Zazen II

Publicerad av kersko

Någon gång i början av 1990-talet letade sig en bok hem till mig. Jag minns inte alls varifrån den kom men jag kommer ihåg att den stod där i bokhyllan och stirrade lite uppfordrande på mig. Trots det tror jag att det tog ganska lång tid innan jag på allvar tog mig an den.  Boken heter Meditationshandboken, för alla som vill lära sig meditera på egen hand. Jag skred till verket under en sommarledighet med stor energi och beslutsamhet. Och jag vill, i alla fall i minnet, tro att jag fullföljde bokens 4  veckorsprogram även om mina anteckningar upphör redan vi dag 9. Sista anteckningen : Det är svårt det här, tankarna glider iväg till annat.

Jag tror att det var redan på hösten därpå som jag hittade en kurs i Zazen på Folkuniversitetet. Kvinnan som höll kursen var aktiv i någon av Stockholms församlingar och kånkade meditationspallar kors och tvärs över staden för att hålla sina kurser.  Vi var kanske 8 stycken som mediterade tillsammans i en lokal på Östermalm.  Det var då jag upptäckte på riktig hur bra jag mår om jag gör det. Och det är precis så som jag skrev i tidigare inlägg, på samma gång väldigt enkelt och ruskigt svårt.
Det japanska ordet ”zen” kommer från sanskritordet ”dhyana” som betyder meditation. Det mest centrala i zen är zazen, d v s sittande meditation (za = sitta). Men zen är inte bara att sitta ner och meditera det kan också vara ett sätt att förhålla sig till livet och sin omvärld.
Thich Nhat Hanh zenmästare, poet och fredsaktivist säger i sin bok Mandelträdet i din trädgård, uppmärksamhetens under  ”Vårt sanna hem är detta ögonblick. Att leva i detta ögonblick är ett mirakel. Det är inte att gå på vatten som är det stora miraklet. Miraklet är att gå på den gröna jorden just i detta ögonblick”.  Och det är så det är, precis så enkelt och så svårt. Och som han också säger: Det är inte en fråga om tro utan om övning. Så det är bara att sätta sig ner igen och igen.

vass

 

 

 

Zazen

Publicerad av kersko

Så har den kommit och snart gått den här sista lediga dagen. Just nu känns det som innan en lång resa, jag vill bara komma iväg. Kroppen reagerar (också det som vanligt) med att blir sömnig. Men inte kan man gå och lägga sig klockan halv sju. Om jag skulle lyckas somna gissar jag att jag vaknar igen strax efter midnatt och då kommer det att vara lögn att somna om. Jag borde packa väskan, kolla att nycklar och allt annat jag behöver finns där de borde vara. Jag borde utnyttja tiden göra något kul och bra. Jag borde, jag borde, jag borde…..bara ta min meditationspall och sätta mig en stund för att få lite ordning på den här alldeles totalt onödiga stressen.

För många år sedan gick jag en kurs i Zazen.
Zazen är att sitta sig till stillhet, att sätta sig ner och för en stund sluta upp med att medvetet sträva efter någonting särskilt. Bara koncentrera sig fullständigt på sin hållning, andning och sinnesinställning, här och nu, i ögonblicket.

Och det är lite som magi för efter tjugo minuter är jag, om inte en ny människa, så i alla fall betydligt lugnare och mer tillfreds med mig själv.  Det är konstigt att man kan tappa bort att göra sådant som man känner är bra för en men fortsätta med dåliga vanor trots att man vet att de är just dåliga. Nåja nu har jag hittat meditationen igen och det är inget särskilt märkligt med det. Bara att sätta sig bekvämt en stund och koncentrera sig på andningen. Det blir som en inre städning på något sätt. Inte för att det är helt enkelt egentligen. Det är otroligt många tankar ens huvud hittar på att tänka under tjugo minuter. Jag får försiktigt men bestämt föra undan dem och återgå till andningen. Och det får jag göra om och om igen och vips så har de där 20 minuterna passerat. Om det känns lite motigt och meningslöst försöker jag tänka att det här det är kvalitetstid på riktigt som jag ger mig själv som en gåva.

Skuggor 2

Lördagkväll

Publicerad av kersko

Idag gick vi på bio närmare bestämt Skandiabion på Drottninggatan. En pärla mitt i stan. Biografen invigdes den 19 september 1923 och är formgiven av arkitekt Gunnar Asplund.  År 2001 återinvigdes  och är en av de få kvarvarande singelbiograferna i Stockholm. Väl värd ett besök. Sedan blev det middag på favoritrestaurangen Barasserie Bobonne på Storgatan. Nu kommer vi att sova gott efter dessa utsvävningar.

Skandiabiografen

Skandiabiografen 1

 

Snö och funderingar i Enskede

Publicerad av kersko

Idag faller det snö över Enskede. Konvalescenten gör framsteg och blir allt piggare så att motstå en promenad i det fallande vita var helt enkelt inte möjligt. På med alla lager kläder trots att det inte alls är så kallt. Följaktligen ingen såpbubbelfotografering idag utan bara en promenad med hunden. Ja och så med kamera förstås. Inser att jag glömde mobilen hemma men undrar i nästa tanke vad jag egentligen ska med den till.
Många är barnen i Margaretaparkens pulkabacke. Glada rop från barnen och lite oroligare från fröknarna när en bil kommer smygande förbi på Margaretavägen. Glad hund i yrsnö och en glad matte med kalla fingrar.  Så kan man i korthet sammanfatta promenaden som varade mindre än 20 minuter.

Nu håller mörkret sakta på att sänka sig utanför mitt fönster. Jag redigerar bilder, dricker varm choklad och lyssnar på Dave Brubeck och undrar för mig själv hur i hela friden det ska gå att börja jobba igen.  Det är så välgörande att känna dagarna komma och gå i egen lunk och låta varje dag fyllas av ett lagom stort projekt där jag själv bestämmer takten utan stress och jäkt. Jag funderar på hur och om det är möjligt att behålla den här känslan av lugn och tillförsikt när jag börjar jobba igen. Jag gissar att det kan fungera bra här i hemmets trygga vrå men att det är betydligt tuffare när jag sticker ut huvudet i verkligheten. Där ute väntar en utmaningens termin med stora förändringar och många medarbetare som inte mår så bra.  Jag kommer att behöva allt de där som ger mig energi och jag kommer att behöva tanka hos dig som kan hjälpa mig att se möjligheter istället för hinder och som fyller på med positiva tankar. Men än så länge är det några dagar kvar och jag impregnerar mig i härlig musik och lugnt tempo. För just nu och just här är det gott att leva.

Ensam cykel

Fotografera såpbubblor

Publicerad av kersko

Idag innehöll rekreationen en kort utomhusvistelse tillsammans med kamera och såpbubblor. Påbyltad så jag skulle ha klara mig bra även i bistrare klimat ålade jag omkring på framsidan av huset och erfor hur otroligt kul det är med såpbubblor. Fascinerad följde jag deras färd genom luften och kände mig sprittande glad när de klarar att landa hela på marken och långsamt frysa till glasbollar. Ibland gick det, ibland inte men till skillnad mot att fånga dem på bild när det är varmt behöver man inte ha bråttom för har de väl klarat sig så finns de kvar väldigt länge. Som jag har förstått av mer erfarna såpbubbelfotografer, ja det finns ett antal, så ska det helst vara vindstilla och med en temperatur på högst -10 om det ska vara värt ett försök. Idag var förhållandena perfekta för mitt första försök som såpbubbelfotograf.  Om nu bara temperaturen fortsätter att hålla sig på minus kommer jag att göra många fler försök. Jag funderade på att prova hur det skulle bli om man färgade själva bubbelsåpan men då var mina tummar så kalla att det var dags att gå in och värma sig. Sedan steg temperaturen i samma takt som min ork sjönk så resten av dagen blev jag sittande och det är väl precis det som en konvalescent ska göra, ta det lugnt och försiktigt ett steg i taget. Efter själva fotograferandet har jag inte gjort så mycket mer än att beskära och öka lite kontrast. Jag hade velat ha mer ljus i själva bubblorna, läste om de som fångade bubblorna och flyttade dem dit de ville men det verkade alldeles för krångligt. Så eftersom jag inte klarade av att regissera dem till att landa där jag ville så jag fick hålla tillgodo med det som bjöds. Några bubblor hade godheten att lägga sig i det bleka solljuset utan min hjälp så  för att vara ett första försök som såpbubbelfotograf känner jag mig nöjd.

 

Fotografier

Publicerad av kersko

Helt oemotståndligt var det vackra vintervädret så på svaga ben tog jag mig runt kvarteret i ljuset av den fantastiska vintersolen. Kameran var med på denna korta och livgivande promenad.  Tänk att det kan vara så skönt att få komma ut i friska luften.  Ibland räcker det med det lilla. Resten av dagen har gått i stillhetens tecken.

 

Konsumtion

Publicerad av kersko

Redan under hösten börjar fundera kring mina köpvanor. Sedan, mitt i julstöket när radion står på lyssnar jag på radioprogrammet Kropp och själ. Avsnittet för dagen har rubriken: Handla dig lycklig. Det får mig att ännu mer ifrågasätta mitt eget sätt att konsumera. I programmet hörs bland andra författarna Katarina Bjärvall och Gunilla Brodrej. Katarina har nyss kommit ut med en bok som heter Yes! Därför köper vi det vi inte behöver. Jag lånar den på biblioteket. Det är skrämmande läsning  om hur de kommersiella krafterna utnyttjar den senaste forskningen och tar sig in i minsta skrymsle med en avväpnande övertygelse om att vi ska bli lyckligare om vi handlar.

Jag säger till maken att jag förmodligen har tillräckligt med kläder för att klara mig resten av mitt liv och tar steget in i nästa år med en föresats att inte handla några fler detta år. När jag sätter det på pränt känns det lite skakigt och jag känner hur jag redan för mig själv börjar göra en massa undanflykter och kryphål. Som att jag har några kuponger som jag borde utnyttja annars går de kanske förlorade. Så stark är makten att konsumera så att jag får abstinens innan jag ens har försökt låta bli.

Snubblar sedan över en inspelning på TED Ideas worth spreading där Robert Waldinger berättar vad som ger oss ett bra liv. Vad det är som gör oss lyckliga och friska. Till grund för sina uttalanden har han en 75 år lång Harvardstudie.  Se den här . Den  gjorde mig än mer övertygad om att i alla fall försöka att ta kontrollen över min egen konsumtion och ägna mer tid åt relationer.

Man kan i alla fall säga att ur perspektivet att låta bli att konsumera har 2016 börjat på ett strålande sätt. När man ligger sjuk så är det inte mycket mer man önskar än att bli frisk igen och då är nog det man mest behöver vila och så kanske någon som pysslar om en lite lagom. 

konsumera

Födelsedagsfest

Publicerad av kersko

I feberdimmorna skriver jag fantastiska blogginlägg accompanjerade av vackra meningsbärande bilder. När febern, med medicinens hjälp sjunker, rinner de ner över täcket och försvinner in i hörnen och en lätt surrealistisk känsla är allt de lämnar efter sig.
Så tillbringar jag resten av kvällen med att från sängen lyssna på glammet i köket där man firar sonens födelsedag. I födelsedagspresent önskade han sig Får i kål till sig och sina vänner samt jordärtskockssoppa till vegetarianerna. Det är en härlig känsla att ha gänget i köket igen. Det känns som om det var länge sedan. Och även om jag inte deltar så blir jag glad av att bara lyssna på dem.  Klockan är nästan midnatt när de sista gästerna lämnar och febern åter börjar stiga.

Otydlig

Sjuk

Publicerad av kersko

Svårt det här att ligga stilla och vila.  Men orken tryter och febern gör att utflykterna från sängen blir korta. Jag har i alla fall orkat vika några origamifåglar för att kunna fotografera månadens utmaning där temat är vikt.  Och när jag ändå var i farten tog jag några bilder. Men det är på gränsen för vad jag mäktar med.  Som vanligt blir bilden bättre om man klickar på den.

Vikt