Det finns, som du vet, en hel del saker jag inte förstår. Som att man alltid kräver någons avgång när saker går överstyr istället för att kräva att ansvarig stannar kvar och reder upp situationen.

Det här med politik är en annan sak som jag inte begriper mig på. I förra helgens tidning fanns en artikel med rubriken  ”Kinberg Batra knäckte SD-koden”  vilket innebär (enligt artikeln) att hon lagt fram en politik som ligger närmare Sverigedemokraternas. Som slutkläm står det ”Den som vill vinna väljare måste lyssna på opinionen – och vara beredd att byta ut sin politik”. Och då undrar jag, hur det blir, om partierna plötsligt byter fot och säger sig stå för något helt annat än vad de gjorde innan valet?  Att stå för sin politik, är inte det själva grunden för ett demokratiskt samhälle,  att vi röstar på det parti som företräder den politik som vi tror på och att även politikerna jobbar för det som de tror på. För mig ekar det ihåligt om man som politiskt parti kan vända kappan efter vinden och anpassa sig efter vad folk tycker. Hur ska jag då som väljare veta vad partiet står för och vad jag ska välja?
Det blir som de där spelarna som köps av den klubb som betalar bäst men och som när kontraktet gått ut kan byta till motståndarklubben. Det finns ingen själ och hjärta i det utan handlar bara om pengar, en slags prostitution om man spetsar till det. Är det likadant i politiken, är det pengarna som styr eller finns fortfarande idealister som verkligen tror på sin sak oavsett om alla, eller i alla fall några gör det. Partistöd eller ej. Brinna eller försvinna.
Men när politiken bara går ut på att vinna väljare och inte att arbeta för ett samhälle man tror på vad är då demokratin värd?  I dag verkar allt handla om enkla och snabba lösningar och långsiktiga och hållbara tankar gör sig icke besvär. Fixa väljarstatistiken så att vi vinner nästa val, det är inte så kinkigt vad vi säger. Vi kan väl närma oss de andra bara vi vinner röster.  Jag undrar vem man kan lita på.