Blogg

Lite av varje

Publicerad av kersko

Vad glad jag blir att fler än jag har funderat på frågor om ensamhet, att det är fler än jag som behöver vara ensamma. Jag tror att det kan vara så som Znogge skrev i sin kommentar, att vi som i arbetet har många möten med andra behöver lite mer av ensamhet när vi inte jobbar. I alla fall känns det så för mig.
Idag hänger regnet tungt över Enskede, det är på sätt och vis lite skönt. Man kan kura inomhus med gott samvete och tar man på sig ordentliga regnkläder är det riktigt mysigt att gå ut i alla fall en stund.
Det har blåst rejält här de senaste dagarna. En del av den vackra blomningen har blåst all världens väg. Utanför där jag bor finns en allé med pilträd. Pilar har långa vackra hängen. När de landar på marken och träffar liten lurvig hund blir de till ett av alla de där vardagsirritationerna. Liten hund tycker om att rulla sig i gräset. Pilens hängen är finurligt utformade för att fastna på det mesta och på så sätt transporteras iväg och slå rot någon annanstans. Till exempel i vårt kök. De fastnar även på skosnören kan meddelas men är betydligt lättare att avlägsna från skosnörena än från hunden.

Hundpromenad-3

Hundpromenad-2

Å så en skylt fin skylt från gårdagens hundpromenad.

Hundpromenad

Vacuum

Publicerad av kersko

I min ensamhet tar jag plats och fyller ut sidorna. Jag tar ingen hänsyn och gör det på mitt sätt. Den får en egen rytm, min dag och jag märker, när klockan är ett, att jag glömt att äta frukost. Jag umgås med tankar och funderingar, med tillfälligheter och möjligheter som kanske inte blir av. I ensamhetens rymd lättar tankarna och svävar lätta som maskrosfjun mot det möjliga, det omöjliga, det som man knappt vågar drömma om. Jag umgås med mig själv och nynnar Eva Dahlgrens Bob Hund,  ”jag är ensam med mig själv”. Pratar med hunden för att höra min röst. Lagar god mat och njuter av rymden här hemma.  Funderar på det obegripliga och nöjer mig med att ingenting förstå. Jag tror att jag skulle kunna trivas som eremit. Men bara om jag visste att jag när som helst kunde återknyta kontakten med världen. Det är den självvalda ensamheten som är njutbar. Ensam ensamhet är ensam och tärande, ledsam och besvärande, det är i alla fall vad jag tror. Nu lyssnar jag på ljuden utifrån och känner mig lite vilsen i vakuumet mellan arbete och vila. Den är så stor, tillvaron, det är så lätt att irra bort sig. Man tappar lätt riktningen och går vilse i mellanrummet mellan egen vilja och andras krav. Vad är det som jag vill, egentligen? Jag märker att jag behöver det här mellanrummet, den här ensamheten. Ett privilegium att ha möjligheten. På andra platser på jorden är ensamheten ett straff, något skrämmande men för mig är den lika viktig som luften jag andas. Först när det blir stiltje går det att hitta tanketrådarna, väven av funderingar som utgör det som är jag.  Jag behöver tid och ro för att förstå. Det finns så många mysterier i tillvaron och det är inte lätt att hitta sin plats. Kanske är det försent att ställa frågan, ”Vem är jag?”

Grafitti 2

 

 

 

Det är fortfarande ingen ordning

Publicerad av kersko

Bodil Malmsten har skrivit en bok med titeln ”Det är fortfarande ingen ordning på mina papper”. Den finns i min bokhylla, på insidan av pärmen står att den inhandlades i juni 2004.  Jag var tvungen att plocka ner den från bokhyllan och bläddra lite i den. Det var titeln som gjorde att jag kom att tänka på den för det är ingen ordning här heller. Eller det är egentligen det men det är mitt datorprogram som inte förstår och det vållar mig en hel del bekymmer. Jag får inte bildprogram/databas att begripa att det finns en alldeles utomordentlig ordning och struktur som det bara är att knyta an till. Under tiden som programmet inte begriper det och jag inte begriper hur jag ska få det att förstå så laddar jag in nya bilder som då hamnar ännu mer vid sidan om på något märkligt sätt.  Men jag drar mig för att kalla det oordning. Min huvudsakliga sysselsättning blir att säkerhetskopiera in absurdum och kika runt på nätet efter lagringslösningar, trots att det inte alls är där problemet ligger. Det handlar om teknik och logik och en hel del okunskap från min sida. Jag känner mig lite skyldig till att ha gjort så som jag oftast gör, skrapar lite på ytan och kör sedan som om jag till fullo behärskade det hela. Det går oftast åt skogen efter ett tag men förvånansvärt länge kan man hålla sig hyfsat flytande med den strategin. Nu är det inte flytande alls, nu har det liksom sjunkit med hull och hår. Det är ingen ordning och jag vet verkligen inte hur jag ska få programmet att hitta tillbaka till den ordning som var.

När jag blir stor ska jag börja lära mig saker ordentligt. Men eftersom det troligtvis dröjer så  kommer min fotokompis Anders på tisdag. Förhoppningsvis kan han bringa lite ljus över mitt mörker.

Lightroom

Tillbaka i stan

Publicerad av kersko

Nu går tiden så där rysligt fort igen. Efter en helt underbar långhelg på torpet är vi tillbaka i stan. På torpet är uppkopplingen inte den bästa så där blir det mest annat gjort än att blogga eller lägga upp en massa bilder.  Jag hade tänkt lägga upp ett gäng nya bilder men det är kaos i mitt bildbibliotek så nu går det åt en massa tid för att försöka få ordning igen.
Växterna skriker efter att få bli omplanterade men det får bli till helgen. Två av min auberginplantor har i alla fall fått ett nytt hem. Det var min bloggvän Ditte som förbarmade sig över dem. Det var jätte skoj att träffas även om det bara blev en kort stund. Och nu har en av plantorna fått flyga med till främmande land, jag gissar att den kommer att trivas bra där i värmen.

Här kommer en bild från mitt morgonmöte. Vi sågs vid cykelstället utanför huset när jag var på väg till jobbet.  Ekorren var lika nyfiken på mig som jag var på den.

62 Ekorre

 

 

 

Växtkraft

Publicerad av kersko

Förra året odlade jag en miniaubergine, en liten fin som trivdes bra i sin kruka och inte blev större än ca 30 cm. Jag hade köpt frön som jag planterade. De grodde bra så pass bra att jag kunde ge bort några plantor. Den jag behöll belönade mig med ett antal fina små auberginer. Kruxet var att jag inte visste hur stora de skulle bli och när det var dags att skörda. Jag väntade därför lite för länge med skördandet och auberginen hann bli full av frön. Frön som jag la i en burk och sedan glömde bort. När det nu i år var dags för vårens frösådder påminde dottern mig om de där fröna. Jag hittade burken, det var väldigt många frön i den. Jag tänkte att det är nog ingen vidare grobarhet i dem så istället för att bara ta några stycken i varje kruka hällde jag ner samtliga frön i fyra krukor. Jag hade helt fel, det var utmärkt grobarhet i fröna,  en otrolig växtkraft, jag tror att varenda ett har grott. Det är som en liten skog av späda aubergineplantor som längtar efter att få bli omplanterade. Idag tog jag mig an en av krukorna och satte ca 20 stycken små auberginer i nya krukor men var ändå tvungen att slänga massor, vilket bär mig emot men både jord och krukor tog slut. För att inte tala om platsen. det finns inte rum för så många plantor här hemma hos mig. Just nu står de ute i farstun och väntar på nya hem.  Några av dem är borttingade men lång ifrån alla. Så har du vägarna förbi Enskede och är sugen på en miniaubergin så får du gärna komma in och hämta med dig en hem.

Aubergine

För övrigt verkar allt gro här hemma även om det inte är dags för omplantering riktigt ännu.

Nu blommar det

Publicerad av kersko

Nu blommar det i Stockholm och inte bara i Kungsträdgården utan lite överallt.

Bysistorget

Bysistorget-2

De här bilderna är tagna på Bysistorget vid Hornsgatan idag måndag. Stax efter att jag tog dem virvlade det några snöflingor i luften och ishavsvindarna blåste så att körsbärsblommorna spreds över hela torget. Där på Bysistorget finns  Bysis Bok & Papper, en av stadens trevligaste boklådor, väl vär ett besök om du är det minsta intresserad av böcker.

Acceptans

Publicerad av kersko

Gårdagens yogaklass handlade om acceptans. Att vara lite ödmjuk och inkännande mot de vi oftast dömmer hårdast, dvs oss själva. Att acceptera sig själv precis där jag är. Det visade sig vara lättare sagt än gjort när benen kändes blytunga och kroppen stel som en pinne. Jag gissar att det berodde på sömnbrist, för den här veckan har jag verkligen inte prioriterat sömnen och förmodligen har det ett pris som måste betalas. Men som alltid kändes det otroligt välgörande att jag gav mig själv lite tid på yogamattan.

Idag snubblade jag över ett citat som tillskrivs Theodore Roosevelt, ord att ta med i vardagen:

”Do what you can, with what you have, where you are”.

En filosofi som jag tror i alla fall kan hjälpa mig att stilla mig lite och inte alltid önska att saker var annorlunda utan landa i det som är och göra det bästa av det. Och förhoppningsvis kan det hjälpa mig att navigera när tillvaron är lika dimmig som den var vid Åva förra helgen.  Fågeln är en tofsvipa har jag listat ut helt på egen hand. 

Apropå att stilla sig så har det gått käpprätt åt skogen med mina föresatser om en stunds daglig meditation. Det är irriterande att vissa saker är så svåra att få till. För trots att jag är motiverad och verkligen tycker att jag vill så fungerar det inte. Ytterst handlar det förstås om att jag, trots att jag säger att jag är motiverad, prioriterar andra saker. Så är det, surt att bita i det äpplet men ger också möjligt att förändra.  Förändring var ett av ämnena för gårdagens metoddag för mentorer. Som vi alla vet är förändring det enda som är konstant.  Allting förändras ständigt det är bara att välja hur jag ska förhålla mig till det. Vilket inte är så bara utan kan vara nog så svårt i många lägen.  När det gäller min dagliga meditation kan jag välja att strunta i det eller försöka få till det. Och om jag verkligen vill så kommer det att gå men jag kanske måste offra något annat och ändra på vanor och strukturer och sånt är alltid smärtsamt och svårt. Ytterst handlar det såklart om motivation. Om jag kan göra så som Charlie Chaplin skrev, och börja tycka lite mer om mig själv så finns det goda förutsättningar för att det ska lyckas. 

As I began to love myself I found that anguish and emotional suffering are only warning signs that I was living against my own truth. Today, I know, this is “AUTHENTICITY”.

As I began to love myself I understood how much it can offend somebody if I try to force my desires on this person, even though I knew the time was not right and the person was not ready for it, and even though this person was me. Today I call it “RESPECT”.

As I began to love myself I stopped craving for a different life, and I could see that everything that surrounded me was inviting me to grow. Today I call it “MATURITY”.

As I began to love myself I understood that at any circumstance, I am in the right place at the right time, and everything happens at the exactly right moment. So I could be calm. Today I call it “SELF-CONFIDENCE”.

As I began to love myself I quit stealing my own time, and I stopped designing huge projects for the future. Today, I only do what brings me joy and happiness, things I love to do and that make my heart cheer, and I do them in my own way and in my own rhythm. Today I call it “SIMPLICITY”.

As I began to love myself I freed myself of anything that is no good for my health – food, people, things, situations, and everything that drew me down and away from myself. At first I called this attitude a healthy egoism. Today I know it is “LOVE OF ONESELF”.

As I began to love myself I quit trying to always be right, and ever since I was wrong less of the time. Today I discovered that is “MODESTY”.

As I began to love myself I refused to go on living in the past and worrying about the future. Now, I only live for the moment, where everything is happening. Today I live each day, day by day, and I call it “FULFILLMENT”.

As I began to love myself I recognized that my mind can disturb me and it can make me sick. But as I connected it to my heart, my mind became a valuable ally. Today I call this connection “WISDOM OF THE HEART”.

We no longer need to fear arguments, confrontations or any kind of problems with ourselves or others. Even stars collide, and out of their crashing new worlds are born. Today I know “THAT IS LIFE”!
Charlie Chaplin

Sist en hoppingivande bild på hur det gror i köksfönstret.
Trevlig lördag alla människobarn.

Chili

 

 

Indien

Publicerad av kersko

Jag har aldrig varit i Indien men de här sista två dagarna har jag nästan varit där. Det är Indisk filmfestival i Stockholm,    från torsdag till söndag kan man riktigt frossa i Indisk film. Tre filmer har jag hunnit se, det har varit tre helt olika filmer som gett mig en inblick i en annan kultur. Det var lite ovant i början att se på film där de talar ett språk jag inte alls förstår, filmerna var textade på engelska och efter ett tag hade jag vant mig och tänkte inte på det. Nu efter att nästan ha varit i Indien längtar jag efter doft och färg. Tur att sommaren närmar sig, den tid då vi svenskar hänger undan våra svarta vinterjackor och plockar fram lite färgladare kläder. Några bilder från filmerna blir det inte men väl en bild på en av de medverkande,  Tannishtha Chatterjee som gästade festivalen idag. Hon medverkar i filmen Angry Indian Goddesses och kunde berätta att en stor del av filmen var utan manus dvs skådespelarna fick tillsammans improvisera fram handlingen.

Tannishtha Chatterjee

Och  här en av sångerna som var med i samma film.