Det är helt otroligt men idag har jag skördat den sista kålen ute i trädgårdslandet. Den har både frusit och tinat i omgångar men är fortfarande grön och spänstig. För några dagar sedan skördade jag purjolök också den grön och fin. Det finns det faktiskt några kvar att skörda vid ett senare tillfälle. Både kål och purjolök såddes i början av förra året så nu är det snart dags att så igen.
Odla
Sommar
Även det här året kom en sommar. En sommar som vi kommer att tillbringa på torpet. Efter en vår och försommar med vatten som luktade ruttna ägg och ett avlopp som inte fungerade är nu ordningen återställd. Ingen underlig doft på vattnet och ett fungerande och av kommunen godkänt avlopp ligger nu nedgrävt utanför huset. Att vi också har ett helt nyrenoverat badrum gör inte det hela sämre.
Avloppsjobbet lämnade oss med en stor söderlutande lerig yta där jag tänker anlägga en köksträdgård. Jag odlar redan nu till husbehov men det är odlingar som slumpvis och tämligen oorganiserat vuxit fram på lite olika ställen på tomten. Nu tänkte jag samla allt på ett ställe och försöka få det lite mer genomtänkt och organiserat.
Så är tanken. Så varje dag sitter jag en stund på trappan till trädgårdsboden och tittar ut över leran och försöker föreställa mig hur det skulle kunna bli. Det enda jag än så länge riktigt klarar av att visualisera är den syrenhäck som ska avskärma trädgården mot vägen. Sen är det stopp. Min fantasi och kunskap räcker inte längre. Men jag hoppas att om jag bara ger det lite tid och kanske också tänker igenom vad det är som jag faktiskt vill odla så kommer det att komma en tanke, en vision som jag kan bygga vidare på. Tills dess sitter jag där på trappan och mår gott i sommaren.
Rörelse
En långsam rörelse från frö till planta. Idag var det tid för omplantering. Mjölkkartongerna kommer väl till pass, tomater gillar djup.
I trädgårdslandet
I trädgårdslandet växer det så att det knakar. I alla fall i delar av det. Ser fram emot sockerärtor, butternutpumpa, fänkål och vattenmelon. I natt ska det regna så jag slipper vattna det är extra bra på alla sätt. Idag skördar vi sallad, ruccola och senap.
Växtkraft
Förra året odlade jag en miniaubergine, en liten fin som trivdes bra i sin kruka och inte blev större än ca 30 cm. Jag hade köpt frön som jag planterade. De grodde bra så pass bra att jag kunde ge bort några plantor. Den jag behöll belönade mig med ett antal fina små auberginer. Kruxet var att jag inte visste hur stora de skulle bli och när det var dags att skörda. Jag väntade därför lite för länge med skördandet och auberginen hann bli full av frön. Frön som jag la i en burk och sedan glömde bort. När det nu i år var dags för vårens frösådder påminde dottern mig om de där fröna. Jag hittade burken, det var väldigt många frön i den. Jag tänkte att det är nog ingen vidare grobarhet i dem så istället för att bara ta några stycken i varje kruka hällde jag ner samtliga frön i fyra krukor. Jag hade helt fel, det var utmärkt grobarhet i fröna, en otrolig växtkraft, jag tror att varenda ett har grott. Det är som en liten skog av späda aubergineplantor som längtar efter att få bli omplanterade. Idag tog jag mig an en av krukorna och satte ca 20 stycken små auberginer i nya krukor men var ändå tvungen att slänga massor, vilket bär mig emot men både jord och krukor tog slut. För att inte tala om platsen. det finns inte rum för så många plantor här hemma hos mig. Just nu står de ute i farstun och väntar på nya hem. Några av dem är borttingade men lång ifrån alla. Så har du vägarna förbi Enskede och är sugen på en miniaubergin så får du gärna komma in och hämta med dig en hem.
För övrigt verkar allt gro här hemma även om det inte är dags för omplantering riktigt ännu.
Mycket sen sensommar
Det är bara sex grader när jag går på morgonpromenad med hunden. Så när jag cyklar till jobbet tar jag handskarna på. Senare på dagen värmer solen och det är nästan sommar igen fast man i skuggan kan man ana den där skärpan i luften som hör hösten till. Det är lite vemodigt. Men som en kompensation mognar tomaterna utanför porten.
Tillbaka på topet
Efter Skottlandsresan har jag nu landat. Det vill säga jag är tillbaka på torpet. Idag har Sörmland ( i alla fall den del där jag är) visat sig från sin allra bästa sida. Det har inte bara bjudits på sol och ett visst mått av värme utan också en backe full av kantareller och ett trädgårdsland fyllt av morötter, sockerärtor, sallad och pyttesmå väldigt goda sommarsquash. Och som om det inte skulle vara nog växer det blåbär i överflöd precis utanför knuten. Idag blev det en riktig gourmetmiddag i trädgårdsmöbeln med utsikt över sjö och hagar.
Att odla
Jag är ingen trädgårdsmästare, faktiskt inte ens en hängiven amatörodlare. Jag tycker om att peta ner frön i jorden och jag tycker om när det växer, men framför allt tycker jag om att skörda. Det där pysslandet där emellan är inte riktigt min grej. Därför har pallkragarna varit så fantastiska. Med minimal ansträngning blir det maximal skörd. Efter tre fantastiska odlingssäsonger i pallkrage blir jag lite övermodig och nöjer mig inte med att peta ner de där fröna direkt i jorden. Nej nu förgror jag i köksfönstret. Där växer tomater, fänkål, persilja, aubergine och pak choi i väntan på lite varmare väder.
Förra året satte jag zuccinin alldeles för sent så som motvikt förgrodde jag dem i år, alldeles för tidigt, nu tar de över trapphuset och håller redan på att gå i blom. Hur jag ska lyckas trassla ut dem från varandra och få med dem till torpet har jag ännu inte funderat ut.
Så idag när jag kikade på de som står i köksfönstret, persiljan, pak choi, aubergine och fänkål, jag har fått för mig att man måste titta till dem lite, så upptäcker jag till min fasa att de allihop fått löss. Inte vanliga gröna utan en äcklig brun lite större variant. Det är det här jag inte tycker om med att odla. Jag tar i alla fall tag i det hela och tvättar av varje litet blad. Sköljer bort alla synliga löss och duschar sedan varje planta med såpvatten. Känner mig duglig och lite som en riktig odlare efteråt. Alldeles för tidigt visar det sig, för när jag några timmar senare tittar till dem sitter där ett gäng nya löss. Nästa år ska jag nöja mig med att peta ner fröna direkt i jorden.
