Torpet

Fortfarande paus

Boken Yes är utläst. Den stämmer till eftertanke, där fanns mycket att fundera över. Det är väl hög tid att jag börjar tänka på hur jag vill leva mitt liv, vad jag vill ägna mina återstående dagar till. Jag vet att jag är lyckligt lottad som har utrymme att fundera över det. Det märkliga är att trots att jag verkligen har en paus blir det inte mycket tänkt. Dagarna följer någon sorts lunk och det borde finnas hur mycket utrymme som helst att tänka de där djupa tankarna, att fundera och filosofera. Men det blir morgon och vips är det kväll. Kanske att en del av energin går åt att fundera på annat, sådant som jag egentligen inte kan göra så mycket åt.

Uppkopplingen här på torpet är inte den snabbaste så därför blir det inte många inlägg. Det finns roligare saker att ägna sin ledighet åt än att sitta och stirra på skärmen som långsamt, långsamt kopplar upp.

Men lite blir gjort även om det går långsamt. Nya gardiner i härbret. En sommarkofta färdig-stickad och en ny på gång. Lite blåbär är plockade. Röjer i backen ner till sjön. I år för vi krig mot kaprifolen som ligger som ett täcke på marken och långsamt sprider sig över ett allt större område.
Vattnar, skördar och fotograferar. Och det är väl det som är semester.

Sommar

Så sitter jag här mitt i sommaren. Jag kom i förrgår nästan mitt i natten. Det var en sådan magisk sommarkväll. Varmt stilla och tyst. Det enda ljud som hördes var myggornas surrande. Efter att ha satt på vattnet och packat upp satte jag mig på trappan med ett glas vin och lyssnade på stillheten.

Juninatt

Jag tycker om när vi är fler på torpet men det är också härligt att någon gång få vara alldeles själv. Speciellt trevligt när jag vet att jag kommer att få sällskap inom kort. Då kan jag verkligen njuta i min ensamhet.

Nu är vi två här på torpet och stillheten har bytts mot ett betydligt högre surr än myggornas. Det är mannen som kör med röjsågen i backen. Det låter illa och eftersom han klokt nog har hörselskydd hör han inte när jag gastar att han inte får gå löst på den del av tomten där jag har satt sommarblommor. Nåja det är en värdslig sak, blommorna kommer förhoppningsvis upp nästa år.

Så låter vi dagen gå, badar lite, läser lite, stickar lite och lyssnar på Sommar i P1. Och det är precis så som jag tänker att sommaren ska vara.

Min båt har fått en boj.

Skogsarbete

Här får semesterrapporten ta en liten paus och jag sticker emellan med en rapport om livet på torpet. Vi for dit i helgen som var, för lite lugn och ro. Nu blev det inte riktigt så som vi tänkt oss. Sedan förra våren då vår granne avverkade sin skog runt om oss faller våra träd som furor (men det är mest granarna som faller). Våra träd har blivit av med vindskyddet och är ovana vid att utsättas för blåst. Eftersom de levt så skyddat har de inte utvecklat ett starkt rotsystem så när vinden friskar i faller träden.

När vi kom dit den här gången var det en stor gran som fallit. Den hade tyvärr inte ramlat hela vägen ner för det stod en björk i vägen som den fastnade på. Alltså för att få ner granen var vi tvungna att såga ner björken också. Sedan tog vi ner två granar till eftersom de hade börjat luta betänkligt. Längre ner i backen närmare sjön finns också två lutande björkar men de orkade vi inte bry oss om den här gången. Det var tillräckligt med ved att såga upp och ris att släpa.

När vi ändå var i farten passade vi på att riktigt storstäda stora huset. Damma, skura och piska mattor. Vi drog fram chiffonjén och hittade hålet där mössen tagit sig in. Det är nu igensatt så vi hoppas att mössen kan stanna ute i fortsättningen. I söndags hade vi båda rejäl träningsvärk men det kändes faktiskt riktigt bra.

Fånga fåglar i rörelse på bild

Att fotografera fåglar i flykten var svårare än jag föreställt mig. Jag tyckte att jag hade alla förutsättningar det vill säga:
1. Jag hade fåglar som flög hit och dit framför kameran.
2. Ett hyfsat bra objektiv och en bra kamera.
Men det som fattades var ljus. Tillräckligt med ljus för att ha ett lågt ISO =brusfria bilder. Ett stort skärpedjup = stort bländartal och snabb tid = för att få fåglarna skarpa. Mina prylar var helt enkelt inte tillräckligt bra för att få till det. När jag hade snabb tid och stort bländartal var jag tvungen att öka ISO så mycket att bilderna blev (i mitt tycke) alldeles för brusiga. Jag tog förfärligt många bilder utan att lyckas. Här nedan är några av alla suddiga fåglar i rörelse och en stillasittande skarp.

Torpliv

Vi är på landet och efter operation ”stänga mössen ute” kan vi med glädje konstatera att mössen det här året håller till någon annanstans.
Vi gör inte mycket vilket var själva meningen med vår torpvistelse. Vi läser, eldar, promenerar, bär in ved, mycket ved och så stickar jag medan mannen löser korsord. Helt plötsligt blev det fart på stickorna igen efter flera år i träda. Kanske är det för ansträngande att ingenting göra. Resultatet hittills är ett par vantar som blev klarar lagom till nyårsafton.

Idag årets första dag bjöd på strålande sol en sol som faktiskt värmde. Någon snö finns inte kvar men isen ligger blank på sjön. Jag kollade och den är nog i alla fall ca 4-5 cm tjock, jag provade inte att gå ut på den, trots att grannens pojkar åkte skridskor på sjön igår kändes det lite osäkert.
Jag har sett en del fåglar i körsbärsträdet. Talgoxe, blåmes, liten hackspett och en domherre (hona) är de jag lyckats identifiera.
Fotograferat har jag också gjort en del så länge ljuset tillåter. Det finns mycket vackert även om färgskalan är mest grå med inslag av grönt.

Så mycket mer händer inte här där det mest spännande är vad vi ska hitta på att äta till middag. Och just nu känns det alldeles nog med den typen av spänning.
Om man trycker på bilderna blir de större och lite bättre.

Söndag på torpet

Det är söndag på torpet och termometern i skuggan visar närmare 30 grader. Då rör man sig långsamt. Det fläktar från åkern så jag har parkerat mig i halvskuggan i trädgårdsmöbeln med utsikt över åkrarna och sjön. Jag låtsas att jag har semester.  Det är inte alls svårt och vädret ursäktar att ingenting särskilt blir gjort. Fågelkvitter och humlesurr och då och då ett kukeliku från grannens tupp är det enda som hörs.  Det är vilsamt att bara sitta och vara i verkligheten.  Det är väldigt långt ifrån alla människor i stan men ändå relativt tättbefolkat. Här är invånarna av ett annat slag, lite skyggare och svårare att få syn på. Mest spanar jag på de som flyger. Allt från de små, bin och humlor till de lite större som talgoxen, flugsnapparen och hackspetten.  Jag har lärt mig hur det låter i luften när talgoxen är på ingång och hur det ser ut när hackspetten flyger. Jag sitter tyst och stilla för att se flugsnapparen krypa in och ut i holken och jag spanar i körsbärsträdet för att försöka få syn på de som sjunger så vackert. Att ingenting göra är att fylla dagen med små observationer och sedan emellanåt ta en tur ner till sjön för ett dopp.

Svartvit flugsnappare

Förändring

Plötsligt tystnar skogsmaskinens entoniga ljud och byts mot fågelkvitter och björksus. Maskinen är i full fart med att rita om min barndoms karta. Träd efter träd faller och blottar en tidigare, delvis dold topografi. Landskapet blir på en gång både större och mindre på något underligt vis. Jag håller mig fast vid det som är konstant, torptrappan, där utsikten över gärdet och sjön inte förändras av skogsmaskinens framfart. Men jag vet att även torptrappan har förändrats genom åren. Förr vad det bara en trappa, nu är det en förstukvist med plats att sitta. 

Det som skogsmaskinen gör kallas för skogsbruk. Jag kan inte riktigt bestämma mig för vad jag tycker om det. Jag kan alldeles för lite för att bedöma om det är bra eller dåligt. Men jag vet att allt blir annorlunda och att de personliga känslorna, de som vill att inget ska förändras, reser ragg. Och så kan jag inte sluta undra vad som händer med lysmaskarna vid stigen, stigen genom skogen som leder till brevlådan. Här kommer det inte längre att finna någon skog men förhoppningsvis en stig att följa. 

Mannen som kör skogsmaskinen berättar att det är inte bara jag som blir desorienterad när träden försvinner. Havsörnen vid Ånhammar tvekade förvirrat vid inflygning efter det att träden fällts. 

Men medan skogsmaskinen nu återupptagit sitt arbete med att äta sig igenom landskapet och lämna efter sig berg av stockar, landar sädesärlan på gräsmattan framför mig som en påminnelse om att det finns vissa saker som är sig lika år efter år. 

Glömska

Jag for till torpet. I brådskan glömde jag väskan med böcker och kläder kvar hemma. På sätt och vis saknade jag den inte. Det var mer idén om att jag packat den och bemödat mig om att fundera på vad jag skulle ha med och sedan glömde den, som irriterade mig. Böcker finns i överflöd även på torpet och kläder finns där också om det skulle behövas. Det är mer det där med glömskan. Och när jag försökte få en bild av var väskan var så var det bara tomt. Ett tag fick jag för mig att jag glömt att packa in den i bilen, så att den skulle stå kvar på trottoaren, trots att jag visste att det inte kunde vara så fanns tanken kvar som ett kliande myggbett. 

Jag var ensam, helt ensam på torpet hela helgen. Inte ens hunden fick följa med. På torptrappan skrev jag på ett blogginlägg som jag tyckte blev riktigt bra. Nu är jag hemma i stan och var pappret med blogginlägget tagit vägen har jag ingen aning om. Förhoppningsvis ligger det kvar i korgen med baddräkten och badtofflorna och kan användas vid ett senare tillfälle men visst känns det lite snopet.