blogginlägg

Ledig

Publicerad av kersko

Jag skrotar runt och tänker på saker jag borde göra, saker jag inte gör, saker jag vill göra, saker jag undviker att göra, saker som, liksom dammtussar, lurar i hörnen. Jag skrotar runt och försöker att inte bli stressad av att dagen går och jag inte gör något. Inga utflykter, inga biobesök, ingen mellandags rea (fast den kan jag verkligen vara utan). Jag känner mig lite lurad av att solen skiner, så att det är väder att promenera i även om blåsten är förfärligt kall. Jag vill ha  snöstorm, störtregn, ruskväder helt enkelt. Jag vill ha en ursäkt för att bara sitta här hemma och inte ta mig ut alls.  
Det är lika svårt att inget göra som att låta bli att handla. Ja jag köper fortfarande massor av saker jag inte behöver trots det allra bästa föresatser att låta bli. Det är ett beroende som skrämmer mig. Jag gör också saker hela tiden trots att jag skriver och tänker att jag bara ska vara. Det är nästan omöjligt att bara vara. Och om jag lyckas en kort stund är det ännu mer omöjligt att inte bli stressad över att jag faktiskt inget gjort. Det är en paradox som det är svårt att ta sig förbi.  Jag klurar på om man kan lägga sig i träning och hur det i så fall skulle se ut. Måste jag åka till annan ort för att ingenting göra. Om man gör det känns det som om uppdraget skulle vara enklare men också lite fusk. För det är ju här hemma i vardagen som det där onyttiga drällandet faktiskt skulle göra en hel massa nytta. 

 

 

Annandag

Publicerad av kersko

Nu har lugnet lägrat sig och vi gör så lite som möjligt. Det är en ynnest att få vara ledig, att ha kylskåpet full med mat och att bara kunna skrota omkring i tillvaron utan krav och måsten. En och annan hundpromenad blir det förstås men annars är det endast lusten som styr. En julklapp fick jag av min närmaste familj trots att vi inte längre ger varandra klappar. Så idag är jag upptagen med att försöka få ihop det, julpusslet. För mig är det en rent meditativ sysselsättning som gör sig extra bra på Annadag Jul. 

Julbord

Publicerad av kersko

Idag var vi på Tyrol (Gröna Lund) och åt julbord med barnen, två kusiner till mannen och deras barn. Vi var sammanlagt 14 stycken varav två veganer (våra döttrar). Jag är ingen stor vän av julbord och hade egentligen inte så stora förväntningar på att det här skulle vara annorlunda. Men det blev en mycket trevlig tillställning. Maten var god och riklig. Som vanligt fanns det sådant som var bättre än annat men på det hela taget var det väldigt gott. Tjejerna fick sin veganska mat serverad vid bordet. Den kom i omgångar med det kalla först och sedan det varma. De var båda mycket nöjda och tyckte att det mesta smakade gott. Vi satt bra och akustiken gjorde att man faktiskt kunde prata med fler än den som satt precis bredvid. Något som uppskattas för när man inte ses så ofta är det mycket som ska avhandlas. Mätta och nöjda hoppade vi över middagen och tog en lugn kväll i soffan.  Fyra arbetsdagar kvar och sedan lite julledig. 

Efterrätts- och gottebord. 

Förkylt

Publicerad av kersko

Förkylt var det här. Efter en minst sagt intensiv vecka med två dagar kvällsjobb och en konsert så gick det inte längre att hålla förkylningen stången. Idag bejakar jag min sjukdom och har tillbringat större delen av den i horisontalläge. Först avslutade jag Mrs Dalloway.  Den tog sig, egentligen skulle jag omedelbart läsa om den men lättsammare litteratur lockade så sen har jag plöjt Arne Dahls  bok Utmarker. Som alltid en spännande fartfylld historia men med lite mer nedtonad samhällskritik än vanligt.  Summa summarum var det precis så svårtuggat som jag behövde idag.  

Funderar över det faktum att vissa böcker tar så lång tid att läsa (Mrs Dalloway 165 sidor) och andra går av bara farten (Utmarker 384 sidor).  Språket i dem är kanske en nyckel och skillnaden i genre, att deckare har ett inbyggt driv i sig, man vill komma vidare se hur det går. Medan böcker som Mrs Dalloway är mer som en planlös promenad där man hamnar än här en där utan någon tydlig riktning och då blir också läsandet lite mer planlöst.  Spännande är det hur som helst att det är så stor skillnad. Nästa bok i högen har en helt annan karaktär. Den får jag skriva om när jag läst ut den. Det är inte den bok som är med på bilden, den får vänta ytterligare en stund på att bli läst. 

Bal

Publicerad av kersko

Vi hamnade på bal på Sjöhistoriska museet. Lång klänning och allt vad som därtill hör. Det blev oväntat trevligt med god mat och fin musik att svänga runt till. Till klänningen passade liksom inte kameraväskan och min lilla kuvertväska rymde knappt mobiltelefonen så bilderna blev inte de bästa men det blev i alla fall några stycken innan batteriet var helt urladdat. Lätt utmattade efter en sådan utsvävning tillbringades söndagen i stillhet.

272-sjohistoriska-2

 

272-sjohistoriska

Underhållning

Publicerad av kersko

I orostider och när kölden blåser kallt runt knuten är det bra att mata folket med kakor. Det kan göra att de håller sig lugna ett tag och slår sig till ro och njuter. Idag har vi fått lite kakor i form av lunch och underhållning. Vi höll oss hyfsat lugna under den tid det begav sig. I alla fall alla vi vuxna, men där var en liten en som hade mycket spring i benen. Hon fastnade på bild men på ett något oklart sätt som jag tyckte var rätt charmigt.  Jonas Franksson, som bland annat var med och gjorde Cp-magasinets, bjöd på underhållande och tänkvärda ord från sin uppväxt och vardag som rörelsehindrad samt ett smakprov från nämnda magasin. Är du nyfiken kan du du se det i SVT öppna arkiv . Sedan spelade Lise& Gertrud och då var det bara att kapitulera och njuta av de där ”kakorna” i fulla drag. 

 

268-tiny

 

Minnesstöd

Publicerad av kersko

I min telefon, som är en smartphone, och som jag har blivit mer beroende av än jag önskar, har jag en app som heter Keep. Här kan jag göra anteckningar om sådant som jag vill komma ihåg. Så istället för att skriva ner på papper kan jag lägga jag noteringarna här. Jag gör det ibland och de blir precis lika obegripliga över tid som alla de där små lapparna, med snabbt nedklottrade noteringar för minnet, som man aldrig hittar när man behöver, men som dyker upp på de mest oväntade ställen en helt annan gång och då med ett budskap som är helt omöjligt att dechiffrera.  Jag hittar en mängd sådana anteckningar här i telefonen. Bristen på rubriker gör att jag famlar i mörker. ”Flen 22.5 tim 21/11”  har jag verkligen skrivit det. Jag har inget som helst minne av det och än mindre vad det betyder.  Eller: ”sitter knyta sko händer reser på tunnelbanan”. Vad tänkte jag egentligen att jag skulle med den anteckningen till? En annan anteckning, endast ett helt obegripligt ord visar sig vara ett Japanskt öl. Så vad lär jag mig av detta? För det första att jag är lika oorganiserad här som i mina anteckningsböcker och minneslappar. Att jag borde skaffa en struktur med tydliga rubriker som kan leda tanken på rätt spår. Å andra sidan har jag klarat mig bra utan de här anteckningarna så jag kanske helt enkelt skulle strunta i att överhuvudtaget skriva ner något och tro att livet tuffar på utan att jag behöver minnas allt.

Stort besök idag vid fågelbordet. Hade inte kameran redo på stativet så det blev en lite oskarpa bild.

hackspett

Populär

Publicerad av kersko

Det är otroligt vilken genomslagskraft Facebook har. När jag gjorde ett inlägg och länkade hit till bloggen så sköt besöksstatistiken genast i höjden på ett helt osannolikt sätt. Nu är inte höga besökssiffror allt här i världen så jag kommer som tidigare att vara sparsam med den typen av länkar. Roligast är det med dig som hittar hit utan att bli dirigerad men alla är såklart välkomna. I kväll har jag suttit på köksbordet och fotograferat. Upptäckte att våra lampor verkligen skulle behöva en rengöring. Men det hann jag inte med ikväll utan det var såklart fotograferandet som stod i fokus. Idag är det Mono Monday på blip och dagens tema för det var Illuminate. Efter en del exponeringar blev det den här bilden jag valde. 

260-lampa