blogginlägg

Champagne

När vi gifte oss (för ruskigt länge sedan) fick vi av vår av våra vänner en hiskelig champagnekylare och två flaskor Dom Perignon. Jag som tidigare inte alls gillar champagne eller mousserande vin fick en klar favorit som liksom satte standarden. Tyvärr är priset på Dompan en aning högt (1379:-) så vi har länge letat efter något lite billigare om kan fungera som en vardagschampagne. Du hör vilka ilandsbekymmer vi har här hemma. Idag besökte vi Älvsjömässan och Stockholm Food & Wine (kan du fatta varför man behöver döpa om ”Mitt kök” till det). Hursomhelst så passade vi på att prova lite olika champagnesorter. Om man kommer undan med en tredjedel av priset  till halva smakupplevelsen så kan det vara värt pengarna. Och vi hittade faktiskt en väldigt god Champagne som var förhållandevis billig. Så vi kommer nog att beställa en flaska att ha på lut i kylskåpet. Alltid kan man hitta på något att fira.
Nöjda med detta slank vi in på Fotomässan. I år var första gången på länge som jag inte jobbar där. Det var roligt att gå runt och titta på bilder, prata lite objektiv med Tamron, träffa klubbkompisar i montern och sedan titta på de två bilder som jag har utställda. En trevlig lördag. Imorgon blir det sjunga av för hela slanten. 

251-champagne

 

251-b-photo

Snö

 På kören är det julsånger som gäller och snön fortsätter att falla. Det kom lite plötsligt efter den långa milda hösten men det känns trots det lite mysigt att pulsa iväg till tunnelbanan på morgonen. Vinter med snö är helt ok vinter med slask är jag gärna utan.  Och eftersom slask är mer vanligt förekommande här på min breddgrad så gäller det att njuta så mycket man kan när det är lite minus och vitt därute.  Annars lunkar det på, livet. Det är måndag och så är det fredag. Där emellan allt det som ännu inte blivit rutin och som känns nytt och spännande och ibland lite läskigt.  Men på ett bra sätt som är hanterbart. Och så läser jag guideböcker och samlar information och det är riktigt spännande. 

lilja-2

Sommarens sista fjäril

Det var inte ett löv som låg på trottoaren. Jag trodde det först och gick förbi men något gjorde att jag vände om och tog en närmare titt. Det var en fjäril som låg där i blötan och kämpade för att komma upp och iväg. Jag lyfte försiktigt upp den och satte den på min jackärm. Den fick följa med flera kvarter medan jag funderade på vad jag skulle göra av den.  Det blev tillslut så att jag satte av den i en varm och ombonad port. Troligtvis klarar den sig inte men det kändes bättre att den fick sluta sina dagar inne värmen.  

Nedanför, utsikt från mitt fönster på jobbet så som det såg ut i dag. 

240-the-first-snowfall

Fredag igen

Å så var det redan fredag igen. Jag har löst ett problem och lärt mig en massa nya saker. Kvällen inleds med hämt-pizza (mycket ruccola) och ett glas rött. Vad kan man mer begära. Livet är gott att leva. 

235-lilja

I min telefon

Jag har en googlekalender i min telefon (den privata som håller laddning). Jag försöker ta steget in i den världen men känner mig högst osäker på om jag är mogen för det. Trots att det kändes lite svekfullt köpte jag en almanacka för 2017. Jag tog en som är hälften så stor som den jag har. Jag tänkte att jag kanske kan minska storleken successivt så att den om några år är så liten att jag inte ser vad det står i den och då måste använda en elektronisk almanacka.
Igår fick jag lära mig en ny finess med google-kalendern. Det finns en funktion som heter Mål. Där kan man få hjälp med att schemalägga olika aktiviteter. Säg att jag har svårt att få till städningen hemma. Då kan jag ”tala om det” för min kalender. Jag knappar in vilken aktivitet, hur ofta och hur länge samt vilken tid på dagen. Sedan letar google upp lämpliga lediga tider i min kalender och planerar in det där. Jag får också en påminnelse lite innan så att jag ska komma ihåg att utföra det som är planerat. Under lunchen på jobbet provade vi att lägga in lite olika aktiviteter sedan glömde jag bort det. På kvällspromenaden med hunden ca kl 23 på kvällen fick jag en påminnelse om att jag skulle tvätta så det fungerade ju på sätt och vis väldigt bra. En hake bara, programmet hade inte bokat tvättstugan. Men man kan kanske inte räkna med full support, inte ens av Google. 

tvattstugan

 

Energi

Det finns sysselsättningar som ger mer energi än de tar. För ett antal år sedan startade jag en teknikgrupp för tjejer i fotoklubben jag är med i. Herrarna gnisslade en smula men vi körde på i alla fall. Under åren har vi lärt oss ett och annat både om fotografering och efterbehandling, vi har haft bildprat och gjort fotoutflykter och framför allt har vi haft kul och skrattat mycket tillsammans. Det är prestigelöst och vi lär av varandra. Igår hade vi möte, på agendan stod bland annat att göra en poster som ska presentera gruppen och som ska sättas upp på fotomässan senare i höst.  Vi hade en ide om vad vi skulle göra men som så ofta är det en sak att spåna fram en ide och en annan när det ska realiseras. Det blev helt enkelt inte alls bra. Efter mycket plåtande och många skratt fick vi i alla fall till en poster som inte alls var lik vår första ide.

Här är några bilder från arbetet mot färdig produkt.
Av förklarliga själ är det inte jag som är fotografen den här gången. Bilderna är tagna av Monica Kindbladh, Marie Håkansson och Barbro Julstad. Vill ni se det färdiga resultatet får ni ta er till Fotomässan som går av stapeln 10- 12 november på Älvsjömässan.

teknik-for-tjejer

tjejgrupp

Hösttankar

Hösten är inte bara vemodig. Det kan också vara en tid där man saktar ner och hinner med att reflektera och fundera. Det kan vara en tid för värmande brasor och varm choklad. En tid för djupa samtal och berikande böcker, långa promenader och underhållande filmer. Så ta vara på allt det fina, går ut och njut av det sprakande färgerna och den kylande vinden. Snart nog kommer frosten och snön och det blir dags att krypa i ide. Då blir det tillåtet att gå på sparlåga och dyka in i sig själv för en tid. Jag har bunkrat stearinljus och böcker så att det ska räcka vintern ut. Jag har varma tröjor, sockor och en halsduk som jag gillar så nu är det bara att krypa upp i bästa läsfåtöljen och sätta igång att bejaka årstiden. Och innan jag vet ordet av är det redan vår.

lov

 

Att åldras

Höstbetraktelse i vemod

Det är händerna som avslöjar mig, och så det faktum att allt liksom faller ner.  Mungiporna, kinderna och magen, alla följer de tyngdlagen och dalar långsamt neråt. Så långsamt att det knappast märks förrän jag en dag ser mig spegeln och noterar att jag är förändrad. Det finns andra tecken också som att jag, till min egen förvåning, ofta sätter mig ner för att knyta skorna. Det gjorde jag aldrig förr. Jag vet inte riktigt när den förändringen inträffade. På tunnelbanan händer det att yngre män reser sig upp och låter mig sitta och jag tar oftast tacksamt emot erbjudandet.
Ett annat tecken är att många av de där självklara människorna, de som funnits där i hela mitt liv, inte längre finns. En efter en blir de till minnen. Och livet är oåterkalleligt förändrat.
Nu är det försent att ställa frågor och de funderingar och undringar jag bär på kommer för alltid att vara obesvarade. Mina minnen är en tunn rännil av alla aspekter av de liv som en gång funnits. Kanske är det hösten som tynger mitt sinne med sitt vemod.  En insikt om förgänglighet samt att det är en ensam sysselsättning att vara människa.

 

droppe

Stockholms stadsbibliotek

Besökte Stockholms stadsbibliotek idag för att lämna tillbaka två av de tre böcker jag lånade för snart två veckor sedan. De var två små och ganska tunna böcker men med stort innehåll. Lizzie Doron har skrivit  ”Varför kom du inte före kriget” och ”Min mors tystnad” . Båda böckerna är självbiografiska och undersöker Lizzies uppväxt i Tel Aviv under 1960-talet, i polska kvarter där hyresgästerna talar jiddisch och har fångnummer tatuerade på armarna.

Stockholms stadsbibliotek (det som är ritat av Gunnar Asplund, han som också var med och skapade Skogskyrkogården) ligger nära mitt jobb så därför gick jag dit istället för att gå till mitt lokala bibliotek. Jag passade på att ta några bilder när jag ändå var där, klättrade upp en våning i kupolen för att få bättre överblick och kanske lite bättre bilder också. Då gick brandlarmet, det blev ett fasligt oväsen som inte undgick någon. Folk välde ut från salarna intill och ner för trappan. Ingen panik utan alla gick i god ordning ner och ut. Efter bara några minuter kom brandkåren med tre bilar och ett helt gäng brandmän. Några poliser dök också upp. En rökdykare gick förbi mig med sina tuber på ryggen och fick mig att tänka på den anspänning det måste vara varje gång de åker på en utryckning. Någon eld eller rök syntes inte till men efter en stund fick vi veta att biblioteket inte skulle öppna mer idag. Då knallade jag till tunnelbanan och åkte hem. Det goda detta förde med sig var att jag inte hann med att låna några nya böcker. För nyss hemkommen från bokmässan i Göteborg är det inte så att jag saknar något att läsa det är snarare så att det kan vara svårt att välja.

203-bibliotek

 

203-b-brandman