och undrar för mig själv hur i hela friden det ska gå att börja jobba igen.  Det är så välgörande att känna dagarna komma och gå i egen lunk och låta varje dag fyllas av ett lagom stort projekt där jag själv bestämmer takten utan stress och jäkt. Jag funderar på hur och om det är möjligt att behålla den här känslan av lugn och tillförsikt när jag börjar jobba igen. Jag gissar att det kan fungera bra här i hemmets trygga vrå men att det är betydligt tuffare när jag sticker ut huvudet i verkligheten. Där ute väntar en utmaningens termin med stora förändringar och många medarbetare som inte mår så bra.  Jag kommer att behöva allt de där som ger mig energi och jag kommer att behöva tanka hos dig som kan hjälpa mig att se möjligheter istället för hinder och som fyller på med positiva tankar. Men än så länge är det några dagar kvar och jag impregnerar mig i härlig musik och lugnt tempo. För just nu och just här är det gott att leva.

Ensam cykel