Jag sjunger inte i duschen, jag funderar. Tankarna formuleras så bra i det varmt strilande vattnet. I duschen tar de form och blir ofta både fantastiska och välformulerade. Jag tycker om att stå där länge, länge, skruvar upp värmen och njuter, samtidigt som jag känner mig både spirituell och klok. Tänk så mycket bra man kan komma på under en stund i duschen. Goda föresatser kan formuleras, nya texter till hemsidan kan skrivas , listor för dagen, listor för året, listor för livet görs i tanken. Och i samma takt som vattnet försvinner ner i golvbrunnen försvinner också det där välformulerade och genomtänkta och kvar står jag blöt, lite trött av allt det varma vattnet och med en känsla av saknad.
blogginlägg
Födelsedag
Idag fyller min hemsida ett år. För precis ett år sedan tog jag steget och vågade mig på att sjösätta min alldeles egna hemsida. Det hela föregicks av en hel del försök och misslyckanden för även om det egentligen inte är svårt så var det mycket nytt att lära sig för en novis som jag. Vad jag ville ha var en plats där jag kunde samla både blogg och bilder. Ja så blev det också även om jag kanske inte lagt upp så många bilder som jag från början hade tänkt och inte skrivit så många inlägg heller för den delen. Men då finns det utrymme för förbättring. Det kommer inte att bli ett nyårslöfte men väl en inriktning att sträva mot, fler bilder och fler funderingar under 2016.
Jag är glad att du tittar in och väldigt nyfiken på alla ni besökare som endast lämnar spår i statistiken men aldrig i kommentarsfälten. Något som förbryllar mig och som jag ännu inte hittat en lösning på är att hemsidans statistik säger något annat än Google Analytics. Men om jag litar på den senare har hemsidan under det här året haft besök från 84 länder där samtliga världsdelar är representerade. Det är verkligen jätte roligt att så många hittar hit. Och jag hoppas att du som läser här kommer att fortsätta följa mig även under nästa år. Och att du som är ny besökare tar dig tid att titta runt på bilderna som du hittar under fliken fotografier.
Så ska det bli en bild förstås. Det får bli en motljusbild (såklart, det skulle i alla fall mina fotovänner säga eftersom det är just motljusbilder jag är väldigt svag för). Idag skiner solen och den vita amaryllisen blommar i köksfönstret. Att fotografera är att måla med ljus. Så en ljust bild blev det idag.
Dags för jul
Nu mina vänner är vi redo för julen. Det är hyfsat rent i hörnen, kylskåpet är fullt av mat både för vanliga dödliga och för vegetarianer. Glöggen är klar och vi har mer godis och kakor än vi kommer att orka äta upp. Granen är färdig klädd men inte med med strumpor, skor och fingervantar utan med vanligt julgranspynt, Det kan kanske tyckas lite fantasilöst men när vi klädde granen lyssnade vi i alla fall på sången ”Dan före dan” från Kul änglarna, världens bästa radio-julkalender som sändes 1984. Finns det ens julkalender i radio längre kan man undra? Nåväl det gå säkert att ta reda på även om det är försent att lyssna för i år. Ser nu att det redan är julafton så då är det hög tid att önska dig som tittat in här en riktigt God Jul.
Förändrad
Läser Tranströmer Den stora gåtan. Den räcker precis mellan Skanstull och Odenplan. Funderar på vissa av dikterna, några fastnar några förstår jag inte alls. Jag skulle behöva en bruksanvisning eller någon klok person att bolla med, men jag känner ingen som läser lyrik.
Är hos min frisör, hon som klippt mig i hela mitt vuxna liv, hon som jag litar helt och full på. Kommer ut förändrad. Känns som om jag håller på att bli någon annan eller är det kanske den jag egentligen är.
Tar så småningom tunnelbanan hem. Omläsning, Tranströmer räcker precis mellan Medborgarplatsen och Sandsborg. Det är fredag, jag är ledig och känner mig lycklig. Nyklippt och med Tranströmer i minnet. Vad mer kan man önska en fredag eftermiddag.
Djup
Och så blev det dags för julbord med jobbet. Ett julbord som gick vidare till annat ställe. Där läxade min fantastiska arbetskamrat upp de män som hade synpunkter på att vi kvinnor hördes. En guldstjärna till henne. Sedan fortsatte en del av oss till ytterligare ett nytt ställe där samtalen fördjupades till de avgrundsdjup som vi människor kan ställas inför. Nakna och blottlagda delade vi det svåra med varandra, det som är livet. Det blev en fantastisk kväll och jag känner mig ödmjuk och rik som fick vara en del av det.
Fotobok
Några medlemmar i den naturfotogrupp som jag är med i har gjort en bok. Om du följer länken kan du se resultatet. Den är förstås mycket bättre när man har den i handen och bläddrar i den. Men för dig som inte kommer att få en och för dig som vill tjuvkika lite (mamma, Liselotte och Carin). Vänta inte på att den ska ladda första sidan utan stega iväg med hjälp av pilarna på en gång. Mina bilder finns längst bak i boken.
Haiku
Att sjunga
Idag när vi hade vår julkonsert var kyrkan nästan full av folk. Då är det verkligen roligt att sjunga. Det ger så mycket glädje och energi. Jag är verkligen tacksam att jag passerade det där anslaget en kväll för snart 10 år sedan.
Sjung som du är
Körsång.
Kom och upptäck din röst.
Vi sjunger för att vi vill berätta något.
Ingen sångvana eller förkunskaper krävs.
Vi sjunger från hjärtat och har kul.
Mest på gehör men även efter noter när det behövs.
Enkla sånger, kanon och flerstämmigt.
Jag anmälde mig direkt. Då hade jag ingen aning om hur svårt det är att sjunga, det är mycket att hålla reda på. Det är inte bara sin stämma och texten utan också andningen, stödet, hållningen och jag vet inte vad. Nu sjunger vi inte längre kanon utan tre eller fyrstämmigt och vi använder noter. Svårare och svårare blir det men det är fortfarande lika roligt.
Förändring II
Vi är så lika vi människor, så lika och ändå så olika. I förändring blir olikheterna tydligare. Det finns så många sätt att reagera på och det gör vi, alla på sitt eget högst personliga vis. Det blir också så att vi på något sätt både förenas och driver isär. Är det så att man i förändring har nog med att ta hand om sig själv. Det kanske är tillräckligt svårt att försöka klara av sina egna tankar och reaktioner utan att behöva förhålla sig till alla de andras också. Alla de där andra som inte reagerar som jag, de som gör och tänker annorlunda.
En gång för länge sedan blåste förändringens vind över min arbetsplats. Jag var väldigt ny där och dessutom vikarie. Där fanns en fantastisk chef som verkligen såg och mötte oss i allt det där svåra som förändring är. En dag landade det en dikt i postfacket. Den dikten, som han delade med oss , har sedan dess varit min följeslagare och tröst när det blåser så där extra kallt i tillvaron.
När marken gungar
tar jag små små steg
nästan alldeles omärkliga
så kanske jag kan hålla balansen
När sekunderna stockar sej
och sedan kommer störtande över mig
alla på en gång
är jag mycket sträng mot dem
det måste jag vara
En och en, en och en
får de tillstånd att passera mej
och de oändliga timmarna
tills det är morgon
När sidor och stycken
och meningar
verkar ogenomträngliga
tar jag orden
ett efter ett
och håller länge upp dem mot lampan
så de blir
genomskinliga
sen samlar jag ihop
de alldeles små resterna av mitt mod
och viskar tyst
men bara till dem
som har örat helt nära marken
och som kryper fram
som jag
Märta Tikkanen