Enskede Fotoklubb

Att utvecklas

Det har skrivits och förklarats på många ställen hur man lär sig nya saker, hur man utvecklas. Som att lära sig fotografera. Först är det svårt, sedan blir alla bilder man tar fantastiska. Efter ett tag tycker man inte att man kan någonting alls och att allt man fotograferar blir skräp. Jag har gått igenom alla de stadierna. Just nu känns det som om jag är tillbaka till stadiet där jag inte tycker att något blir speciellt bra.

Jag har försökt analysera vad det kan handla om och tror att jag saknar ett fokus. Jag känner att jag behöver ha ett mål, en tydlig intention med fotograferandet. Det räcker inte med att ta en bild om dagen jag behöver ha en tydligare riktning.

Som när jag väl hittat idén till vår senaste fotouppgift i Bildspråksgruppen. Då var det så roligt att ge sig ut och hitta bilden som sedan byggdes ihop till det som blev resultatet. Uppgiften var att fotografera i Chema Madoz anda. Som ni ser om ni följer länken var det en inte alldeles lätt uppgift.
Nu har jag beställt boken The Photographers playbook efter tips från en fotokompis. Jag hoppas och tror att den kan ge lite matnyttig inspiration.

Här nedan ser ni mina två bilder på Chema Madozuppgiften.

Bilder

Som du kanske minns har jag i år bestämt mig för att vara med och tävla i min fotoklubbs klubbmästerskap. Man får lämna in tre bilder och sedan hoppas att man valt rätt. Juryn ska anta (välja ut) en fjärdedel av de inlämnade bilderna i varje etapp, dock minst tre (3), utan inbördes rangordning. Av 133 inlämnade bilder blev 31 antagna och en av dem var en av mina inlämnade bilder.

Här är de tre bilder som jag lämnade in till tävlingen.

Den som blev uttagen är bilden i mitten. Bilden är tagen på Skogskyrkogården. Den översta bilden på lotusblomman är från resan till Franska Polynesien förra året. Och den understa bilden är tagen på torpet, när sädesärlan sitter på härbretaket.

Ljus

Ljus var temat för bildspråksgruppens oktobermöte. Vi hade alla fotograferat två bilder på temat som vi nu ägnade kvällen åt att analysera och diskutera. Det är spännande hur olika man kan se på en bild och hur man kan hjälpa varandra att få syn på sådant man inte la märke till när man satt ensam på sin kammare och tittade. De flesta bilder växer när man ägnar dem lite omtanke i form av en ärlig och uppriktig analys. Det blev en lärorik kväll med både allvar och skratt.

Klicka på bilderna så blir de större.

Energi

Det finns sysselsättningar som ger mer energi än de tar. För ett antal år sedan startade jag en teknikgrupp för tjejer i fotoklubben jag är med i. Herrarna gnisslade en smula men vi körde på i alla fall. Under åren har vi lärt oss ett och annat både om fotografering och efterbehandling, vi har haft bildprat och gjort fotoutflykter och framför allt har vi haft kul och skrattat mycket tillsammans. Det är prestigelöst och vi lär av varandra. Igår hade vi möte, på agendan stod bland annat att göra en poster som ska presentera gruppen och som ska sättas upp på fotomässan senare i höst.  Vi hade en ide om vad vi skulle göra men som så ofta är det en sak att spåna fram en ide och en annan när det ska realiseras. Det blev helt enkelt inte alls bra. Efter mycket plåtande och många skratt fick vi i alla fall till en poster som inte alls var lik vår första ide.

Här är några bilder från arbetet mot färdig produkt.
Av förklarliga själ är det inte jag som är fotografen den här gången. Bilderna är tagna av Monica Kindbladh, Marie Håkansson och Barbro Julstad. Vill ni se det färdiga resultatet får ni ta er till Fotomässan som går av stapeln 10- 12 november på Älvsjömässan.

teknik-for-tjejer

tjejgrupp

Nu blåser det igen

Det har blåst en hel del på sistone. Tursamt nog har vinden blivit ljummare, förändringens vind är inte alltid av ondo. Jag tror att min självkänsla har vuxit flera meter, en inte helt oangenäm känsla. Nu har jag tagit ett kliv, ett nytt steg. Men mer blir det inte om detta idag. Efter dagens trevliga fototur i Hammarby sjöstad och mer tanke på morgondagens kvällsäventyr ska jag nu försöka få lite skönhetssömn.  Sov gott alla människobarn.

 

Stockholm

Teknikgrupp för tjejer

Idag  var det dags för träff igen med fotoklubbens teknikgrupp för tjejer.  Vi utforskar bländartalets påverkan på bildresultatet. Uppgiften till den här gången var att ta sitt 50 mm objektiv (eller så nära man kunde kommaom man inte har ett 50mm). Ta tre bilder på samma motiv (en blomma eller en sak, tänk stilleben) och  ändra bländare mellan varje bild. En bild med lågt bländartal, ett med mittemellan och ett med högt. Använd gärna stativ.
Så här blev mina bilder som råkade bli 4 st istället för 3. Kan du se vad det blir för skillnad mellan att ha en stor bländare eller att ha en liten.  I det här fallet har jag använt bländare 3, 5, 8 och 10.

Körhelg och fotoklubb

I helgen var jag på körhelg. Det innebär att kören åker iväg och sedan helt hänger sig åt att sjunga, äta god mat och ha trevligt tillsammans.  Trevligt har vi hela tiden, äter gör vi mycket och gott men framför allt så sjunger vi. Det är förvånande hur koncentrations-krävande det är att sjunga. Man skulle kunna tro att det bara är att följa noterna och så ordnar det sig. Men det är hårt arbete att få de där noterna på notbladet att omvandlas till toner som harmonierar med varandra. När de andra stämmorna klämmer i då gäller det att hålla på sitt och inte tappa taget om sina toner och glida med de andra. Ibland blir man förvånad, en svår stämma kan gå hur bra som helst medan något som verkar väldigt lätt ut kan få en ur balans. Vi experimenterade en del och gjorde flera roliga övningar. Bland annat en där flyttade oss ut från vår bekvämlighetszon. Vi brukar oftast stå tillsammans vi som sjunger samma stämma. Då får man hjälp och stöd av varandra. Men nu provade vi med att istället ställa oss i små grupper med en från varje stämma. På något underligt vis var det nästan lättare att då hitta rätt och att hålla sin stämma. Kanske för att man så tydligt hörde sig själv.
Ända sedan jag kom hem, lätt utmattad i söndags eftermiddag, har de olika melodierna snurrat runt i huvudet. Det är spännande att de jobbar där inne alldeles av sig själva och plötsligt dyker upp som en melodislinga jag inte ens visste att jag kunde.

Sen igår var det månadsmöte i fotoklubben vilket bland annat innebar juryredovisning av klubbmästerskapets etapp 1 (det är sammanlagt 4 etapper).  Jag hade nästan bestämt mig för att inte vara med i år men så kunde jag inte låta bli att skicka in några bilder, tre närmare bestämt.  Det var max antalet för den här etappen. Några medlemmar från fotoklubben Avtrycket var jury och jag kan inte säga annat än att de gjorde ett bra jobb för jag fick 2 av mina 3 bilder antagna.  Du kan se alla tre här nedanför. Kan du gissa vilka det var som juryn gillade?

Efter alla dessa sociala aktiviteter är det skönt med en hemmakväll i lugn och ro. Det är trevligt med social samvaro men för att riktigt klara av att uppskatta det behöver, i alla fall jag, vara ensam lite också.

Cirkel

 

Hch

Dröm

 

 

Att bildbehandla eller inte det är frågan

Igår på fotoklubbsmötet var det många bilder som visades. Vi fick se både nytagna bilder och bilder som var tagna för så där fyrtio år sedan med analog kamera. Men det som nästan alla bilder hade gemensamt var att de var bildbehandlade på något sätt. En del i framkallningsbadet andra på datorn, en del var resultatet av att man lagt ihop två bilder. Ibland digitalt, ibland analogt.
Jag lärde mig att man kan använda sig av små extraprogram för behandling av bilderna digitalt, ett så kallat plugin. Där kan man få hjälp med att åstadkomma olika effekter på sin bild. Effekter som kanske hade varit i princip omöjliga att få fram på annat sätt.

Då började jag fundera på om jag tycker att det är ok. Och kan inte riktigt bestämma mig för var jag tycker. Manipulerat bilder ha man gjort lika länge som fotografiet funnits. På den analoga tiden kunde man påverka sin bild på en mängd olika sätt. Allt från att välja vilken typ av film man satte in i kameran till hur man framkallade negativet. Idag gör man ju i princip samma sak, men i datorn och det måste väl vara ok. Det var när man kommer till färdiga filter som man bara applicerar på sin bild med ett klick som jag började dra öronen åt mig. Att göra så kan ju innebära att min bild får precis det där uttrycket och förmedlar just den känslan som jag hade tänkt att den skulle göra. Men det blir inte mitt hantverk, det blir någon annans. Det är i alla fall min spontana känsla. Att om man nu ska bildbehandla så ska det vara en ansträngning, något som man själv adderar till bilden i kraft av egen kunskap och skicklighet inte bara ett klick. Jag fick samma känsla när det handlar om detta som jag fick när jag fick klart för mig att naturfotograferna lockar till sig djuren genom att utfodra dem och att de sitter i gömslen för att komma nära. Det är inte alls så som jag trodde, att man strosar runt i naturen och plötsligt stöter på en björn som man fotograferar. Jag kan inte hjälpa att jag kände mig lurad när jag fick det klart för mig. Det känns som om de fuskar, i alla fall lite grann. Jag är nog en sådan sort som premierar ansträngningen och tycker att bildens värde höjs om jag vet att fotografen har stretat upp för berget eller trotsat stormen för att ta bilden.

Nu kunde jag trots detta inte låta bli att ladda hem och prova ett plugin. Så de här svartvita bilderna från min snöiga promenad hem över Skanstullsbron idag är i stor sett inget annat än fusk som var lätt och roligt att göra.

Plugin svart vitt-2

Plugin svart vitt

Sjuk

Svårt det här att ligga stilla och vila.  Men orken tryter och febern gör att utflykterna från sängen blir korta. Jag har i alla fall orkat vika några origamifåglar för att kunna fotografera månadens utmaning där temat är vikt.  Och när jag ändå var i farten tog jag några bilder. Men det är på gränsen för vad jag mäktar med.  Som vanligt blir bilden bättre om man klickar på den.

Vikt