Det har blåst en hel del på sistone. Tursamt nog har vinden blivit ljummare, förändringens vind är inte alltid av ondo. Jag tror att min självkänsla har vuxit flera meter, en inte helt oangenäm känsla. Nu har jag tagit ett kliv, ett nytt steg. Men mer blir det inte om detta idag. Efter dagens trevliga fototur i Hammarby sjöstad och mer tanke på morgondagens kvällsäventyr ska jag nu försöka få lite skönhetssömn. Sov gott alla människobarn.
Tillsammans var ledordet för min lördag. Jag har varit på Fotografiska med en vän. Det var givande att se Nick Brants berörande utställning tillsammans. Om du har möjlighet att se den, gör det!
Du kan också lyssna på Nick Brandt på F Talk med Nick Brandt. Det här samtalet gjorde han i samband med öppningen av utställningen, här får man höra historierna bakom flera av bilderna.
Att se på fotografier tillsammans med någon som liksom jag har ett intresse för bild var väldigt givande. Det är också så fantastiskt med vänner. Man kanske inte ses så ofta men man plockar upp tråden och fortsätter nysta från där man var. Tack Nilla för en härlig dag tillsammans.
Sen har jag fotograferat fler duvor. Det verkar vara mitt nya tema. Duvbilderna hittar du bland mina Blipfoton.
Tomaterna som bildat en skog i fönstret här hemma är nu omplanterad i större krukor och placerade utomhus. Täckta med fiberduk hoppas jag att de överlever det kärvare klimatet.
Ja det är ungefär så mycket som ryms en lördag. Imorgon är en ny dag och innan den kommer lyssnar jag på Bo Sundström och Frida Öhrn. Det är vackrast när det skymmer….. av Pär Lagerkvist
Förra året odlade jag en miniaubergine, en liten fin som trivdes bra i sin kruka och inte blev större än ca 30 cm. Jag hade köpt frön som jag planterade. De grodde bra så pass bra att jag kunde ge bort några plantor. Den jag behöll belönade mig med ett antal fina små auberginer. Kruxet var att jag inte visste hur stora de skulle bli och när det var dags att skörda. Jag väntade därför lite för länge med skördandet och auberginen hann bli full av frön. Frön som jag la i en burk och sedan glömde bort. När det nu i år var dags för vårens frösådder påminde dottern mig om de där fröna. Jag hittade burken, det var väldigt många frön i den. Jag tänkte att det är nog ingen vidare grobarhet i dem så istället för att bara ta några stycken i varje kruka hällde jag ner samtliga frön i fyra krukor. Jag hade helt fel, det var utmärkt grobarhet i fröna, en otrolig växtkraft, jag tror att varenda ett har grott. Det är som en liten skog av späda aubergineplantor som längtar efter att få bli omplanterade. Idag tog jag mig an en av krukorna och satte ca 20 stycken små auberginer i nya krukor men var ändå tvungen att slänga massor, vilket bär mig emot men både jord och krukor tog slut. För att inte tala om platsen. det finns inte rum för så många plantor här hemma hos mig. Just nu står de ute i farstun och väntar på nya hem. Några av dem är borttingade men lång ifrån alla. Så har du vägarna förbi Enskede och är sugen på en miniaubergin så får du gärna komma in och hämta med dig en hem.
För övrigt verkar allt gro här hemma även om det inte är dags för omplantering riktigt ännu.
Regnet trummar mot fönsterrutan, brasan sprakar i spisen och snart bjuder dottern på kladdkaka. Det är bara ljuset ute som påminner om att det snart är maj.
Jag har aldrig varit i Indien men de här sista två dagarna har jag nästan varit där. Det är Indisk filmfestival i Stockholm, från torsdag till söndag kan man riktigt frossa i Indisk film. Tre filmer har jag hunnit se, det har varit tre helt olika filmer som gett mig en inblick i en annan kultur. Det var lite ovant i början att se på film där de talar ett språk jag inte alls förstår, filmerna var textade på engelska och efter ett tag hade jag vant mig och tänkte inte på det. Nu efter att nästan ha varit i Indien längtar jag efter doft och färg. Tur att sommaren närmar sig, den tid då vi svenskar hänger undan våra svarta vinterjackor och plockar fram lite färgladare kläder. Några bilder från filmerna blir det inte men väl en bild på en av de medverkande, Tannishtha Chatterjee som gästade festivalen idag. Hon medverkar i filmen Angry Indian Goddesses och kunde berätta att en stor del av filmen var utan manus dvs skådespelarna fick tillsammans improvisera fram handlingen.
Och här en av sångerna som var med i samma film.
Ny utmaning från Bosse den här gången handlar det om färg. Man ska välja en färg och sedan hitta bestämda saker i den färgen. Jag valde grönt eftersom det är vår och grönskan är på gång. Intressant är att jag letade länge och väl efter ett grönt hus. Hittade ett ganska långt bort men upptäckte när jag kom hem att ett av grannhusen är grönt. Det är lätt att bli hemmablind.
Här kommer mina fynd:
I ärlighetens namn ska sägas att blomlådor var det ont om i Enskede ja inte ens i stora staden lyckades jag hitta någon. Så bilden är tagen inne på vårt lokala varuhus där det fanns svarta och vita blomlådor och så den här som inte var riktigt så grön som på bilden men i alla fall åt det gröna hållet, grönare blev den i mitt bildbehandlingsprogram. Nu har jag hittat en äkta vara så här ser den ut
Jag lyckades i alla fall peta i mig en grön glass och igår var det halva priset på alla glassar så den kostade endast 4 kronor det var nästan som förr i tiden när en igloo kostade 50 öre.
Och så avslutar jag detta inlägg med en grön sång sjungen av en favoritsångerska.
https://youtu.be/ZTwx3juJY3c
Idag hade jag förmånen lämna jag staden och åka iväg en bit söderut. Inte långt alls faktiskt, i alla fall inte om man ser till resvägen, men väldigt långt bort från asfalt, tunnelbana och stadsliv. Det var en av mina arbetskamrater som stod som värdinna. Vi grillade korv och umgicks med varandra i regnet. När vi var så där lagom nedkylda gick vi in i värmen och torkade. Där gosade vi med de små och de lite större kycklingarna. Utomhus lite här och där gick de stora hönsen och tupparna och sprätte.
Jag har alltid tänkt att jag någon gång i mitt liv ska ha höns, jag har till och med köpt en bok i ämnet. Efter den här utflykten blev jag väldigt sugen att göra något av den funderingen. Men jag inser att det kanske krävs mer än jag just nu är villig att satsa. Men någon gång i framtiden borde det gå att realisera.
Hönsporträtt
Bosse har en ny utmaning: Berätta i din blogg med bilder och lite text om fem hobbyer som du har eller har haft genom åren. Det var roligt att gå tillbaka och tänka efter vad jag egentligen har sysslat med på min fritid genom åren.
Som ung tonåring samlade jag på ölburkar. Det var burkar från när och fjärran som jag hängde upp längs väggarna i mitt rum. Bidragen kom mestadels från äldre kamrater, de som hade åldern inne att inmundiga denna ädla dryck. Från det finns det tyvärr ingen bild så därför räknar jag inte in det i de fem man skulle nämna men kunde ändå inte låta bli att berätta.
Jag har varit aktiv i scouterna ett intresse som varat länge i mitt liv. Jag började som blåvinge och var senare hjälpledare på vargungarna, Jag hade som ung en junioravdelning tillsammans med en kompis och gjorde specialarbetet i gymnasiet om scouting. Sedan gjorde jag ett uppehåll men började igen när barnen gick med i socouterna. Nu har både de och jag slutat men jag kan sakna delar av scoutlivet som lägerbålen och hantverkandet. Bilden är från hantverkslägret Händer. Jag tror att det var de året jag gick tema Björken dvs vi gjorde allt man kan göra av en björk från svepaskar, vispar och rotsmycken till björklövs-schampo och björklövste.
På händer gjorde jag också (fast det var ett annat år) min egen kniv. Smidde, skaftade och garvare lädret till knivfodralet som jag sedan sydde. Svårt men kul.
Jag samlar på grodor. Vet inte hur det började och nu är det inte alls så aktivt som det var förr. Jag har i min samling en fin groda från Den Kungliga Porslinsfabriken i Danmark, en uppvridbar groda från Tyskland och den här fina grodorkestern som jag fått av min man.
Någon gång runt 2007 började jag fotografera. Jag hade gjort det lite innan men nu tog det riktig fart. Jag gick två högskoleutbildningar på Jönköpings högskola dels Photoshop och så Fotografi, Visuell kommunikation. 2011 gick jag med i Enskede Fotoklubb. Efter något år blev jag invald i styrelsen och på den vägen är det. Fotograferandet tar mycket av min fritid på olika sätt. Jag tävlar både i klubbmästerskapet, nationella tävlingar och nu sedan alldeles nyss även internationellt. Jag har precis fått en bild utvald som tillsammans med 9 andra ska vara med och tävla för Sverige i en tävling i Syd Korea. Här nedanför är en bild på min dotter när vi var på Skogskyrkogården en Allhelgonahelg och fotograferade.
Jag har nog alltid sjungit på ett eller annat sätt. Som ung spelade jag, först piano och sedan tvärflöjt. Jag var en väldigt lat elev som sällan hade övat ordentligt på läxorna. Men när jag slutade ta lektioner började jag spela mer. Och nu kan jag läsa noter och ta ut melodier på pianot. Jag kan spela på flöjten och också ta de vanligaste ackorden på gitarren. Jag har också här hemma en trombon som äldsta dottern och jag köpte tillsamman men den kan jag tyvärr inte spela på. Sedan nästan tio år är jag med i Enskede Damkör. Ett tråkigt namn på en väldigt trevlig kör. Så sjunger det gör jag fortfarande och kanske att jag faktiskt övar lite flitigare nu än jag gjorde förr.
Sen var det den där sista bilden och det fick bli en riktigt gammal bild från när jag och en av mina bästa vänner färgar garn. Och den får illustrera alla de textila hobbyer jag haft. Jag har spunnit, kardat, färgat, stickat och vävt. På vinden finns både spinnrock och vävstol samt en hel del kartonger med klippta matttrasor. Så en dag tänker jag att jag ska jag sätta upp vävstolen igen.
Det är helt ofattbart att det kan produceras så mycket snuva i en alldeles vanlig näsa. Åtgången på pappersnäsdukar har skjutit i höjden och nämnda näsa börjar anta en allt med rödaktig ton. Jag undrar om detta är priset jag får betala för att lite kaxigt trott att jag skulle hålla mig frisk resten av året. Jag hade en föreställning om att man vid min ålder hade haft de förkylningsvirus som existerar, i alla fall på våra breddgrader. Så var det helt tydligt inte alls för just nu härbärgerar jag en för mig helt okänd sort. Den typen som istället för att låna husrum och lite stillsamt ordna det bekvämt för sig, slår på stora trumman och lever ut allt vad man kan tänka sig, ja förutom feber, och det ska jag kanske vara glad för. Jag tycker i ärlighetens namn att det räcker alldeles utmärkt med hosta och snuva, i alla fall när de är så här genomgripande. Inte alls försynta och försiktigta utan fullt ös från början. Ryggläge kommer strax att intas och så hoppas jag att näsdroppet avtar så att jag kan gå till jobbet imorgon för då är det dags för årets medarbetarsamtal. Inget jag ser fram emot men jag antar att det är med det som med förkylningen, något jag måste igenom.
Idag var det i alla fall vår ute. Solen sken, temperaturen steg och fåglarna kvittrade.
