blogginlägg

Vem är jag?

Publicerad av kersko

Vem är jag? Den frågan fick vi på fredagens yogapass, att reflektera över på mattan. Vem är jag under alla de där yttre attributen så som arbetsterapeut, mamma, maka osv. Vad händer om jag skalar bort alla lager och står där naken, vem är jag då?  När man åker på tyst retreat hamnar man ganska snabbt i den frågeställningen. Om man är helt ensam med sig själv, utan en massa distraktioner, är det nästan ofrånkomligt att man börjar fundera över det. Att  tvingas umgås med sig själv i flera dagar och inte ha något att gömma sig bakom gör att man tvingas möta sig själv och då väcks tankarna. Jag har skrivit om det tidigare, att det är svårt, att det inte alltid är alldeles angenämt, att man kan få syn på sånt som man kanske inte direkt gillar.  För så är det, eller så kan det vara, att det ploppar fram saker som man glömt och som man helst inte vill minnas. Man kan bli påmind om olika varianter av sig själv. En del som man lämnat omedvetet och andra man sprungit ifrån. Hur som helst öppnar det för frågor både om det egna jaget men också till det större som: Vad är egentligen en människa.

På kursen jag var på i veckan berättade kursledaren om hur clownerna på Astrid Lindgrens Barnsjukhus ser det som, och är helt övertygade att varje möte de har med ett barn gör skillnad, om det så bara är att sticka in den röda näsan och ge barnet lite medicin. Vi borde också tänka så menar hon, när vi träffar barnen eller föräldrarna, att mötet gör skillnad.

Jag funderar vidare, vem är jag och hur gör jag så att mina möten, privat eller proffesionellt, ska göra skillnad, både för mig och för dem jag möter.  Sker det med automatik eller hur ska jag göra för att få det att hända. För visst vill vi göra skillnad i bemärkelsen betyda något. Visst vill vi att den vi möter inte ska gå likgiltig ifrån mötet. Visst vill vi att den vi möter ska känna sig sedd och bekräftad och gå från mötet med en positiv känsla. Precis så som vi vill bli sedda och bekräftade. Så egentligen är det kanske inte svårare än att göra just det som vi vill att andra ska göra mot oss.

Strån

 

 

Ord

Publicerad av kersko

Det är hela tiden så många ord. Ord som ställer sig i vägen. Ord som utger sig för att vara något annat än vad det är.  Just nu känns det som om hela jag skulle behöva en genomblåsning för att tömma ut alla de där orden.  Jag tänker på alla de ord som svävar omkring i min, och säkert många andras, organisation. Ord som man svänger sig med, ord som låter som om…     Ja de som låter som om man menar något viktigt och klokt men som när man skrapar på ytan är en såpbubbla, fylld av luft, kejsarens nya kläder. Du vet den där känslan man får när man går på en föreläsning och hör, vad man då och där, uppfattar som kloka och användbara reflexioner, men som när man ska återberätta det för någon annan, visar sig vara helt omöjliga att komma ihåg. Allt som finns kvar i minnet är föreläsarens skickliga retorik, innehållet har flutit iväg och försvunnit.
Det produceras förskräckligt många ord, ord på papper eller i e-dokument som ska hjälpa oss på olika sätt. Det är instruktioner, rutiner, föreskrifter och underlag. Det är blanketter som ska fyllas i och enkäter som ska besvaras. Det är statistik och uppföljning som ska hjälpa oss att bli effektivare, lönsammare, mer produktiva.
Det är prestationer och det är måluppfyllelse.
Är du prestigelös? Sprider du arbetsglädje?
Är du intresserad av att ta större ansvar? Över vad, undrar jag.
Förändring, förbättring, framåt kamrater här får ingen sitta still. Här ska utvecklas eller avvecklas inte så noga vilket.
Jag känner mig som Krakel Spektakel i Ingemansland när alla bokstäver har blåst iväg. Kanske är det för att jag just nu börjar begripa att jag faktiskt inte förstår. Eller är det så att det är jag som begriper?

Böcker

Livet

Publicerad av kersko

Allt är föränderligt. Man kan vara säker på att ingenting är statiskt. Den du var igår är redan borta, du är någon annan. Det kan vara en trösterik tanke, plågan varar inte för evigt, allt förändras. Men det kan också kännas hotfullt. Den värld jag känner som befolkas av människor jag tycker om, kommer inte att alltid vara som den är. Människor försvinner. På ett eller annat sätt kommer alla inte att finnas kvar i min närhet för evigt.  Det finns olika anledningar till det. En del  kanske bara får andra vänner, andra intressen, man växer isär. Andra försvinner på ett mer handgripligt sätt, de dör helt enkelt. Om nu döden någonsin är enkel. Men i och med att någon dör, nära eller mer avlägsen, så ritas kartan om. Tyngdpunkter förskjuts och världen blir sig inte lik. Olik blir den, världen. Balansen tar tid att återerövra. Vilsen stå man där och undrar vilken kompassriktning är det som gäller nu. Och plötsligt är du inte alls så ung som du förut trodde.

Grusvägen

 

Teknikgrupp för tjejer

Publicerad av kersko

Idag  var det dags för träff igen med fotoklubbens teknikgrupp för tjejer.  Vi utforskar bländartalets påverkan på bildresultatet. Uppgiften till den här gången var att ta sitt 50 mm objektiv (eller så nära man kunde kommaom man inte har ett 50mm). Ta tre bilder på samma motiv (en blomma eller en sak, tänk stilleben) och  ändra bländare mellan varje bild. En bild med lågt bländartal, ett med mittemellan och ett med högt. Använd gärna stativ.
Så här blev mina bilder som råkade bli 4 st istället för 3. Kan du se vad det blir för skillnad mellan att ha en stor bländare eller att ha en liten.  I det här fallet har jag använt bländare 3, 5, 8 och 10.

Sånt jag retar mig på

Publicerad av kersko

Nu är Bosse på gång igen med en ny utmaning. Jag fick ta mig en rejäl funderare för jag tror inte att jag är den där lättretade sorten, även om det verkar som om toleransen minskar med stigande ålder.

Utmaningen är att ta kort på fem aktuella saker som stör dig i din närmiljö och hemort. Så på promenaden idag hittade jag några saker som jag kunde reta upp mig på.  Allt gick inte att hitta så då fick jag använda min kreativa sida.

Saker som retar

Att folk inte kan begripa att när det är fullt så är det fullt. Då får man vackert ta med sig skräpet hem igen och återkomma en annan dag. Ska det vara så svårt att förstå?

Saker som retar-2

Lösa hundar som husse/matte inte har koll på stör mig alldeles väldigt mycket.
”Han är så snäll” kan de säga när de väl dyker upp. När jag svarar att det är inte min hund brukar de bli tysta.  Fast då ljuger jag lite för han är snäll
 vår hund.

Saker som retar-3

När grannarna inte stänger bakdörren ut mot gården blir jag riktigt irriterad. Fritt fram för både inbrottstjuvar och råttor man kan bli sur för mindre.

Saker som retar-4

Sur blir jag också när man inte ids ta bort håret från golvbrunnen om det så är på badhuset eller här hemma. Men det händer oftare på badhuset än här.

Saker som retar-5Till sist en sak från min absoluta närmiljö och det är när maken rullar ihop sin smutsiga skjorta med de svarta strumporna innan han slänger ner dem i tvättkorgen. Det kan reta gallfeber på mig, för hur många gånger har inte en svart strumpa halkat med i vittvätten. Irriterande är bara förnamnet.

Det finns andra saker som upprör men oftast går det att lösa genom att man pratar med varandra. Det flesta människorna är faktiskt helt ok.

Politik

Publicerad av kersko

Det finns, som du vet, en hel del saker jag inte förstår. Som att man alltid kräver någons avgång när saker går överstyr istället för att kräva att ansvarig stannar kvar och reder upp situationen.

Det här med politik är en annan sak som jag inte begriper mig på. I förra helgens tidning fanns en artikel med rubriken  ”Kinberg Batra knäckte SD-koden”  vilket innebär (enligt artikeln) att hon lagt fram en politik som ligger närmare Sverigedemokraternas. Som slutkläm står det ”Den som vill vinna väljare måste lyssna på opinionen – och vara beredd att byta ut sin politik”. Och då undrar jag, hur det blir, om partierna plötsligt byter fot och säger sig stå för något helt annat än vad de gjorde innan valet?  Att stå för sin politik, är inte det själva grunden för ett demokratiskt samhälle,  att vi röstar på det parti som företräder den politik som vi tror på och att även politikerna jobbar för det som de tror på. För mig ekar det ihåligt om man som politiskt parti kan vända kappan efter vinden och anpassa sig efter vad folk tycker. Hur ska jag då som väljare veta vad partiet står för och vad jag ska välja?
Det blir som de där spelarna som köps av den klubb som betalar bäst men och som när kontraktet gått ut kan byta till motståndarklubben. Det finns ingen själ och hjärta i det utan handlar bara om pengar, en slags prostitution om man spetsar till det. Är det likadant i politiken, är det pengarna som styr eller finns fortfarande idealister som verkligen tror på sin sak oavsett om alla, eller i alla fall några gör det. Partistöd eller ej. Brinna eller försvinna.
Men när politiken bara går ut på att vinna väljare och inte att arbeta för ett samhälle man tror på vad är då demokratin värd?  I dag verkar allt handla om enkla och snabba lösningar och långsiktiga och hållbara tankar gör sig icke besvär. Fixa väljarstatistiken så att vi vinner nästa val, det är inte så kinkigt vad vi säger. Vi kan väl närma oss de andra bara vi vinner röster.  Jag undrar vem man kan lita på.

https://youtu.be/OOWyaXJ50IU?t=34s

Nu

Publicerad av kersko

Det har en längre tid talas om att vi ska leva i nuet. Men vad är egentligen nu?  Det är inte bara jag som ställt den frågan. Redan på 300-talet undrade Kyrkofader Augustinus samma sak får jag lära mig i Pontus Waslings bok Minnet fram och tillbaka.
För att förstå tid försökte Augustinus ta reda på hur långt nuet är.  Han kom fram till att nuet egentligen inte finns alls,  det är bara en övergång, och så kort att den endast är som en gränslinje mellan dåtid och framtid.  Enligt Augustinus existerar varken det förflutna eller framtiden , de finns bara som minnen eller som förväntningar. Så livet består av en massa minnen förutom det ögonblick som passerar så snabbt att man knappt hinner fånga det. Det är en fascinerande tanke som jag vrider och vänder på. Jag återkommer helt säkert i frågan, men först ska jag läsa klart boken.

Dimma, minnen