Regnet trummar mot fönsterrutan, brasan sprakar i spisen och snart bjuder dottern på kladdkaka. Det är bara ljuset ute som påminner om att det snart är maj.
blogginlägg
Indien
Jag har aldrig varit i Indien men de här sista två dagarna har jag nästan varit där. Det är Indisk filmfestival i Stockholm, från torsdag till söndag kan man riktigt frossa i Indisk film. Tre filmer har jag hunnit se, det har varit tre helt olika filmer som gett mig en inblick i en annan kultur. Det var lite ovant i början att se på film där de talar ett språk jag inte alls förstår, filmerna var textade på engelska och efter ett tag hade jag vant mig och tänkte inte på det. Nu efter att nästan ha varit i Indien längtar jag efter doft och färg. Tur att sommaren närmar sig, den tid då vi svenskar hänger undan våra svarta vinterjackor och plockar fram lite färgladare kläder. Några bilder från filmerna blir det inte men väl en bild på en av de medverkande, Tannishtha Chatterjee som gästade festivalen idag. Hon medverkar i filmen Angry Indian Goddesses och kunde berätta att en stor del av filmen var utan manus dvs skådespelarna fick tillsammans improvisera fram handlingen.
Och här en av sångerna som var med i samma film.
Grönt
Ny utmaning från Bosse den här gången handlar det om färg. Man ska välja en färg och sedan hitta bestämda saker i den färgen. Jag valde grönt eftersom det är vår och grönskan är på gång. Intressant är att jag letade länge och väl efter ett grönt hus. Hittade ett ganska långt bort men upptäckte när jag kom hem att ett av grannhusen är grönt. Det är lätt att bli hemmablind.
Här kommer mina fynd:
I ärlighetens namn ska sägas att blomlådor var det ont om i Enskede ja inte ens i stora staden lyckades jag hitta någon. Så bilden är tagen inne på vårt lokala varuhus där det fanns svarta och vita blomlådor och så den här som inte var riktigt så grön som på bilden men i alla fall åt det gröna hållet, grönare blev den i mitt bildbehandlingsprogram. Nu har jag hittat en äkta vara så här ser den ut
Jag lyckades i alla fall peta i mig en grön glass och igår var det halva priset på alla glassar så den kostade endast 4 kronor det var nästan som förr i tiden när en igloo kostade 50 öre.
Och så avslutar jag detta inlägg med en grön sång sjungen av en favoritsångerska.
https://youtu.be/ZTwx3juJY3c
Hönsliv
Idag hade jag förmånen lämna jag staden och åka iväg en bit söderut. Inte långt alls faktiskt, i alla fall inte om man ser till resvägen, men väldigt långt bort från asfalt, tunnelbana och stadsliv. Det var en av mina arbetskamrater som stod som värdinna. Vi grillade korv och umgicks med varandra i regnet. När vi var så där lagom nedkylda gick vi in i värmen och torkade. Där gosade vi med de små och de lite större kycklingarna. Utomhus lite här och där gick de stora hönsen och tupparna och sprätte.
Jag har alltid tänkt att jag någon gång i mitt liv ska ha höns, jag har till och med köpt en bok i ämnet. Efter den här utflykten blev jag väldigt sugen att göra något av den funderingen. Men jag inser att det kanske krävs mer än jag just nu är villig att satsa. Men någon gång i framtiden borde det gå att realisera.
Hönsporträtt
Hobbyer
Bosse har en ny utmaning: Berätta i din blogg med bilder och lite text om fem hobbyer som du har eller har haft genom åren. Det var roligt att gå tillbaka och tänka efter vad jag egentligen har sysslat med på min fritid genom åren.
Som ung tonåring samlade jag på ölburkar. Det var burkar från när och fjärran som jag hängde upp längs väggarna i mitt rum. Bidragen kom mestadels från äldre kamrater, de som hade åldern inne att inmundiga denna ädla dryck. Från det finns det tyvärr ingen bild så därför räknar jag inte in det i de fem man skulle nämna men kunde ändå inte låta bli att berätta.
Jag har varit aktiv i scouterna ett intresse som varat länge i mitt liv. Jag började som blåvinge och var senare hjälpledare på vargungarna, Jag hade som ung en junioravdelning tillsammans med en kompis och gjorde specialarbetet i gymnasiet om scouting. Sedan gjorde jag ett uppehåll men började igen när barnen gick med i socouterna. Nu har både de och jag slutat men jag kan sakna delar av scoutlivet som lägerbålen och hantverkandet. Bilden är från hantverkslägret Händer. Jag tror att det var de året jag gick tema Björken dvs vi gjorde allt man kan göra av en björk från svepaskar, vispar och rotsmycken till björklövs-schampo och björklövste.
På händer gjorde jag också (fast det var ett annat år) min egen kniv. Smidde, skaftade och garvare lädret till knivfodralet som jag sedan sydde. Svårt men kul.
Jag samlar på grodor. Vet inte hur det började och nu är det inte alls så aktivt som det var förr. Jag har i min samling en fin groda från Den Kungliga Porslinsfabriken i Danmark, en uppvridbar groda från Tyskland och den här fina grodorkestern som jag fått av min man.
Någon gång runt 2007 började jag fotografera. Jag hade gjort det lite innan men nu tog det riktig fart. Jag gick två högskoleutbildningar på Jönköpings högskola dels Photoshop och så Fotografi, Visuell kommunikation. 2011 gick jag med i Enskede Fotoklubb. Efter något år blev jag invald i styrelsen och på den vägen är det. Fotograferandet tar mycket av min fritid på olika sätt. Jag tävlar både i klubbmästerskapet, nationella tävlingar och nu sedan alldeles nyss även internationellt. Jag har precis fått en bild utvald som tillsammans med 9 andra ska vara med och tävla för Sverige i en tävling i Syd Korea. Här nedanför är en bild på min dotter när vi var på Skogskyrkogården en Allhelgonahelg och fotograferade.
Jag har nog alltid sjungit på ett eller annat sätt. Som ung spelade jag, först piano och sedan tvärflöjt. Jag var en väldigt lat elev som sällan hade övat ordentligt på läxorna. Men när jag slutade ta lektioner började jag spela mer. Och nu kan jag läsa noter och ta ut melodier på pianot. Jag kan spela på flöjten och också ta de vanligaste ackorden på gitarren. Jag har också här hemma en trombon som äldsta dottern och jag köpte tillsamman men den kan jag tyvärr inte spela på. Sedan nästan tio år är jag med i Enskede Damkör. Ett tråkigt namn på en väldigt trevlig kör. Så sjunger det gör jag fortfarande och kanske att jag faktiskt övar lite flitigare nu än jag gjorde förr.
Sen var det den där sista bilden och det fick bli en riktigt gammal bild från när jag och en av mina bästa vänner färgar garn. Och den får illustrera alla de textila hobbyer jag haft. Jag har spunnit, kardat, färgat, stickat och vävt. På vinden finns både spinnrock och vävstol samt en hel del kartonger med klippta matttrasor. Så en dag tänker jag att jag ska jag sätta upp vävstolen igen.
Förkylt
Det är helt ofattbart att det kan produceras så mycket snuva i en alldeles vanlig näsa. Åtgången på pappersnäsdukar har skjutit i höjden och nämnda näsa börjar anta en allt med rödaktig ton. Jag undrar om detta är priset jag får betala för att lite kaxigt trott att jag skulle hålla mig frisk resten av året. Jag hade en föreställning om att man vid min ålder hade haft de förkylningsvirus som existerar, i alla fall på våra breddgrader. Så var det helt tydligt inte alls för just nu härbärgerar jag en för mig helt okänd sort. Den typen som istället för att låna husrum och lite stillsamt ordna det bekvämt för sig, slår på stora trumman och lever ut allt vad man kan tänka sig, ja förutom feber, och det ska jag kanske vara glad för. Jag tycker i ärlighetens namn att det räcker alldeles utmärkt med hosta och snuva, i alla fall när de är så här genomgripande. Inte alls försynta och försiktigta utan fullt ös från början. Ryggläge kommer strax att intas och så hoppas jag att näsdroppet avtar så att jag kan gå till jobbet imorgon för då är det dags för årets medarbetarsamtal. Inget jag ser fram emot men jag antar att det är med det som med förkylningen, något jag måste igenom.
Idag var det i alla fall vår ute. Solen sken, temperaturen steg och fåglarna kvittrade.
Vem är jag?
Vem är jag? Den frågan fick vi på fredagens yogapass, att reflektera över på mattan. Vem är jag under alla de där yttre attributen så som arbetsterapeut, mamma, maka osv. Vad händer om jag skalar bort alla lager och står där naken, vem är jag då? När man åker på tyst retreat hamnar man ganska snabbt i den frågeställningen. Om man är helt ensam med sig själv, utan en massa distraktioner, är det nästan ofrånkomligt att man börjar fundera över det. Att tvingas umgås med sig själv i flera dagar och inte ha något att gömma sig bakom gör att man tvingas möta sig själv och då väcks tankarna. Jag har skrivit om det tidigare, att det är svårt, att det inte alltid är alldeles angenämt, att man kan få syn på sånt som man kanske inte direkt gillar. För så är det, eller så kan det vara, att det ploppar fram saker som man glömt och som man helst inte vill minnas. Man kan bli påmind om olika varianter av sig själv. En del som man lämnat omedvetet och andra man sprungit ifrån. Hur som helst öppnar det för frågor både om det egna jaget men också till det större som: Vad är egentligen en människa.
På kursen jag var på i veckan berättade kursledaren om hur clownerna på Astrid Lindgrens Barnsjukhus ser det som, och är helt övertygade att varje möte de har med ett barn gör skillnad, om det så bara är att sticka in den röda näsan och ge barnet lite medicin. Vi borde också tänka så menar hon, när vi träffar barnen eller föräldrarna, att mötet gör skillnad.
Jag funderar vidare, vem är jag och hur gör jag så att mina möten, privat eller proffesionellt, ska göra skillnad, både för mig och för dem jag möter. Sker det med automatik eller hur ska jag göra för att få det att hända. För visst vill vi göra skillnad i bemärkelsen betyda något. Visst vill vi att den vi möter inte ska gå likgiltig ifrån mötet. Visst vill vi att den vi möter ska känna sig sedd och bekräftad och gå från mötet med en positiv känsla. Precis så som vi vill bli sedda och bekräftade. Så egentligen är det kanske inte svårare än att göra just det som vi vill att andra ska göra mot oss.
Ord
Det är hela tiden så många ord. Ord som ställer sig i vägen. Ord som utger sig för att vara något annat än vad det är. Just nu känns det som om hela jag skulle behöva en genomblåsning för att tömma ut alla de där orden. Jag tänker på alla de ord som svävar omkring i min, och säkert många andras, organisation. Ord som man svänger sig med, ord som låter som om… Ja de som låter som om man menar något viktigt och klokt men som när man skrapar på ytan är en såpbubbla, fylld av luft, kejsarens nya kläder. Du vet den där känslan man får när man går på en föreläsning och hör, vad man då och där, uppfattar som kloka och användbara reflexioner, men som när man ska återberätta det för någon annan, visar sig vara helt omöjliga att komma ihåg. Allt som finns kvar i minnet är föreläsarens skickliga retorik, innehållet har flutit iväg och försvunnit.
Det produceras förskräckligt många ord, ord på papper eller i e-dokument som ska hjälpa oss på olika sätt. Det är instruktioner, rutiner, föreskrifter och underlag. Det är blanketter som ska fyllas i och enkäter som ska besvaras. Det är statistik och uppföljning som ska hjälpa oss att bli effektivare, lönsammare, mer produktiva.
Det är prestationer och det är måluppfyllelse.
Är du prestigelös? Sprider du arbetsglädje?
Är du intresserad av att ta större ansvar? Över vad, undrar jag.
Förändring, förbättring, framåt kamrater här får ingen sitta still. Här ska utvecklas eller avvecklas inte så noga vilket.
Jag känner mig som Krakel Spektakel i Ingemansland när alla bokstäver har blåst iväg. Kanske är det för att jag just nu börjar begripa att jag faktiskt inte förstår. Eller är det så att det är jag som begriper?
