Sommar

Korsspindel

Jag hittade en korsspindel i grönsakslandet. Det är första gången jag ser en. Den var oväntat vacker på sitt sätt. Sedan fotograferade jag några höstanemoner, de är vackra på ett helt annat sätt.
Jag lät både anemonerna och spindeln stanna utomhus, tänker att de gör sig bäst där.

Fortfarande paus

Boken Yes är utläst. Den stämmer till eftertanke, där fanns mycket att fundera över. Det är väl hög tid att jag börjar tänka på hur jag vill leva mitt liv, vad jag vill ägna mina återstående dagar till. Jag vet att jag är lyckligt lottad som har utrymme att fundera över det. Det märkliga är att trots att jag verkligen har en paus blir det inte mycket tänkt. Dagarna följer någon sorts lunk och det borde finnas hur mycket utrymme som helst att tänka de där djupa tankarna, att fundera och filosofera. Men det blir morgon och vips är det kväll. Kanske att en del av energin går åt att fundera på annat, sådant som jag egentligen inte kan göra så mycket åt.

Uppkopplingen här på torpet är inte den snabbaste så därför blir det inte många inlägg. Det finns roligare saker att ägna sin ledighet åt än att sitta och stirra på skärmen som långsamt, långsamt kopplar upp.

Men lite blir gjort även om det går långsamt. Nya gardiner i härbret. En sommarkofta färdig-stickad och en ny på gång. Lite blåbär är plockade. Röjer i backen ner till sjön. I år för vi krig mot kaprifolen som ligger som ett täcke på marken och långsamt sprider sig över ett allt större område.
Vattnar, skördar och fotograferar. Och det är väl det som är semester.

Paus

Att ta en paus behöver inte betyda att man latar sig, inte ens att man är lat. Att ta en paus kan vara att göra något annat än det som man vanligtvis sysslar med. Det kan också vara ett smart sätt att lösa problem, som att sova på saken. Inte så sällan kommer svaret när vi sysslar med något annat.

Just nu tar vi en paus, yngsta dottern och jag. Vi matar höns, vattnar grönsaker, gräver och planterar. Vi löser korsord, stickar och läser böcker. Vi är långt ifrån sysslolösa men paus har vi. Paus från allt det där vanliga. Och vi njuter av att få göra saker i vår egen takt. Att skrota runt utan krav på att det ska bli resultat.

Jag har två böcker som jag tänker läsa i sommar den ena är ”Yes! Därför köper vi det vi inte behöver av Katarina Bjärvall (jag har läst den förut men känner att jag behöver läsa den igen). Den andra boken heter Paus – Konsten att göra något annat av Patrik Hedenius. Det känns så bra att få fundera kring viktiga saker när jag sitter i blåbärssnåren och plockar blåbär. Eller när jag stickar vidare på sommarkoftan, efter som man tänker så bra när man arbetar med händerna.

Det är sommar på torpet

Sommar

Så sitter jag här mitt i sommaren. Jag kom i förrgår nästan mitt i natten. Det var en sådan magisk sommarkväll. Varmt stilla och tyst. Det enda ljud som hördes var myggornas surrande. Efter att ha satt på vattnet och packat upp satte jag mig på trappan med ett glas vin och lyssnade på stillheten.

Juninatt

Jag tycker om när vi är fler på torpet men det är också härligt att någon gång få vara alldeles själv. Speciellt trevligt när jag vet att jag kommer att få sällskap inom kort. Då kan jag verkligen njuta i min ensamhet.

Nu är vi två här på torpet och stillheten har bytts mot ett betydligt högre surr än myggornas. Det är mannen som kör med röjsågen i backen. Det låter illa och eftersom han klokt nog har hörselskydd hör han inte när jag gastar att han inte får gå löst på den del av tomten där jag har satt sommarblommor. Nåja det är en värdslig sak, blommorna kommer förhoppningsvis upp nästa år.

Så låter vi dagen gå, badar lite, läser lite, stickar lite och lyssnar på Sommar i P1. Och det är precis så som jag tänker att sommaren ska vara.

Min båt har fått en boj.

Sensommar

Förra helgen var det äntligen dags för vårt sensommarkalas på Torpet. Vi firade att torpet nu varit vår familjs ägor i 70 år. 1947 ett mycket spännande år på många sätt vilket vi naturligtvis uppmärksammade i den traditionella frågetävlingen. (Faktiskt så spännande att Elisabeth Åsbrink skrivit en hel bok om året, 1947 heter den så klart). Frågetävlingen kompletterades detta år med flera lekar. Jag vet inte om det var lekarna som gjorde årets fest så ovanligt lyckad men jag vill gärna tro det. För lyckad blev den och gästerna deltog i alla upptåg med liv och lust. Maten var god, gästerna trevliga och vädret visade sig välvilligt. 

Söndagen var varm och solig som en sista sommarhälsning. Jag skördade fänkål och bönor innan vi gav oss iväg mot stora staden. Sedan följde en ganska hektisk vecka med många roligheter. Onsdagkvällen var ljum och vacker och jag tog en lång promenad hem genom staden efter att varit borta på middag. 

Nu i helgen har jag ägnat mycket tid åt att försöka fotografera splash när något faller ner i ett vinglas. Roligt, blött och lärorikt. Det ska bli ett bidrag till nästa etapptävling i klubbmästerskapet. Temat är fadäs, inte helt enkelt att fånga på bild. Man får lämna in tre bilder och nu har jag äntligen två klara. Den tredje är inte färdigtänkt ännu men jag har ju två dagar på mig så det ska nog ordna sig med det. 



Sommar 2017

Det känns som om det varit en lång sommar trots att jag bara varit ledig i tre veckor. Min sommar har varit fylld av trevliga utflykter och långsamma frukostar på torptrappan. Den började egentligen redan innan semestern.  Med den traditionella ångbåtsturen på Blidösund tillsammans med goda vänner där  Sky High bjöd på musikunderhållningen.

Vi har också varit på ett mycket trevligt 90-årskalas här hemma i stan och fotoklubbens tjejgrupp (teknikgrupp för tjejer) gjorde en kvällsutflykt tillsammans på Djurgården som var mycket lyckad. Vi hittade ett helt gäng vitkindade gäss med ulliga ungar som villigt poserade för oss. Jag fick också flera morgnar i rad se hur man övade inför Kronprinsessans födelsedags kortege.  

Men så blev det tillslut dags för att vara lite ledig. En ledighet som inleddes med att syster min och jag var på konsert på Sundbyholms slott och lyssnade till Sousou & Maler (en ny och väldigt trevlig bekantskap) samt Lisa Ekdahl och Laleh. Det var en bra inledning på torpsommaren. Men sommaren började egentligen redan på Djurgården och Galärvarvsparken där Lotta och Mikael Ramel underhöll oss med sin pappa Povels musik. Tänk att man kan få gå på konsert helt gratis, Parkteatern är fantastiskt och i år fyller den 75 år. Vår kulturella skatteåterbäring som Sissela Kyle, parkteaterns konstnärlige chef brukar säga. Jag har faktiskt utnyttjat den två gånge i år, redan tidigt i juli var jag i Rålambshovsparken och lyssnade på Arja Saijonmaa. Förhoppningsvis hinner jag med ytterligare några besök innan sommaren och Parkteatern packar ihop för den här säsongen.

På torpet har vi målat fönster och monterat hängrännor på stora huset. Vi och vi, men lite glada tillrop har jag i alla fall bidragit med. Och så har jag äntligen tagit bort den stora Berberisbusken, en stickig verksamhet som (så klart) inte var så enkel som jag trott. Jag har invigt mina nya vandringskängor på Sörmlandsleden där vi passerade bottallen, naturligtvis kröp vi igenom så nu är vi förhoppningsvis botade från alla sjukdomar men kan tänka sig.  En dag  gjorde vi ett besök i Vrena och tittade på ångbåten Munter.  Sedan har jag latat mig också vilket i stor utsträckning betyder att jag smyger omkring med kameran och försöker fånga det lilla på bild. 

Trevligt besök har vi också haft på torpet, det hör liksom till om sommaren ska vara komplett.

Sen har jag ju också varit i väg som du vet, bilder från den resan hamnar i ett eget inlägg. 

Här kommer lite bilder från sommaren 

sommar

Glömska

Jag for till torpet. I brådskan glömde jag väskan med böcker och kläder kvar hemma. På sätt och vis saknade jag den inte. Det var mer idén om att jag packat den och bemödat mig om att fundera på vad jag skulle ha med och sedan glömde den, som irriterade mig. Böcker finns i överflöd även på torpet och kläder finns där också om det skulle behövas. Det är mer det där med glömskan. Och när jag försökte få en bild av var väskan var så var det bara tomt. Ett tag fick jag för mig att jag glömt att packa in den i bilen, så att den skulle stå kvar på trottoaren, trots att jag visste att det inte kunde vara så fanns tanken kvar som ett kliande myggbett. 

Jag var ensam, helt ensam på torpet hela helgen. Inte ens hunden fick följa med. På torptrappan skrev jag på ett blogginlägg som jag tyckte blev riktigt bra. Nu är jag hemma i stan och var pappret med blogginlägget tagit vägen har jag ingen aning om. Förhoppningsvis ligger det kvar i korgen med baddräkten och badtofflorna och kan användas vid ett senare tillfälle men visst känns det lite snopet.  

Fågel

Efter att ha jobbat hårt med att snigelsäkra mina odlingslådor satte jag mig en stund på uteplatsen för att läsa. Jag har en hängstol som det är så vilsamt att sitta i och på eftermiddagen är lite lagom soligt där. Bakom planket står två körsbärsträd. Vi tänker ta bort dem eftersom de skräpar ner så mycket och dessutom gör så att enarna bredvid inte alls mår bra. men ännu står de kvar och idag landade först en fågel och sedan två i ett av träden. De hoppade runt där i trädet och ibland flög en av dem lite närmare mig. Först tyckte jag bara att det var trevligt och försökte fånga dem på bild. Men efter ett tag upptäckte jag att de verkade bekymrade över min närvaro. Inte så att de lät och var riktigt oroade mer så att de inte vågade sig in under taket på uteplatsen fast jag märkte att det var dit de ville.  Jag kikade på ena sidan men inget anmärkningsvärt där. Men när jag gick till den andra sidan och ställde mig så att jag nådde upp att kika över kanten på den översta stocken så svischade en fågel iväg över mitt huvud. Nu vet jag varför de var så bekymrade. Så jag flyttade mig till en annan läshörna för att de skulle få lite lugn och ro. Jag tror att det är grå flugsnappare men är osäker så om du vet vad det är för fågel berätta gärna.

 

219 Grå flugsnappare_

219 Grå flugsnappare_-2

Dagarna går……

Dagarna går, en del blir gjort och annat inte. Jag funderar över hur man bäst använder sin ledighet. Men redan formuleringen, att använda, blir lite ångestfylld. Kanske det bästa är att bara flyta med. Att lyssna på regnet, att ta tillfället i akt och följa en pytteliten spindel med blicken när den klättrar upp och ner mellan rosen på bordet och lampan. Fundera över om det är möjligt att fånga den på bild, försöka men den är för snabb för manuellt fokus och för liten för att få fatt på med autofokus. Och vips är den försvunnen. Det är så tyst så att jag nästan hör den, tystnaden. Ute har det slutat regna, mitt te kallnar i koppen. Jag är strängt upptagen med att vara, att andas, att lyssna och att njuta. Njuta av att dagarna går, och av att en del blir gjort men att jag kommer att ha en del kvar. Det är sommar på torpet.

Regn på torpet

217 Fänkål