Böcker

Förkylt

Förkylt var det här. Efter en minst sagt intensiv vecka med två dagar kvällsjobb och en konsert så gick det inte längre att hålla förkylningen stången. Idag bejakar jag min sjukdom och har tillbringat större delen av den i horisontalläge. Först avslutade jag Mrs Dalloway.  Den tog sig, egentligen skulle jag omedelbart läsa om den men lättsammare litteratur lockade så sen har jag plöjt Arne Dahls  bok Utmarker. Som alltid en spännande fartfylld historia men med lite mer nedtonad samhällskritik än vanligt.  Summa summarum var det precis så svårtuggat som jag behövde idag.  

Funderar över det faktum att vissa böcker tar så lång tid att läsa (Mrs Dalloway 165 sidor) och andra går av bara farten (Utmarker 384 sidor).  Språket i dem är kanske en nyckel och skillnaden i genre, att deckare har ett inbyggt driv i sig, man vill komma vidare se hur det går. Medan böcker som Mrs Dalloway är mer som en planlös promenad där man hamnar än här en där utan någon tydlig riktning och då blir också läsandet lite mer planlöst.  Spännande är det hur som helst att det är så stor skillnad. Nästa bok i högen har en helt annan karaktär. Den får jag skriva om när jag läst ut den. Det är inte den bok som är med på bilden, den får vänta ytterligare en stund på att bli läst. 

Stockholms stadsbibliotek

Besökte Stockholms stadsbibliotek idag för att lämna tillbaka två av de tre böcker jag lånade för snart två veckor sedan. De var två små och ganska tunna böcker men med stort innehåll. Lizzie Doron har skrivit  ”Varför kom du inte före kriget” och ”Min mors tystnad” . Båda böckerna är självbiografiska och undersöker Lizzies uppväxt i Tel Aviv under 1960-talet, i polska kvarter där hyresgästerna talar jiddisch och har fångnummer tatuerade på armarna.

Stockholms stadsbibliotek (det som är ritat av Gunnar Asplund, han som också var med och skapade Skogskyrkogården) ligger nära mitt jobb så därför gick jag dit istället för att gå till mitt lokala bibliotek. Jag passade på att ta några bilder när jag ändå var där, klättrade upp en våning i kupolen för att få bättre överblick och kanske lite bättre bilder också. Då gick brandlarmet, det blev ett fasligt oväsen som inte undgick någon. Folk välde ut från salarna intill och ner för trappan. Ingen panik utan alla gick i god ordning ner och ut. Efter bara några minuter kom brandkåren med tre bilar och ett helt gäng brandmän. Några poliser dök också upp. En rökdykare gick förbi mig med sina tuber på ryggen och fick mig att tänka på den anspänning det måste vara varje gång de åker på en utryckning. Någon eld eller rök syntes inte till men efter en stund fick vi veta att biblioteket inte skulle öppna mer idag. Då knallade jag till tunnelbanan och åkte hem. Det goda detta förde med sig var att jag inte hann med att låna några nya böcker. För nyss hemkommen från bokmässan i Göteborg är det inte så att jag saknar något att läsa det är snarare så att det kan vara svårt att välja.

203-bibliotek

 

203-b-brandman

Förvåning

Ibland förstår jag mig inte på  mig själv. Varför lånar jag tre böcker på biblioteket när jag är där för att lämna tillbaka böcker inte låna. Det ligger säkert femtio böcker på kö här hemma och väntar på att bli lästa så jag behöver verkligen inte fler, men ändå slank de med hem på något obegripligt sätt. Patologisk läsare brukar jag säga att jag är jag kanske ska ändra det till patologisk lånare.

193-biblioteket

Sagoböcker och högläsning

Hamnade med ett korsord där många frågor var om Lennart Hellsing. Det föranledde mig att kika lite bland de barnböcker som står i bokhyllan. De flesta av barnböckerna har vi ställt upp på vinden men några speciella favoriter står här nere i arbetsrummet. Jag kanske ska säga från början att jag älskar goda berättelser och sagor inte minst. Av min farmor fick jag ärva alla hennes ”Bland tomtar och troll”. Där finns ett ganska slitet exemplar av den allra första som gavs ut 1907.  Nu har jag ca 60 stycken varav en del är riktigt gamla. I hyllan står också ett välläst exemplar av Pelle snygg och barnen i Snaskeby ritat och berättat av Ottilia Adelborg den gavs ut första gången 1896 men mitt exemplar är från 1931 och har varit min pappas. Barnböcker-2

När barnen var små läste jag mycket för dem, ja jag fortsatte faktiskt läsa högt långt efter att de egentligen blivit för stora. Men då var det lite vuxnare böcker som gällde, Sagan om ringen och Bilbo av Tolkien och de fem fantasyböckerna om Övärlden av Ursula K. Le Guin. Hennes beskrivningar av de olika personerna och att hon tar med sociala aspekter gör att man verkligen sugs in i historierna. De blir på riktigt, inget är bara svart eller vitt, den värld hon målar upp är mer komplex än så. I sin böcker har hon utforskat en mängd olika teman som taoistiska, feministiska, psykologiska och sociala. Det är böcker med djup som man kan återvända till.  Hon är dessutom känd för sin fina språkbehandling.

Jag har också läst högt för min man. Jag tror att
Fältskärnsberättelser av Zacharias Topelius var först ut. Nu har vi tappat bort det, lite trist för det är en trevlig sysselsättning men man får inte vara för trött, varken den som läser eller den som lyssnar. Och det var kanske det vi var och därför vi kom av oss. Jag kan sakna det och jag kan sakna alla barnböcker. Då när barnen var små hade jag full koll både på nya och gamla barnböcker men nu har jag tappat greppet. Men det händer, sällan men ändå , att jag köper en barnbok till mig själv. Sist var det inte en barnbok men en tonårsbilderbok, om man ska tro texten på bokens baksida. Tonåring är alla som är, har varit eller snart blir mellan 13 och 19. Boken heter Welams vädermödor och är skriven av Lennart Hellsing. På bokmässan fick jag den signerad av författaren själv.

 

 

Fotobok

Några medlemmar i den naturfotogrupp som jag är med i har gjort en bok. Om du följer länken kan du se resultatet. Den är förstås mycket bättre när man har den i handen och bläddrar i den. Men för dig som inte kommer att få en och för dig som vill tjuvkika lite (mamma, Liselotte och Carin). Vänta inte på att den ska ladda första sidan utan stega iväg med hjälp av pilarna på en gång. Mina bilder finns längst bak i boken.

öja 2

Refugium

Jag har i min ägo en bok som heter Refugium. Den är skriven av Ingela Bendt och handlar om Hans Drost trädgårds-filosof och landskapsarkitekt.
Om refugium säger han:

Refugium betyder tillflyktsort.
En plats dit man drar sig tillbaka för att få vara ifred.
En skyddad zon. Ett ostört rum.
Refugium är en intim plats som kan föda samtal och tankar.
Det är som en förnimmelse av något man inte vet.

Det är som musik de där orden, en förnimmelse av något man inte vet. Jag blir varm och glad av tanken och börjar fundera över hur mitt Refugium ser ut.
Jag tror att jag ibland bär mitt refugium med mig. Att jag kan hitta den där ostördheten och reflektionen i mig själv. Men oftast kan jag behöva en plats. En plats att återvända till, en plats att hämta kraft från, en plats som tillåter att jag arbetar med det som inte syns, de stora frågorna om tillvaron och livet.  Som på torpet tänker jag, som på torpet.

Ormbunke

Det var Slottsträdgårdsmästaren som tipsade mig om boken och vill man läsa lite om den så kan man göra det här.

Bokmässan 2015

Bokmässan är ett årligt återkommande evenemang. Jag har tappat räkningen på hur många gånger jag varit där men det är alltid lika trevligt och inspirerande.  Roligast är när vi halkar in på saker som vi inte riktigt tänkt, samtal som överraskar och berikar. Som i år när vi hamnade på ett samtal om att översätta lyrik med Bob Hansson och hans kinesiska översättare.  Fantastiskt att höra när de växelläste en av Bobs dikter, först på svenska sedan på kinesiska. Eller när vi lyssnade på när Roland Paulsen berättade om sin bok Vi bara lyder : en berättelse om Arbetsförmedlingen.
Vi hörde också Martin Schibbye berätta om Blank Spot Projekt, medborgarfinansierad utrikesjournalistik.  Ja man lär sig alltid nya saker på bokmässan.
Dessutom var vi på bokrelease. Maria Ehrings bok A State of Grace – Human Rights and Human Obligations”; en vacker bok som påminner oss om våra mänskliga rättigheter, men som också tar upp att vi för varje rättighet också har en skyldighet. Och så besökte vi förstås vår favoritförläggare Elisabeth Grate.

 
Bokmässan-3Bokmässan-4

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Bokmässan-2

 

Bokmässan

 

 

Torpliv

Ensam på torpet, det är både arbetsamt och befriande. De första dagarna går åt till att bemästra jante. Mestadels genom att göra alla de där måstena som jag bär med mig. Jag arbetar med kroppen och gör goda dagsverken med lien. Det är något vilsamt när jag får in rytmen med lien.
Först på fjärde dagen kan jag börja tänka, först på fjärde dagen är det jag som bestämmer. Jag är förvånad över att det tar så lång tid att återerövra långsamheten, tankarna, sommarens små mirakel och den nära horisonten. Sitter länge på gräset på spaning efter var den lilla fågeln (som jag gissar är en grå flugsnappare) har sitt bo. Han är listigare och mer uthållig än jag är så jag vet fortfarande inte  blev bara lite fuktig i baken. Själv boar jag på torptrappan eller i schersminbusken. Synlig för alla som kommer förbi.
Där på torptrappan tar jag paus och läser om människors vidrigheter i Majgull Axelssons bok ”Jag heter inte Miriam”.  Förundras över att jag är en fri människa som kan sitta här på torptrappan mätt i magen bland fågelkvitter och humlesurr. Det finns så mycket  i livet och i sommaren att ta tillvara.

Shersmin (1 av 3)

Shersmin (2 av 3)

Shersmin (3 av 3)

Plantera träd

Vi har ett körsbärsträd på gården som jag och en granne inhandlade och planterade för ett antal år sedan. Jag tror aldrig jag sett det blomma så vackert som i år. Det är stort på något sätt det där att ha planterat ett träd. Även om ingen annan vet att jag var delaktig i det så känns det i alla fall lite märkvärdigt. När jag tänker efter har jag planterat ett antal träd, alla fruktträd men nu är jag sugen på en japansk lönn måste bara hitta ett bra ställe för den.
Lästips på ämnet: Mannen som planterade träd av Jean Giono. En av mina pärlor från favoritförlaget Elisabeth Grate bokförlag.

Körsbärsblom (4 av 6)