Nu är det så där tyst igen. Jag är alldeles ensam hemma och njuter. När jag blundar och lyssnar hör jag ett stilla sus från elementet och mina egna andetag, det är allt. Jag kommer att tänka på en låt som Rikard Wolff sjunger som heter just Tystnaden.  Den speglar att tystnad kan vara så tyst och så ensam att även  ljud kan förmedla ensamhet och tystnad. Det kan vara avsaknad av kontakt, närhet och värme. Men jag som är en, i många avseenden, privilegierad människa kan njuta av att vara ensam för jag vet att om bara några timmar kommer ensamheten att vara ett minne blott och lägenheten åter fyllas av ljud och sällskap.

I dag är tystnad något åtråvärt, sällsynt i alla fall för storstadsmänniskan som hela dagarna är omgiven av ljud. Det är en av de saker jag uppskattar så med att åka till landet. Där finns en hel massa ljud men nästan inget av dem är skapat av människan. Där är det är surr, sus och prassel istället för ljudet från tunnelbanan och bilarna, för att inte tala om det ljud som stillsamt sköljer över oss i affärer och varuhus för att få oss att handla mer. Man säger att storstadsmänniskan idag träffar fler människor på en dag än vad en människa förr gjorde på en hel livstid. Jag undrar hur det är med ljud hör vi fler ljud nu än man gjorde förr och vad gör det i så fall med oss.

Brukar inte länka här men nu blir det lite Tystnad med Rikard Wolff. (Kanske bara fungerar om du har Spotify).