Reflektion

Dagens fundering:

Publicerad 29 oktober, 2015 av kersko

Om kroppen är ett skal och jag som en eremitkräfta som tillfälligt vistas i skalet. Hur ska jag då hantera känslor som rör skalet. Om mina ben gör ont är det då inte mina känslor utan benens. Kan jag säga att jag mår fantastiskt även om kroppen inte gör det. Om jag inte är min kropp vad är jag då? Är jag inte både kropp och själ och är inte det ena beroende av det andra i någon sorts växelverkan. Jag ska se hela barnet men bara delar av mig själv. Vissa saker på den här kursen är lite svårare att ta till sig än andra.
*
Jag har hittat min oas i staden. Inte helt oväntat är det Det Kunglige Bibliotek. Där förenas både böcker och fotografi så det är kanske inte så konstigt att jag genast trivdes där. Idag besökte jag en fotoutställning ” A world I can believe in” med Joakim Eskildsens bilder. En spännande utställning på flera sätt. Där visades bilderna men också själva processen att göra en bok av dem. Sedan blev jag sittande på det trevliga fiket där de serverar både mat och kaffe till en rimlig penning. En bra avslutning på dagen.

Tystnad

Publicerad 20 oktober, 2015 av kersko

Alldeles ensam hemma. Hunden är utlånad på obestämd tid. Mannen och dottern ute och reser. Här är bara jag och tystnaden. Det är underligt att det kan vara så tyst. Fast jag bor i stan i ett flerfamiljshus så är det alldeles, alldeles tyst. Det är ganska lyhört där jag bor men antingen är grannarna borta eller så sover de, de hörs i alla fall inte.
Det är som att sväva att befinna sig i tystnaden, som att vara under vatten. Jag hör mina egna ljud så mycket högre än jag brukar. Hjärtat slår och andetagen blir som en puls, en rytm som leder in mig i ett behagligt meditativt lugn. Jag tror att jag skulle kunna sitta här i evighet och bara umgås med tystnaden.

Lukt

Publicerad 11 oktober, 2015 av kersko

Det är en krispig morgon med temperatur runt noll och en sol på väg upp över horisonten. Rimfrosten ligger som ett vackert täcke över gräsmattorna. Luften är klar och luktar rök. Just då i den stunden inser jag att det är inte bara det fysiska landskapet som förändrats genom åren utan även hur det doftar i vår närhet. I början på 1900-talet när huset jag bor i byggdes hade man kamin i hallen och kakelung i rummet som värmde upp lägenheten. Vedspis hade man också förstås och i källaren fanns ett förråd där man förvarade kol och ved. Det måste ha märkts i luften att man eldade med kol och ved, det måste helt enkelt luktat mer och annorlunda än det gör idag. Jag undra hur mycket och hur det egentligen påverkade. Med de tankarna går jag vidare i den vackra morgonen och tänker att om detta måste jag prata med de som kan minnas.

Ordning

Publicerad 10 oktober, 2015 av kersko

Mörkret sänker sig utanför och gör att det inte längre syns så tydligt att här verkligen skulle behöva städas. När jag är frisk och jobbar hinner jag inte se behovet och nu när jag är sjuk och hemma orkar jag inte göra något åt det. Jag kanske skulle göra någon slags plan. Att städa ett rum om dagen, då skulle det aldrig hinna blir riktigt så här illa och det skulle dessutom gå förhållandevis fort. Men först måste jag nog ta alla rum för att nå upp till någon slag lägsta standard. Just nu känns det som om det skulle vara riktigt härligt med en rejäl storstädning, något att se fram emot. Ungefär som att krypa ner mellan nytvättade lakan som hängt ute och torkat.
Jag har också kommit till ett stadium då jag vill rensa ut, plocka bort och skala av. Göra plats för tomrum och stillhet. Jag ser att ni som känner mig lite bättre ler, för jag är inte precis bäst på att plocka undan och hålla ordning. Jag tycker att jag försöker men det bildas ändå högar lite överallt. Jag förstår inte hur ni ordningsamma bär er åt för att hålla den där ordningen. Undrar om det finns kurser i sånt, det vore annars en nisch för de kunniga. ABF kurs i ordning och struktur, kan det vara något. Kanske är det för sent att lära gamla hundar hålla ordning, jag får helt enkelt skärpa mig och göra så gott det går.

Välstädad veranda, Nijoslottet Kyoto

Torpliv

Publicerad 30 juni, 2015 av kersko

Ensam på torpet, det är både arbetsamt och befriande. De första dagarna går åt till att bemästra jante. Mestadels genom att göra alla de där måstena som jag bär med mig. Jag arbetar med kroppen och gör goda dagsverken med lien. Det är något vilsamt när jag får in rytmen med lien.
Först på fjärde dagen kan jag börja tänka, först på fjärde dagen är det jag som bestämmer. Jag är förvånad över att det tar så lång tid att återerövra långsamheten, tankarna, sommarens små mirakel och den nära horisonten. Sitter länge på gräset på spaning efter var den lilla fågeln (som jag gissar är en grå flugsnappare) har sitt bo. Han är listigare och mer uthållig än jag är så jag vet fortfarande inte blev bara lite fuktig i baken. Själv boar jag på torptrappan eller i schersminbusken. Synlig för alla som kommer förbi.
Där på torptrappan tar jag paus och läser om människors vidrigheter i Majgull Axelssons bok ”Jag heter inte Miriam”. Förundras över att jag är en fri människa som kan sitta här på torptrappan mätt i magen bland fågelkvitter och humlesurr. Det finns så mycket i livet och i sommaren att ta tillvara.

Försvunnen

Publicerad 18 april, 2015 av kersko

Meningen är att jag ska på after work med mina arbetskamrater. Efter det ska jag äta middag med vänner. Eftersom jag har gott om tid blir jag sen. Jag kan behöva en meditativ stund för mig själv och beslutar mig för att resan in till stan får bli den stunden. Alltså lämnar jag bok och hörlurar hemma. Tar med ett paraply och cyklar till tunnelbanan. Mitt undermedvetande har jobbat för den där meditativa stunden inser jag när jag sitter på tunnelbanan och upptäcker att jag inte har telefonen med mig. Följaktligen har jag inte heller någon klocka eftersom jag endast använder mobilens. Det känns lite naket men jag fixar det lätt, jag vet att jag är sen och jag vet vart jag ska, så jag behöver egentligen ingen telefon. Kliver in på puben. Där är fullt med folk men ingen jag känner. Jag har ingen aning om vart mina arbetskamrater tagit vägen och inte kan jag få reda på det heller. Jag vet bara att här är de inte. Beslutar mig för att sätta mig ute i solen och skriva lite. Hittar sol men ingen penna. Nu är det meditativt och ensamt så det räcker. Får en penna av en trevlig expedit i tobaksaffären. Solen har gått i moln. Går istället för att inhandla boken vi i min läsecirkel ska läsa till nästa gång. Bokhandeln är stäng för renovering. Jag är försvunnen och vet inte vad klockan är men jag vet i alla fall var jag ska äta middag.

Om du klickar på bilden blir den skarpare och bättre på alla sätt (nästan).

Långsamheten lov

Publicerad 21 mars, 2015 av kersko

Du som följer mig vet kanske vid det här laget att jag yogar minst två gånger i veckan. Den yoga jag oftast praktiserar heter Virjayoga och är en dynamisk yogaform med fokus på biomekanik. Virja betyder kraft, energi och entusiasm. Varje yogklass innehåller, förutom de fysiska övningarna alltid ett litet filosofiskt tema. Gårdagens klass var inget undantag. Marianne påminde oss om reflexion, begrundan som inte alltid får så stor plats i vår stressade tillvaro, och så läste några rader ur boken ”Långsamhetens lov”.
Boken som skrevs av Owe Wikström, präst, författare och professor i religionspsykologi, gavs ut 2001 och blev en stor succé. Jag hade glömt bort den. Prydligt instoppad på hyllan med böcker som jag tycker extra mycket om har den trillat ur mitt medvetande. När jag kommer hem tar jag fram den och bläddrar mellan de olika avsnitten. Fångar upp en mening här och en annan där. ”Tankar kommer alltid att ta tid” skriver han och att det är viktigt att ”värna sin rätt att inte vara nyttig”. Jag tänker på det en stund i förhållande till de prestationsmått jag, på mitt arbete, är satt att utföra. Tankar tar tid, det är en sanning som tål att upprepas. Tankar kan också behöva lite stillhet för att födas. Antingen det eller också får de näring av en dialog med någon annan, vilket också kräver tid.

Jag märker att jag, precis som jag förmodar de flesta av oss, inte går opåverkad av tempot runt omkring mig. Jag går fort, äter fort, pratar fort och ibland har jag svårt att hålla fokus. Jag hoppar mellan aktiviteter och blir lite rastlös om saker tar för lång tid.
Så välgörande det är att då träffa vänner, så som jag gjorde igår efter mitt yogapass. Vänner där samtalet långsamt slingrar sig fram. Där tanken landar alltmedan eftermiddagen långsamt gör sitt intåg. Jag säger som Owe Wikström ”Långsamhetens kultur bör återerövras”.

Och så blev det kväll den här vårdagjämningen och snön föll över Enskede och gjorde världen vit, tyst och lite lite långsammare.

Att upptäcka det som redan finns

Publicerad 15 mars, 2015 av kersko

Den tiden är förbi då det fanns vita fläckar på kartan och man kunde ge sig iväg och upptäcka världen. Men världen finns ju även i det lilla och man kan faktiskt upptäcka redan upptäckta saker. De kan ju vara helt nya för mig och därför ha något av det där oförstörda skimret över sig.
Att allting redan finns blev jag varse när jag läste Christinas blogg och där fick veta att det jag trodde var klotter, sådant jag gör när jag sitter och lyssnar på våra enhetsmöten tex eller pratar i telefonen, det har ett namn. Det heter Zentangle och kan fulländas intill perfektion. Zen står, som jag förstår det, för den meditativa delen i aktiviteten. Tangle betyder härva eller oreda på engelska och för den som vill veta mer finns det en hemsida Zentangle.
Annars har det varit en dag med fler vårtecken, tussilagon gör sin entré och det blir ljusare för var dag. Imorgon är det redan måndag.

Frihet

Publicerad 13 mars, 2015 av kersko

Det är en otrolig frihetskänsla att befinna sig mellan två platser. Jag kan känna mig försvunnen och den känslan gör mig lätt, nästan svävande. Ibland när jag är på väg tänker jag att jag struntar i att komma fram. Jag kliver av mitt liv just här och fortsätter någon annanstans. Bara tanken på att det är möjligt gör livet lite lättare att leva.

Frihet kan man känna i det blå ljuset i Burghead Bay, Findhorn. I sommar tror jag att jag ska kliva av ett tag och ta mig en tur just dit.

Funderingar i farten + en och annan bild