Varje vår samlas massor av människor för att se körsbärsblommorna blomma i Kungsträdgården. Det verkar som om det blir fler och fler för vart år. Både människor och blommor. Jag har försökt fundera ut vad det är som gör att vi älskar det så mycket. Jag har massor av bilder på körsbärsblom, vitsippor, gullvivor och andra vårblommor. Några faktiskt riktigt bra men trots det fortätter jag varje år att ta massor av nya bilder på just körsbärsblom, vitsippor, gullvivor och andra vårblommor i någon slags evig jakt på den bild som ska sammanfatta all den där vintriga längtan efter värme och pånyttfödelse. Och det är kanske just det som gör att vi varje år vallfärdar till Kungsträdgården för att på nära håll få uppleva lite av den där skönheten som våren bjuder på.
Även om det inte var direkt varmt idag så har en del modiga blommor trotsat kylan och slagit ut. Så kommer det lite värme nu kommer resten snart att följa efter. Bilderna är från Kungsträdgården idag fredag.
Förändring
Jag går omkring och försöker känna efter hur jag skulle vilja ha min tillvaro om jag helt fick bestämma. Vad skulle jag sluta att göra och vad skulle jag kanske göra ännu mer av. Det är svårt att riktigt känna efter i sitt innersta, det är alltid så mycket som står i vägen och skymmer. Att hitta in i sina egna skrymslen och vrår tar tid och energi. Även om vi fick en frist så blåser förändringens vindar, kanske inte storm men en ihållande envis styv kuling som inte verkar mojna i första taget. Det känns som om vi alla, på ett eller annat sätt håller på att avsluta, omvandla, förändra.
Jag tänker på Claes Janssens Förändringens fyra rum. Det är en teori om förändring och vad som sker med människor och organisationer i förändring. Ibland kan det hjälpa att ha en teori, en modell att tänka utifrån. Jag har också en annan modell Hudson Renewal Cycle som hjälper mig sortera ut var jag befinner mig i förändringsprocessen. Just nu tror jag att jag har en ganska klar bild av det men desto disigare av den där första frågan. Vad vill jag egentligen? Och då handlar det om just det, inte vad som är mest förnuftigt eller vad andra ska tycka utan helt enkelt (och så otroligt svårt) hur vill jag leva mitt liv och hur tar jag bäst ansvar för det.
Ett lite luddigt inlägg med otydliga funderingar. En sak vet jag i alla fall och det är att när jag får fotografera, titta på bilder och prata om bilder är jag glad. Nya bilder hittar du därför nästan varje dag under fliken fotografier och mina blipfoton.
Första söndagen i april
Tänk så mycket som kan rymmas i en ledighet. Inte bara det att jag flyttat mig många mil utan att jag också gjort många olika saker. Först min påskresa som var avkopplande och härlig på mer än ett sätt. Vänskap, samtal och så havet som jag ständigt bär inom mig. Jag har nog tagit tusen bilder på den stranden men får ändå aldrig nog. Märkligt att den kan ha en sådan dragningskraft. Själva resan är ett äventyr i sig och förutom Skottland gjorde jag små uppehåll i Norge både på vägen dit och hem.
Hemma är det lätt att bli övermannad av det där vanlig. Och visst blev det lite städat, men bara lite, när jag kom hem. Något som blir lite vanligare har jag ju märkt ju äldre man blir är att ta farväl av människor som inte längre finns med oss. Så i fredags bar det av till torpet och Dunkers kyrka för att vara med på en begravning där. Vackert, sorgligt men också fint att se och möta de många omtänksamma stöttande människor som finns runt de närmast sörjande.
Torpet stod kvar bland snödroppar och blåsippor. Det var frestande att bara stanna där, sitta på trappan och lyssna på fåglarna och strunta i att jobbet börjar och vardagen tar vid. Nu blev det inte så och imorgon börjar vardagen på riktigt. Men först ska jag riktigt njuta av den här söndagkvällen.
Påskhelg
Långfredagen avslutades med en härlig konsert full av energi och sångglädje. Påskafton inleddes med regn men ganska snart upphörde det så vi kunde ta en lång härlig morgonpromenad på stranden. På eftermiddagen blev det ett yogapass men därifrån finns inga bilder, inte heller från den fantastiska lammsteken. Nu njuter vi i soffan med vin och choklad. Livet är gott att leva.
Brodie
Skärtorsdag
Jag tog inte kvasten. Tänkte att jag är lite ringrostig och det finns de som kan det där med flyg bättre än jag. Jag har vinkat farväl till fäderneslandet och gör just nu en liten paus i grannlandet Norge. Härifrån reser jag mot Skottland. En resan som enligt biljetten kommer att ta 5 minuter (avgång 17:20 ankomst 17:25). Ibland går det fort att resa.
Glad påsk alla vänner!
Nyheter
Jag har förstått att man kan skräddarsy sitt nyhetsflöde så att man bara får ta del av de nyheter som man är intresserad av. För mig framstår det som helt idiotiskt och något som på sikt skulle kunna orsaka en utarmning av kunskap i allmänhet och allmänbildning i synnerhet. Det är ju det som är styrkan i en dagstidning, att man faktiskt får syn på även det man är måttligt intresserad av, som i mitt fall sportsidorna. Jag kan inte med bästa vilja i världen påstå att jag kan speciellt mycket om sport men jag känner igen vissa namn och har en aning om vad de pysslar med. Detta tack vare min dagstidning som tillhandahåller blandade nyheter från olika kunskaps och intresseområden. Så bara genom att snabbt bläddra igenom tidningen skapar jag mig en ytlig men ändå bild, av en massa olika företeelser i världen. Allt från väder, influensor, krig, sport, ekonomi och skolväsendet. För att inte tala om presidentvalet i USA. Om jag istället hade skräddarsytt nyhetsbevakningen efter vad som verkligen intresserat mig hade min kunskap blivit tämligen begränsad. Jag skulle troligtvis kunna mycket om de senaste böckerna men absolut ingenting alls om sport. Jag tror jag att det är bra för de flesta att ha lite koll på olika saker. Så jag tänker fortsätta att bläddra igenom sport och ekonomisidorna trots att de egentligen inte intresserar mig. Alltid lär man sig något, vem vet en vacker dag kanske jag till och med tycker att de är kul att läsa om börsen.
Ekudden
Våren har gjort halt, jag gissar någonstans längre söderut. För även om blåsippor har siktats i närområdet känns våren tämligen avlägsen. Gråtung himmel och små vita flingor blandat med regnstänk är vad som möter mig utanför porten när jag ger mig ut på spaning efter snödroppar. Snödroppar är ett tåligt släkte som dyker upp i klungor från ingenstans och inte alls verkar bry sig om att det blåser kallt om stjälkarna. Utanför, i trädgården har de funnits ett tag men jag var nyfiken på om jag det fanns några ute på Ekudden. Ekudden hette förr Listudden, och är en del av Flatens naturreservat. På 1860-talet lät bryggaren Neumüller bygga ett ståtligt sommarnöje åt sina döttrar här och här anlade han också en engelsk park. Nu finns inga byggnader kvar men på många ställen kan man se rester av husgrunder och kanske också en och annan spännande växt. Här finns många gamla ekar och jag hade hört att här också ska växa många snödroppar. Jag hittade både husgrunder, gamla ekar och snödroppar så det var väl värt att ge sig ut. Väl hemma belönade jag mig med en kopp varm choklad framför brasan, det var trots allt kanske den bästa delen av utflykten.
Releasefest
Jag bor i ett ovanligt hus på många sätt. Inte nog med att det är över 100 år, det är också befolkat av många alldeles ovanligt trevliga och begåvade människor. Sammansättningen kan vara lite udda. Ett tag var det två präster och två arbetsterapeuter bara i vår port. Vi är faktiskt fortfarande tre arbetsterapeuter i huset och då får man betänka att det bara finns totalt 11000 arbetsterapeuter i hela landet.
Vi har alltid väldigt trevligt när vi träffas vi grannar och alldeles speciellt trevligt var det i lördags då Nettan hade releasefest på Gamla Enskede Bager. Hennes bok Pastor Viveka och tanterna har kommit ut på Bonniers förlag. Den har dessutom fått många fina recensioner så det var verkligen något att fira. Här nedanför kan du se hennes dotter Lovisas film från tillställningen.
